Gó och glá kexchoklá

Det har varit tungt. Jag har haft svårt att hitta orken och glädjen. När allt gör ont och det mesta gör ont eller är svårt att göra är det lätt att tappa glädjen. Den försöker jag leta reda på igen.

Idag var jag i Slottsparken en stund och letade efter glädjen. Jag satte mig på en pall mitt i plantering och där var den ju, glädjen. Jag gick senare genom trädgården med alla de delplanteringar och glädjen följde mig i spåren. Sedan har den stannat med mig när jag har gosat katter, fixat mat, läst lite, jag lyckades äntligen slutföra en grej jag började på för ca 2 månader sedan. Det har krånglat en massa men idag fick jag till slut gjort det sista och det är fäääärdigt! Underbart och jag känner mig faktiskt stolt. Vissa saker hade jag velat göra bättre men programmet jag använde tycktes ha någon bugg för den stängde ner sig varje gång jag jobbade med det så jag är faktiskt nöjd ändå!

Jag är mycket nöjd med gårdagen också.
Jag fick till min stora glädje några extra timmar på yogan som jag tyckte var så vansinnigt bra. När jag var på väg dit var jag stressad och jag kände mig arg. Först var jag inte säker på att jag skulle gå dit trots att jag hade fått ett mail från instruktören om att jag var hjärtligt välkommen. Men jag kände mig dum över att jag hade frågat och dum över att kanske vara i vägen nu när de egentligen har "avslutat" mig. Men jag tänkte på hur bra jag mådde av yogan och det tog överhanden så jag gick dit. När jag kom in möttes jag av Marie och hon brast ut i ett heeeeeej, vad glad jag är att se dig, vad roligt att du kom hit! Det kändes riktigt bra att bli bemött på ett sådant sätt! :-)

Lite rostig var jag så jag fick titta lite på vad vi skulle göra. Men under tiden kände jag bara hur glädjen sprider sig i mig och i min kropp. Det känns så ljuvligt att verkligen använda min kropp. Att jag kan göra något som är bra för min kropp men som inte är för mycket eller jobbigt eller slitigt utan något som är anpassat till att vara bra för mig just nu. Och det är det. Jag klarar ju alla övningar och det känns fantastiskt att tänja och sträcka och låta andningen vara med.

Yogan ger mig både lugn och glädje, jag vill alltid ha yoga i mitt liv.

En annan sak som jag hade igår var ett möte med min handläggare på AF. Jag har haft väldigt tur de senaste åren för ånyo har jag fått en helt fantastisk handläggare. En som verkligen är intresserad, dels av sitt arbete och dels av människorna hon arbetar med.

Jag hade med ett papper som jag inte förstod, det handlade om ersättning och då kom vi givetvis in på att tala om lön. Min lön är väldigt låg. Min arbetsplats har hållit den nere under min sjukskrivning . Min handläggare var helt chockad, hon såg helt chockad ut, hon lät chockad, det var det värsta hon har sett på ett tag sade hon. Arg blev hon också, hon kommer att ringa till de "hjälpsamma" damerna från personalavdelningen från min arbetsplats som var med på mötet på onkologen. Det skall bli hemskt spännade att se vad de säger, det är riktigt roligt. Jag har ju i flera år kämpat för att få upp min kön men stött emot så mycket varje gång som säger att det inte går så jag har gett upp.

Jag är så glad över hennes reaktion! Jag är så tacksam över hennes ilska. Jag har varit så arg och ledsen över att de har hållit nere lönen i så många år men detta är första gången som någon annan verkligen har delat den känslan. Delat samt bekräftat den! Det är knappt så att något behöver hända med min lön. Jag är så otroligt glad över detta ändå. Herregud, någon kämpar för mig!! Jag är helt överrumplad. Det är en helt underbar känsla som jag skall leva på länge.

Idag var jag på en promenad i Slottsparken. Jag tror att jag skall fixa en praktikplats där. Jag vill komma igång och en omgivning av växter och träd kan inte vara ett bättre ställe för mig att och läkas och stärkas.

Gaudeamus igitur -låtom oss glädjas!

Nattinatt