Snurrskrift

Jag tog min kvällsmedicin när jag satt vid datorn igår och skrev mina inlägg. Det tog inte mer än kanske 10 minuter innan jag kände hur händerna började snubbla på tangenterna och att fel bokstäver dök upp på skärmen. Första inlägget gick bra men andra inlägget tog lång tid eftersom jag fick radera och börja om hela tiden.

Jag har inte varit medveten om hur attans snabb den medicinen verkar. Tidigare kände jag inte av det så starkt. Den fungerade ju men det var inte som en box i magen. Jag är helt säker på att det är Tamoxifen som samverkar med den och gör mig extra snurrig.

Så när skall jag lära mig att inte ta pillerna förrän jag sitter på sängkanten? Jag får inte vara uppe och snurra, det blir bara konstigt. Jag kommer sent i säng och i värsta fall får jag försöka reparera snurrpysslet. Ofta tänker jag att jag tar pillerna och gör färdigt det jag skall göra så blir det lagom att lägga mig. Men då kickar kemin loss och får mig att tänka på en himla massa saker jag behöver göra. När klockan blir lite sådär 9 börjar jag längta till att gå och lägga mig, tröttheten talar. När klockan är halvtio kan jag ta en pilla...när klockan är drygt 12 tvingar jag mig till slut att lägga mig. Vad händer däremellan? Tja, inte vet jag men jag tror det skulle vara bra att veta!

Jag kommer ihåg att jag skrev innan jag lade mig men jag kom inte ihåg vad. När jag startade datorn var jag lite orolig över att det varit för snurrigt eller konstigt. Nu när jag läst det kan jag lugna mig. Vissa dagar är mina inlägg lika nya för mig som för er!