Smärta!

Herregud vilken smärta! Jag har fått ta morfin två gånger idag och hade nog behövt mer men jag ville inte. Jag blev så våldsamt snurrig och borta av dem. Och det kliar konstant. Men det får jag väl ta för att kunna röra mig. Nu skall jag försöka att röra mig bort till sängen och lägga mig och jag hoppas att det sker en mirakulös förbättring tills imorgon.

Dagen tillbringad på akuten

Jag vaknade inatt och behövde gå på toaletten. Jag kom aldrig dit. Efter bara tre meter svimmade jag handlöst och krampade.

Sambon hjälpte mig tillbaka till sängen och jag lyckades somna. Efter en stund vaknade jag igen. Toalettbesöket genomfördes ju aldrig förra gången så jag gjorde ett nytt försök. Denna gången gick det bättre. Jag svimmade inte förrän jag var på väg tillbaka. Lika handlöst och med kramp denna gången. Jag kommer inte ihåg något av det jag kommer ihåg att jag avslutade med att kräkas andra gången. Nu när jag skriver det här kommer jag på att jag inte ens kom till toa och jag lyckades inte ens kräka i något kärl. Jag fick allt rakt över mig. Jag hoppas att jag lyckades duscha eller tvätta bort det. Men jag kommer inte ihåg något av det.

När jag vaknade på morgonen var det med skrik av smärta. I något av fallen hade jag skadat höften och jag hade fruktansvärt ont. Det brukar ta mig ganska lång tid att bestämma mig för att uppsöka läkare för något men i detta fallet var det inte ens något att fundera över. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen som rådde mig att uppsöka akuten. Jag fick dock inget råd om hur det skulle gå till. Efter avvaskning, påklädning och frukostintag - allt med stor hjälpinsats från sambon insåg vi att det inte skulle gå att ta mig nerför dessa trappor så vi fick ringa igen och be om ambulans. Precis innan de kom fick jag tandborste så jag kunde borsta tänderna, visserligen liggandes i sängen men ändå!

Två jätterara sjuksköterskor hjälpte mig. De satte en nål direkt och pumpade lite morfin i mig så jag åtminstone kunde ställa mig upp - och sätta mig ner på båren. Sedan fick de stackarna bära mig nerför dessa vidriga trappor. Herregud vad jag tyckte synd om dem och shit vad rädd jag var! De var två normalstora män men de måste ha varit grymt starka!

Läkaren jag träffade var grymt noggrann och tog detta på fullt allvar. Hon var rädd att det var något neurologiskt eller kardiologiskt och tog massa prover och jag fick tom göra en huvudröntgen för att utesluta. Hon hittade dock inget som tur var och det hade jag ju inte heller trott. Jag fick åka ner på röntgen en andra gång för att röntga höften men det var ingen fraktur. Jag fattar inte hur det kan göra så vansinnigt ont och inte vara en fraktur men det var ju bra det också! En massa undersökningar, blodprovstagningar, EKG, blodtryck, röntgen och lite knark med hem på under 7 timmar. Det tyckte jag var ganska bra jobbat faktiskt.

Tack vare stark smärtstillande medicin lyckas jag sitta här och skriva men nu ger jag upp. Det blev inte många timmars sömn inatt och dagen har inte inneburit speciellt mycket vila även om jag legat hela tiden! Med tanke på hur lång tid allt tar blir det nog lagom för mig att förbereda sänggång. Min sambo har varit med hela tiden och jag är väldigt tacksam för det. Tack!

Nu till sängen. Fast jag är nog lite rädd att uppleva en repris av föregående natt!

Snor och tårar

Dagen idag började också eländigt. Det märktes nog tydligt när jag kom till Stegen. Jag pratade inte med någon utan fortsatte direkt med det jag började på förra gången. Jag sökte inte heller ögonkontakt, det visar min sinnesstämning om något!

Aktivitetsledaren kom och frågade hur det var. Och jag började storgråta. Och jag grät och jag grät och jag snorade och hade mig. Egentligen var det nog mest att jag var trött och då blir andra saker stora och jobbiga.

Men jag var förvånad över att jag släppte fram gråten så. Det var inget sådär Hollywood vacker gråt direkt. Nej, detta involverade mycket tårar och en del snor. Ingen näsduk hade jag heller så jag fick försöka fånga upp ansiktsvätskan utan att det blev för äckligt.

Jag som tidigare inte kunde visa svaghet. Och idag visade jag snor! Antal upprepningar av det ordet i detta inlägg ger kanske en bild av hur förvånad jag är. Och tacksam, jag är väldigt tacksam!

För sedan kunde jag släppa det! Och det var inte så farligt.
Och eftersom jag inte försökte hålla tillbaka allt och behärska mig så blev jag inte så dålig som jag brukar bli. Vanligtvis får jag ju en vansinnig migrän efter ett gråtanfall. Fast egentligen är det ju inte gråten utan det faktum att jag försöker hålla det tillbaka som gör att jag blir sjuk av det.

Jag är förundrad!

Sliten

Jag är trött och sliten. Det är bra på Stegen men det kräver ju även en del. Och jag har svårt att återhämta mig.

Är jag trött och sliten blir jag ledsen och nedstämd. Ergo är jag det. Nedstämd alltså.
Just idag undrar jag vad det är för mening med att gå några timmar i veckan på ett sådant ställe. Jag oroar mig för att de är överdrivet positiva och att det inte överensstämmer med verkligheten. Jag funderar på vad som kommer att hända sedan och om jag duger till något som är någon mening med.

Just därför bör jag gå och lägga mig.

Imorgon är en annan dag.

Korkskruvar!

Jag hittade två korkskruvslockar i mitt hår!

Vanligtvis moffar jag i grejer i håret efter dusch. Jag har tidigare provat balsammetoden och tänkte testa den igen. I det sammanhanget läste jag om linfröavkok som naturlig gelé och det använder jag alltid.

Men ikväll efter badet var gelén slut och jag orkade inte göra nytt så håret självtorkade. Håret ser helt annorlunda ut, på ett märkligt sätt mörkare och jag hade som sagt två korkskruvslockar i nacken. Eller om jag skall vara riktigt ärligt så var det kanske bara 1½ men ändå! Det är mer än vad jag någonsin har haft.

Fast jag vet inte om det är en framtida grej att skippa gelén för jag ser helt galen ut i luggen. Vad skall man göra med luggen/snedluggen/mittbenan för att det skall se bra ut. Hur gör alla andra? Mitt ser sällan bra ut. Finns det kurser man kan gå tro?

Jag är effektiv på morgonen och då finns det varken tid eller ork för lock/plattång. Och de gånger jag provar så dras lockarna ut ganska snabbt igen. Och med några virvlar hit och dit så blir det inte bra.

Jag är väldigt förtjust i att vara snygg i håret. Tyvärr är jag det sällan! *s*
Fast jag har i alla fall hår så vad har jag att klaga på?

Men märkligt nog var det enklare att vara helt utan hår. Det är nu det är jobbigt. Jag visste ju att kala perioden skulle vara väldigt kort. Utväxperioden är lååång. Färgen har ändrats och jag ser någon annan i spegeln varje gång. Ofta undviker jag att verkligen se på mig själv i speglar. Jag kan titta på mig men då är det oftast delar. Har jag sminkat ögonen tittar jag på dem och inte så mycket på helheten.

En kompis gav mig en uppgift för något år sedan. Hon sade att jag skulle stå vid spegeln, verkligen titta på mig själv och säga Hej Inger och se glad ut. Nu heter jag ju Inger och det borde ju inte vara någon svår match men det är det. En mycket svår match och då har jag ändå gått flera boxningsmatcher!

Jag kom visst ifrån ämnet.
Jag har korkskruvslockar! :-)

Nattinatt

Dela?

En kattunge är aktiv. Den vill leka, gosa, busa, upptäcka, ha närhet, prata, bita osv. Som liten är vi, deras människor extra viktiga och de behöver oss.

Jag tror inte jag förstod deras behov när Ellie var liten. Jag tyckte hon var jättejobbig men det är klart att hon behövde ju stimulans, lek och närhet till mig.

När jag märker att Magne är störig är det ofta för att han behöver rastas och leka av sig. Han kräver inte så mycket, den bästa leksaken är ett kvitto som jag knutit ett snöre omkring och drar runt med. Men det krävs ju att jag skall göra det ett tag.

När jag ber min sambo leka med honom tar han oftast laserpekaren samtidigt som han gärna sitter bekvämt. Jag säger att katten behöver mer närhet även när vi leker med honom men jag vet inte om sambon förstår eller om han bara inte bryr sig.

Jag har några saker jag behöver få gjorda idag. Det är svårt med en kattunge som är här och där hela tiden så jag ber sambon leka med honom. När jag leker med kvittot drar jag det längs golvet, jag lyfter det hit och dit så katten får hoppa och röra sig massor. Sambon tar snöret och duttar det lite upp och ner på plats. Katten är inte så intresserad och går. Då läggs snöret ner med motivering att han ville ju inte. Sedan kommer Magne springandes till mig, helt galen av leklust.

Det är jag som får säga till honom, tillrättavisa honom när han biter oss och leker, nafsar i sängen exempelvis. Det är jag som får lyfta ner honom och säga till honom att han inte får äta annan än sin mat (inte bra för bebismagar). Det är jag som klipper klorna på honom. Det är jag som mest håller koll när vi har ljust tända vilket vi knappt har. Vi hade adventsljus tänt på frukostbordet och Magne var lite nyfiken. Sambon duttade lite mot honom då han var i närheten av ljusen men det var jag som fick slita bort honom när han kom riktigt, farligt nära.

Det är ljuvligt med en katt på magen när man tittar på TV. Men man behöver finnas där till bra mycket andra saker också. Fast de andra sakerna får jag göra och så ligger Magne på sambons mage vid TV:n.

Gah! Jag är så skitirriterad att jag massäter choklad! Och graden av irritation gör att det inte duger med vad för choklad som helt. Nej, detta kräver Ferrero Rocher.

Typiskt manligt?

Tidigare när jag var bodde ensam och var singel hade jag en ren toalett.
Den såg ren ut och den luktade rent.

Så fort jag träffade någon man som på regelbunden basis nyttjade detta rum ändrades det.
Vad/hur gör de!?

Jag skrubbar hela toalettstolen men ändå verkar de nå skrymslen som jag inte når och luktar sedan illa.

Många män verkar dessutom vara utrustade med en speciell gen som ger extra stark arom åt sina fekalier. För att inte tala om den som gör att man fiser extra mycket, högt och stinkande.

Dessa små talanger är min lille kattunge utrustade med. Jag fattar inte hur en sådan liten pryl kan skita och få fram så mycket stinkande saker!

Jag som bara haft små söta kattfröknar tidigare som aldrig bajsar och gör de det så luktar det hallon. ;-)

Nu är det en man i huset!

Aktiv men bra dag

På ett sätt är det ganska bra att ha en kattunge som är morgonpigg. Nja, kanske inte när han vill leka med sin älsklingsråtta i sängen klockan 6! Men vanligtvis har jag svårt att komma upp eftersom jag är så trött. Det är jag nu också men det går inte att sova med en sådan vildbase omkring mig. Han är en aktiv och magnetisk sugpropp. När han inte leker eller sover (liiite) så vill han snutta på min hals. Det ser ut som om någon har försökt strypa mig. Försöker jag lyfta bort honom kommer han direkt igen. Ibland får jag lite panik av att ha en liten igel (söt visserligen men ändå!) på halsen!

Men jag kommer upp!

Äter frukost.
Tvättar två maskiner tvätt.
Plockar undan och städar.
Fållar en duk till en kompis.
Bakar en blåbärspaj.
Fikar med en kompis.
Leker och megagosar katter.
Går till posten och hämtar/lämnar.
Handlar mjölk.
Äter middag som jag dock inte behövde laga.
Tar en tupplur i TVÅ timmar! Detta är posten jag är mest glad och stolt för.
Förbereder mitt nästa skapandeprojekt som omfattar tyger. Jag vill ha slitna kanter så jag river tygerna vilket var väldigt tungt för händerna då det var tjocka tyger. Ont gör det nu men fint kommer det att bli! :-)
Diskar.
Tömmer katttlådan som jag glömde igår, förlåt kissarna.

Nu är jag trött men jag är nöjd med dagen.
Skulle jag ha åsikter hade det nog ändå varit lite färre aktiviteter samt en längre promenad.
Men jag är som sagt väldigt glad och stolt över min paus. Den behövde jag.

Och nu är det sovdags för mig. Egentligen lite för sent för timmen innan midnatt är väldigt viktig för återhämtning, det är märkligt. Jag läste det någonstans och jag känner starkt av det. Det spelar ingen roll om du sover lika många timmar. Du får mer vila om du lägger dig vid 10 tiden än om du lägger dig klockan 2 med lika mycket sömn.

Jag hade hoppats att jag skulle hunnit somna innan sambon kom hem så jag inte skulle bli störd men jag hann inte, han kom preciiis hem. Men jag skall sova gott ändå.
Nattinatt.

Medicineringen

Pillerna intogs med vanlig regelbundenhet. Vad som dock inte är så regelbundet är vilka jag tar. Så även idag tog jag fel piller. Nu har jag dubbel dos i mig av morgonens medicin men en normaldos av kvällens medicin.

Det är värre att göra tvärtom, att ta kvällens på morgonen. Det blir en riktigt jobbig dag av det!

Men nu är jag supertrött och skal lägga mig. Jag hoppas att katten lugnar ner sig och inte väcker mig klockan 6 imorgon för att han antingen vill snutta eller leka. Jag försöker lära av honom med att hoppa upp med leksaker i sängen men det har inte gått så bra. Fast det blir inte så konsekvent för sambon låter honom göra typ vad han vill för att han är så söt.

Det är han verkligen.
Söt alltså.
Men bara för det får han inte göra vad han vill!

Se på mig.
Jag är söt men jag får inte göra vad jag vill.

Slump eller mening?

Ett bra tag har jag funderat över om saker händer slumpvis eller om det finns orsak och mening i det. Jag har många gånger undrat om mina böner exempelvis överhuvudtaget når mottagaren men på sistone har jag börjat tänka att det kanske är så att jag faktiskt inte lyssnar. Svaret kommer ju inte alltid på det sättet jag vill, eller kanske snarare aldrig! Dessutom kanske det inte är lösningen jag hade önskat mig. Men att önska sig behöver ju verkligen inte vara samma sak som att behöva dem.

För någon dag sedan när jag tog bussen till Stegen upptäckte jag att det saknades 60 öre för att kunna betala för returresan. Jag började överväga alternativen.

* Fylla på busskortet men det går inte att göra på bussen längre
* Betala resan kontant funkar inte heller
* Betala med mobilen - jag hade bara 9.62 kronor så det räckte inte.
* Fylla på mobilen - hade inte hjälpt eftersom man numera måste registrera sitt mobilnummer för att kunna köpa smsbiljett

Tja, jag får väl gå hem tänkte jag. Ganska långt men det kanske är skönt med en långpromenad.

Fast när jag kom in på Stegen kom jag att tänka på att aktivitetsledaren brukar åka hem över lunch för att gå ut med hunden. Jag kom också ihåg att hon hade sagt att hon bodde på andra sidan stan så det var inte så troligt att hon åkte buss eller cyklade. På vissa ställen har man regler om kontakt med patienter/deltagare/kunder men med tanke på vad hon sade om ateljén så tänkte jag att jag nog kunde fråga. Lite jobbigt är det att ställa en sådan fråga eftersom jag inte vill vara till besvär.

Men jag frågade och det gick hur bra som helst. Och på vägen fick vi möjlighet att prata om massa saker som det varken finns utrymme för eller tid till där. Ett väldigt intressant och givande samtal som jag är glad för att vi hade. Så jag tänkte att det var nog meningen att vi skulle ha det. Bland annat pratade vi om att våga följa vad man verkligen vill göra och att övervinna rädslan.

Hon släppte av mig precis utanför kyrkan och jag noterade att klockan var 12.02 vilket tillsammans med dagen tisdag betyder att det är veckomässa. Perfekt tänkte jag så jag gick in. Och där träffar jag min tidigare bänkgranne i kören som var den person jag fick först och bäst kontakt med där, jag har saknat henne. Prästen pratade och frågade oss om vi vet vilket uttryck som är vanligast i bibeln och hon berättade att det är "var inte rädd". Hmm...intressant med tanke på vårt samtal på vägen dit.

Efteråt övertalar min körkollega mig att följa med på sopplunchen. Väl uppe ser jag att det är fisk och saffranssoppa med saffransbulle. Mums, så gott. Trevligt samtal och en god lunch blev det.

Jag var väldigt trött när jag kom hem men ändå ganska uppspelt. Vilken intressant dag. Slump eller mening?

Köravslutning

Idag har jag varit igång mycket. Efter långpromenaden var jag superhungrig men jag var samtidigt så enormt trött att jag varken kunde tänka ut eller laga något att äta. Inte heller kunde jag lägga mig och vila, jag var för uppe i varv. Jag var nära att somna i soffan men jag frös så jag lade mig i sängen istället. Då blev jag klarvaken, attans också.

Ikväll hade vi julavslutning i min gospelkör. Först tänkte jag att jag inte kände för att gå dit eftersom jag var så trött men avslutningen ville jag ju ändå vara med på. Jag tänkte att jag kunde ju gå tidigare.

Men oj, vad fint de hade dukat och organiserat och vi sjöng och åt och pratade och det var jättetrevligt. Det var faktiskt en av tjejerna i kören som berättade om Stegen och det är nog till stor del tack vare henne som jag började för hon pratade så positivt om dem. Vi pratade länge efteråt och jag har nyligen kommit hem.

Jättetrött men glad och nu måste jag hoppa i säng!

Proportioner

Jag läste i en blogg att en kvinna som fick sin cancerdiagnos ungefär samtidigt som mig har fått återfall. Det är ingen jag har kontakt med och jag har inte läst hennes blogg på evigheter.

Idag läste jag att hon hade fått cancer i andra bröstet också. Kallas det förresten för återfall eller för spridning? Jag vet inte.

Vad jag däremot vet är att jag är hemskt ledsen för hennes och hennes familjs skull och jag hoppas innerligt att hon klarar av att få bort skiten ur hennes kropp och liv!

Och så känner jag mig dum för att jag gnällde över att jag blev väckt tidigt samt över otrevliga människor. Vad spelar det för roll egentligen?

Arg som ett bi

Brukar bin bli arga egentligen? Varför säger man så?
Men nu är jag det. Arg som ett bi.

Min dag började ju lite för tidigt för min del. Då blir jag sur. Så det var inte det bästa utgångsläget men hade inget annat hänt hade det nog inte spelat någon roll. Då hade jag återgått till att bli mitt vanliga soliga jag (tror du mig inte?) ;-)

Igår kväll fick jag ett sms ganska sent på kvällen. Jag trodde det var en kompis som avbokade vår promenad idag med tanke på tiden. Men nej, det var UPS som hade försökt leverera ett paket tre gånger men inte lyckats.

Det var ju märkligt. Så mycket borta är jag verkligen inte. Dessutom har jag bara sett att någon har försökt nå mig en gång. Porttelefonen går till telefonen då står det som missat med ett speciellt telefonnummer.

Så jag skulle ringa deras kundtjänst, vilket jag gjorde.

Jag talade med en man som var snabb, effektiv, korrekt och tillmötesgående. De har leveranstid mellan 9 och 17. Eftersom jag är på stegen imorgon frågade jag om det var möjligt att få det efter klockan 1 och det antecknade han.

Som tur var så bläddrade jag i almanackan (eftersom minnet inte är att räkna på) och då ser jag att min tid på fm är ändrad till em eftersom vi skall ha uppföljningsmöte med AF.

Ja, då fick jag ringa igen och försöka boka om.
Försöka är nyckelordet.

Den automatiska svararen igen som säger att jag skall klicka hit och dit och 1 och 0. Då kommer jag till en kvinna som frågar efter mitt telefonnummer. Lite märkligt tyckte jag eftersom jag inte har uppgivit det tidigare vilket jag också säger men hon får det. Jag sade att jag fick ett sms och har ett nummer om hon hellre vill ha det eftersom det var det jag uppgav när jag ringde tidigare för leveransen av mitt paket. Trögt är det och hon verkar ha svårt att förstå. Till slut, när mitt tålamod var på bristningsgränsen inser hon att jag har hamnat fel. Detta var hos avhämtning av paket och inte leverans.

Så, jag ringer igen och får en annan kvinna på tråden. Jag berättar som det är att jag tog fel på tiden och skulle vilja ändra. Nej, det går inte säger hon. Vi har leveranstid hela dagen och kan inte bestämma någon speciell tid. Nähä? Slår ni krona och klave över vad ni skall ge för svar eller? Jag sade att jag hade fått ett annat svar av den jag talade med tidigare. Hon avbröt mig och hon var extremt ohjälpsam. Hon sade att hon kunde skriva in ett önskemål men sade samtidigt att det är verkligen inget hon lovar och hon lyckades verkligen få det att låta som om det vore en omöjlighet. Dessutom sade hon att jag säkert hade missförstått den jag hade talat med tidigare. Nja, nu är det så att jag förstår svenska ganska bra faktiskt.

Jag förstår verkligen att de inte kan säga en exakt tid och att chaufförerna får ta det i tid och mån (geografisk möjlighet) de kan. Men samtidigt så är det ju ganska mycket slöseri av tid att köra ut ett paket till någon som inte är hemma. Vad är det för mening med det? Hade det inte varit bättre att försöka planlägga det en smula i alla fall. Eller är det godtyckligt hur de kör? Nu svänger jag in på denna gatan, skall se om jag har någon leverans i närheten. Ja, titta där - då slänger jag in ett paket här då. Ingen hemma? Tough shit.

Jag försökte ändra taktik och frågade ifall de lyckas uppfylla önskemål när sådana finnes eller om det oftare är så att de inte kan. För i sådana fall kanske det är bättre att ta leveransen på fredag. Surmänniskan verkade inte förstå min fråga utan upprepade att de levererade mellan 9 och 17. Ja, jag har hört det. Men hade du inte avbrutit mig hade du kanske förstått min fråga så jag upprepade den ånyo. Men nope, hon hade bestämt sig för att vara surmänniska idag. Otrevlig och ohjälpsam. Då tog tålamodet slut för mig. Jag sade att hon nog skulle behöva gå hem och lägga sig igen för att börja om dagen, kör ut på fredag sade jag och sedan lade jag på.

Nu skall jag borsta av mig surheten och ilskan och hitta lugn och glädje istället.

För tidigt

Flera nätter har jag väckts av lillplutten, senast vid 6-tiden. Då är han pigg och vaken och då vill han leka, busa, gosa och snutta. Snuttandet skall helst vara vid min hals. Han är hur söt som helst men det är faktiskt lite jobbigt. Min hals börjar se ut som om någon har försökt strypa mig!!

Och när jag försöker ta bort honom tar det inte många sekunder innan han är tillbaka igen, den lille proppen!

Sambon väcks också men han somnar om efter några minuter.
Det gör inte jag.

Än svårare blir det när han för att inte störas lägger kudden på huvudet börjar snarka. Gah!
Idag säger jag inte till för jag orkar inte börja dagen med en utskällning.

Grannen ovanifrån har som så många andra mobiltelefonen som väckarklocka. Den ligger på golvet och avger signal samtidigt som den vibrerar. Mysigt.

Ute hör jag en mamma och ett barn. Barnet är extremt ovillig att gå med och eftersom det ekar så fint förs ljudet med lätthet upp till vår våning.

Som grädde på moset är det någon tidig resenär som drar på min favoritpryl på kullersten - en kabin/dragväska. Ah, härligt att hållas vaken av.

Så, jag gick upp.
Jag har ätit frukost, lagt upp en duk, lekt med Magne och nu hamnade jag här.

Nu är här jättetyst.

Sugmärken

Jaa, det var allt många år sedan jag hade det.
Först när jag såg det i spegeln undrade jag vad det var och vad det kom ifrån. Men jag kom på det ganska snabbt. Och, nej, det var absolut inte min sambo - han har inte varit i närheten av min hals på ett bra tag.

Jag vet knappt om jag vågar skriva det men jag gör det för det är så hysteriskt roligt. Jag har fått ett sugmärke från min katt!!Han tycker det är så gosigt att snutta så han låtsas väl att jag är hans mamma och snuttar lite här och där. Han brukar snutta på armen och det är ju ok, även om det ibland känns lite konstigt. Halssnutt har jag väl vant mig med men det var konstigt i början.

Lille Magne med oanade talanger!!
Jag skrattade så jag nästan kissade på mig. Lille sötisen! Haha

Usch, försent igen. Jag skulle ju redan varit i sängen och sovit!
Hopp i säng, nattinatt

Stegen och ateljé

Jag hade fått en förfrågan om att ta med mina kort så de på Stegen kunde titta på dem och jag hade med mig dem idag. Sedan blev det inget mer gjort.
Aktivitetsledaren tillika konstnär sade att hon har aldrig sett något liknande och att mina alster berörde henne väldigt mycket. Några andra som såg dem sade till mig att jag verkligen är en konstnär. Det är så märkligt att komma från min hemmapysslande där jag säljer av tillfälle till att det blir så stort!

Konstnären frågade mig tom om jag ville dela ateljé med henne!? Jag blev helt överrumplad, helt chockad. Hon tror verkligen på mig.

Detta är min 6:e vecka på Stegen och det enda jag har gjort är att sy en handduk. Fast jag tränar ju på att göra andra saker. Jag tränar mig på att ta beröm! Det är verkligen inte lätt alltid!

De ville att jag skulle ta med lite produkter så de får se det och prova på själv och gärna. Det är alltid roligt att försöka få andra intresserade av detta för det är ju så roligt.

Jag gillar Stegen skarpt! Jag vill vara där länge!

Att välja glädje?

Under några dagar (?) har jag känt en stor irritation mot min sambo. Jag är sur, irriterad, arg, besviken, ledsen samt uppgiven.

Under en sådan känslovåg satt jag och arbetade i min affirmationsbok. Just då höll jag på med en sida där jag skrev - jag väljer glädje. Jag började faktiskt fnissa en smula, riktigt roligt. Och tänk att man kan ge sig själv en tankeställare så där lätt.

Och ja, jag lyckades faktiskt byta ut mina tankar och känslor av irritation mot lite mer lugn med inslag av en smula glädje.

Kan det verkligen vara så lätt?
Ja, ibland. Det beror nog på hur starka känslorna och tankarna är för stunden samt vana. Men faktum är ju att det är jag själv som bestämmer. Det är inte alltid man tror det. Ibland känns det som att jag flyger lite hit och dit i vinden. Men ingen annan kan bestämma eller kontrollera mina tankar och känslor. Det kan vara svårt vissa stunder med tanke på att jag är en empat och känslomässig svamp som känner av och känner in. Där har jag något att jobba på/med.

Där också. ;-)

Undrar hur det blir imorgon.
Jag tror minsann jag skall välja glädje då också.

...om jag bara kommer ihåg...