Slump eller mening?

Ett bra tag har jag funderat över om saker händer slumpvis eller om det finns orsak och mening i det. Jag har många gånger undrat om mina böner exempelvis överhuvudtaget når mottagaren men på sistone har jag börjat tänka att det kanske är så att jag faktiskt inte lyssnar. Svaret kommer ju inte alltid på det sättet jag vill, eller kanske snarare aldrig! Dessutom kanske det inte är lösningen jag hade önskat mig. Men att önska sig behöver ju verkligen inte vara samma sak som att behöva dem.

För någon dag sedan när jag tog bussen till Stegen upptäckte jag att det saknades 60 öre för att kunna betala för returresan. Jag började överväga alternativen.

* Fylla på busskortet men det går inte att göra på bussen längre
* Betala resan kontant funkar inte heller
* Betala med mobilen - jag hade bara 9.62 kronor så det räckte inte.
* Fylla på mobilen - hade inte hjälpt eftersom man numera måste registrera sitt mobilnummer för att kunna köpa smsbiljett

Tja, jag får väl gå hem tänkte jag. Ganska långt men det kanske är skönt med en långpromenad.

Fast när jag kom in på Stegen kom jag att tänka på att aktivitetsledaren brukar åka hem över lunch för att gå ut med hunden. Jag kom också ihåg att hon hade sagt att hon bodde på andra sidan stan så det var inte så troligt att hon åkte buss eller cyklade. På vissa ställen har man regler om kontakt med patienter/deltagare/kunder men med tanke på vad hon sade om ateljén så tänkte jag att jag nog kunde fråga. Lite jobbigt är det att ställa en sådan fråga eftersom jag inte vill vara till besvär.

Men jag frågade och det gick hur bra som helst. Och på vägen fick vi möjlighet att prata om massa saker som det varken finns utrymme för eller tid till där. Ett väldigt intressant och givande samtal som jag är glad för att vi hade. Så jag tänkte att det var nog meningen att vi skulle ha det. Bland annat pratade vi om att våga följa vad man verkligen vill göra och att övervinna rädslan.

Hon släppte av mig precis utanför kyrkan och jag noterade att klockan var 12.02 vilket tillsammans med dagen tisdag betyder att det är veckomässa. Perfekt tänkte jag så jag gick in. Och där träffar jag min tidigare bänkgranne i kören som var den person jag fick först och bäst kontakt med där, jag har saknat henne. Prästen pratade och frågade oss om vi vet vilket uttryck som är vanligast i bibeln och hon berättade att det är "var inte rädd". Hmm...intressant med tanke på vårt samtal på vägen dit.

Efteråt övertalar min körkollega mig att följa med på sopplunchen. Väl uppe ser jag att det är fisk och saffranssoppa med saffransbulle. Mums, så gott. Trevligt samtal och en god lunch blev det.

Jag var väldigt trött när jag kom hem men ändå ganska uppspelt. Vilken intressant dag. Slump eller mening?