Idag vaknade jag av att lilla kissen trampade runt och var gosig. Det är inget dåligt sätt att vakna på. När jag är som värst inne i cytodimman orkar jag inte ens med katterna, jag tycker det är jobbigt när de vill ha uppmärksamhet. Det är ju för att jag inte mår bra men jag får så himla dåligt samvete för det och försöker gosa extra med dem emellan för att kompensera dem.
Idag var rätt dag för läkarbesök. Jag måste ha en av de bästa onkologerna. Han är väldigt rar, tar sig tid och verkar verkligen bry sig. Det var mest ett samtal om biverkningarna och det finns många! Jag hade med min långa lista och drog allt, tog tom upp mag/tarm-problemen. Innan jag gick dit tänkte jag att det vet jag inte om jag vill prata om, man pratar ju inte med vem som helst om sitt bajs! Men äsch, han har säkert hört värre saker, han är ju till för att hjälpa mig. Jag är ju faktiskt inte till besvär bara för att jag berättar som det är, det kanske är något jag kan lära mig...
Jag hade egentligen ringt återbud till kuratorn men jag tänkte att jag går dit och kollar om hon ändå har lite tid för mig. Det visade sig att telefonen hade krånglat så hon hade inte fått mitt meddelande. Tur i oturen så jag fick ett litet samtal ändå. Eller litet var det inte, jag fick en hel timme även fast jag var 20 minuter försenad.
Jag vet egentligen inte vad jag pratar om där, allt och inget. Det är nog mest att jag öser ur allting. Vi pratade om hur jag mådde i förra veckan, hur fruktansvärt eländig och ynklig jag var. Jag berättade att även om jag fortfarande mådde blörk så var samtalet med läkaren viktigt, det kändes bra att få berätta om hur det var och att någon lyssnade. Min sambo är rar men han är mer praktiskt stöd än emotionellt. I början när jag fick beskedet om bröstcancern var han till stort stöd och han lyssnade och tom pratade själv! Nu sitter han mest framför datorn igen. Jag vet att det är mycket för honom och att han gör mycket men jag blir ibland ändå besviken när jag behöver prata av mig.
Vi pratade om affirmationer, det är ett ämne som intresserar mig. Det kan nog vara svårt när jag är som sämst men annars tror jag på det även om jag inte direkt utövar det själv än. Även ämnet volontärarbete kom upp. Det är något jag har velat göra i många år men det har bara inte blivit av och sedan har jag varit sjuk länge. Det kanske är dags för det nu!
På väg hem från sjukan cyklade jag inom min favoritglassaffär och köpte en strut med tre kulor. Det var länge sedan jag kunde äta en sådan. Vad sägs om glass med smak av biscotti, cookies samt brownie. Märks det att jag gillar kakor? :-)
Idag är en bra dag, jag känner mig glad över att jag mår bra. Igår var sista dagen med antibiotika för denna gången. Jag kan röra på mig, jag kan äta och känna smak, jag kan tänka hyfsat och tom formulera mig förståligt. Jag ville inte cykla hem än så jag tog en tur inom biblioteket. Först tog jag en runda i parken och åt upp min glass, härligt med lite natur också. Bor man mitt i stan får man ta tillvara på parkerna som finns.
På bibblan tittade jag mest efter sunda matböcker, jag känner ett stort sug efter mat som är bra för mig. Absolut inte bantarmat (även om jag skulle kunna förlora några kilon) utan sund, hälsosam mat. Hittade en del böcker som såg mumsiga, bla några om juicer och smoothies, mumma!
Nu är jag trött och har huvudvärk, det var egentligen lite för mycket för mig under en dag. Jag hade behövt vila mig men det har jag så svårt för. Jag bäddade i alla fall rent så det blir extra skönt när jag väl lägger mig. Tyvärr inte manglat men det får gå ändå! :-)
Min goda vän M ringde. Jag var så trött att jag först inte tänkte svara men jag ville ju prata med henne och har inte svarat alls den senaste veckan så jag tog luren ändå. Jag känner mig tråkigt, det mesta jag pratar med mina nära och kära om är min cancer och min behandling. Visserligen blir det naturligt så men jag ser fram emot när kan prata om annat också, just nu finns det inte plats för annat, tyvärr.
En av de jobbigaste biverkningarna är att jag blir så matt och att hjärnan liksom stängs av. Minnet fungerar inte, uppmärksamhet, förståelse och tom syn och hörsel påverkas radikalt. Jag brukar bli ordentligt ynklig när jag har feber, minsta höjning gör mig jättedålig. Jag och M brukar prata om intellektualisering och att använda hjärnan mycket, vi gör det båda två... En anledning till att det blir så jobbigt när hjärnan stängs av (vid både feber och cyton) kan vara att jag är så van vid att förlita mig på den. Jag lyssnar inte så mycket på min kropp, tyvärr, jag tänker mest. Och kan jag inte tänka får jag panik som i tisdags när jag typ fick klaustrofobi av att befinna mig i mig själv där varken kropp eller hjärna fungerar. Det låter flummigt i skrift men det var en intressant tanke.
Jag tycker inte om att skriva kropp OCH hjärna för hjärnan är ju inget som existerar utanför kroppen, det är ju en del. Och min kropp behöver vila nu så jag stänger ner för idag.
onsdag 2 september 2009
tisdag 1 september 2009
Cytohjärna
Idag hade jag två tider att passa. Det var lite tajt med tid, den första var 10.30 och den andra 11.00 men jag tänkte att det kaaanske skulle gå.
Så vid 10.30 satt jag snällt och väntade på min läkare på Cytostatikamottagningen. Klockan gick och jag blev allt mer stressad eftersom jag inte skulle hinna med den andra tiden. Efter ca en kvart fattade jag lite misstankar och hivade upp almanackan. Visst stämde tiden...men inte dagen. Det var imorgon jag skulle dit.
Hur bra som helst tänkte jag för då hinner jag ju i tid till min andra punkt på dagen. Jag skulle få en bröstprotes. Tänk vad skönt att slippa det varma vaddeländet! Väl framme vid receptionen fick jag liknande tanke...hmmm...vilken dag var det nu jag skulle vara där! Tjejen i receptionen hittade mig inte så jag fick banka på dörren till Bröstmottagningen och där träffade jag på sköterskan som så snällt tömde mitt nyopererade bröst ett par gånger. Hon dirigerade mig till någon som kunde kolla och det visade sig att nää, det var inte heller idag. Det var också imorgon! Argh!
Jag som hade bokat tid med söta kuratorn imorgon. Nu har jag alltså tre tider att passa på tre ställen typ samtidigt.
Fast när jag ändå var där tänkte jag att jag letar upp damen i fråga för att se om hon kanske kan klämma in mig. Jag hittade henne men hon hann inte nu. Dock fick jag en tid redan på torsdag, det var bra!
Väl hemma fick jag ringa för att försöka boka om tiden med kuratorn. Egentligen vill jag träffa henne imorgon, får se om hon kanske kan ta emot mig fast lite senare.
Vad hjälper det att fixa med almanacka och ha allt tjusigt och organiserat när jag skriver in fel!?
Men jag kom ut en liten runda idag i alla fall! :-)
Dagens minus är att jag har haft huvudvärk precis hela dagen. Den blev bara värre och slutade som migrän. Tur det finns piller mot sådant. Nu är huvudvärken lite bättre, nu kan jag tänka lite i alla fall och då är det dags att gå att lägga mig.
Lägga mig så jag kommer iväg imorgon....igen.
Så vid 10.30 satt jag snällt och väntade på min läkare på Cytostatikamottagningen. Klockan gick och jag blev allt mer stressad eftersom jag inte skulle hinna med den andra tiden. Efter ca en kvart fattade jag lite misstankar och hivade upp almanackan. Visst stämde tiden...men inte dagen. Det var imorgon jag skulle dit.
Hur bra som helst tänkte jag för då hinner jag ju i tid till min andra punkt på dagen. Jag skulle få en bröstprotes. Tänk vad skönt att slippa det varma vaddeländet! Väl framme vid receptionen fick jag liknande tanke...hmmm...vilken dag var det nu jag skulle vara där! Tjejen i receptionen hittade mig inte så jag fick banka på dörren till Bröstmottagningen och där träffade jag på sköterskan som så snällt tömde mitt nyopererade bröst ett par gånger. Hon dirigerade mig till någon som kunde kolla och det visade sig att nää, det var inte heller idag. Det var också imorgon! Argh!
Jag som hade bokat tid med söta kuratorn imorgon. Nu har jag alltså tre tider att passa på tre ställen typ samtidigt.
Fast när jag ändå var där tänkte jag att jag letar upp damen i fråga för att se om hon kanske kan klämma in mig. Jag hittade henne men hon hann inte nu. Dock fick jag en tid redan på torsdag, det var bra!
Väl hemma fick jag ringa för att försöka boka om tiden med kuratorn. Egentligen vill jag träffa henne imorgon, får se om hon kanske kan ta emot mig fast lite senare.
Vad hjälper det att fixa med almanacka och ha allt tjusigt och organiserat när jag skriver in fel!?
Men jag kom ut en liten runda idag i alla fall! :-)
Dagens minus är att jag har haft huvudvärk precis hela dagen. Den blev bara värre och slutade som migrän. Tur det finns piller mot sådant. Nu är huvudvärken lite bättre, nu kan jag tänka lite i alla fall och då är det dags att gå att lägga mig.
Lägga mig så jag kommer iväg imorgon....igen.
måndag 31 augusti 2009
31/8
Jag är trött, det svider i ögonen och de tillsammans med näsan rinner konstant. Jag växlar mellan att snyta mig, torka näsan samt smörja in den igen!
Men ändå mår jag bättre och jag är så glad! Det är en sådan lycka att kunna röra sin kropp igen!
Blodprovstagning - snabbt och smärtfritt!
Häromdagen fick jag ett mail från Noa Noa som jag älskar, det är min favoritaffär. Dock handlar jag där mest när det är rea rea för jag har tyvärr inte ekonomin till det annars. Men en tävling med presentkort kunde jag inte motstå så jag gick in där för att deltaga och samtidigt insupa lite skönhet. Jag blev handlöst förälskad i en stickad klänning i petrol och när jag väl fått den på mig kunde jag inte med att skiljas från den så jag var tvungen att köpa den. Jag visste väl det, man skall absolut inte prova saker när man vet att man inte har råd...
Men vaddå, det är jag absolut värd idag!!
Jag fick dessutom komplimang för min skallighet, tydligen passar jag att vara kal! Det blev jag glad över att höra! Det var en av expediterna som först frågade om jag brukar ha peruk, hon blev lite förvirrad, hon kände igen mig men ändå inte. Och ändå tycker jag inte att jag är där så ofta.....Det måste vara min charmiga personlighet som gör att jag blev ihågkommen! ;-)
Men ändå mår jag bättre och jag är så glad! Det är en sådan lycka att kunna röra sin kropp igen!
Blodprovstagning - snabbt och smärtfritt!
Häromdagen fick jag ett mail från Noa Noa som jag älskar, det är min favoritaffär. Dock handlar jag där mest när det är rea rea för jag har tyvärr inte ekonomin till det annars. Men en tävling med presentkort kunde jag inte motstå så jag gick in där för att deltaga och samtidigt insupa lite skönhet. Jag blev handlöst förälskad i en stickad klänning i petrol och när jag väl fått den på mig kunde jag inte med att skiljas från den så jag var tvungen att köpa den. Jag visste väl det, man skall absolut inte prova saker när man vet att man inte har råd...
Men vaddå, det är jag absolut värd idag!!
Jag fick dessutom komplimang för min skallighet, tydligen passar jag att vara kal! Det blev jag glad över att höra! Det var en av expediterna som först frågade om jag brukar ha peruk, hon blev lite förvirrad, hon kände igen mig men ändå inte. Och ändå tycker jag inte att jag är där så ofta.....Det måste vara min charmiga personlighet som gör att jag blev ihågkommen! ;-)
29-30/8
Helgen tillbringade vi i sommarstugan. Åh, vad det var underbart att komma ut till natur och lugn och ro. Jag avskyr att bo mitt i storstan och det är så extra tydligt när jag dels inte mår bra och dels får märka skillnaden såhär markant när vi kommer hit.
Det är så lätt att komma ut. Fast jag egentligen inte orkar ut och promenera behöver jag göra det ändå, speciellt de dagarna kanske! Men hemma i stan är det extra jobbigt, jag behöver ta genom en bit där det är mycket folk innan jag kommer till en park.
Här på landet kan jag bara öppna dörren och komma ut! Jag går ut en stund och sätter mig och äter frukost. Sedan blir jag så trött att jag behöver gå in och lägga mig men det är ok.
Så tillbringar jag helgen, äta, sova samt små promenader.
På söndagen släpade vi fram en solsäng och jag låg i skuggan med fårskinnsfäll och filt och det var fullkomligt ljuvligt! Då mådde jag så bra att jag började planera min 40.5 fest i huvudet. Fyrtio och frisk-fest!
Det är så lätt att komma ut. Fast jag egentligen inte orkar ut och promenera behöver jag göra det ändå, speciellt de dagarna kanske! Men hemma i stan är det extra jobbigt, jag behöver ta genom en bit där det är mycket folk innan jag kommer till en park.
Här på landet kan jag bara öppna dörren och komma ut! Jag går ut en stund och sätter mig och äter frukost. Sedan blir jag så trött att jag behöver gå in och lägga mig men det är ok.
Så tillbringar jag helgen, äta, sova samt små promenader.
På söndagen släpade vi fram en solsäng och jag låg i skuggan med fårskinnsfäll och filt och det var fullkomligt ljuvligt! Då mådde jag så bra att jag började planera min 40.5 fest i huvudet. Fyrtio och frisk-fest!
28/8
Idag skulle jag lägga om min piccline så jag cyklade till min VC där jag är listad. Jag hade egentligen tänkt promenera men jag var virrig och tappade bort tiden så jag fick cykla - snabbt. Väl framme fick jag vila en stund för jag var ganska färdig.
Jag var inte nöjd med det sterila arbetet förra gången när jag fick min piccline omlagd men idag var det ännu värre. Jag hade jämförelsevis varit nöjd med förra gångens insats. Det behöver ju inte vara jättesterilt men man kan ju åtminstone försöka hålla det så rent man kan!
Precis innan jag cyklade iväg ringde en kompis och frågade om hon kunde komma inom en liten stund. Egentligen kände jag att jag inte orkade men jag ville ju träffa henne så jag sade ok. För att ha något att bjuda på svängde jag inom ett bageri. Ögonen ville ha mer än magen egentligen mäktar med märkte jag när jag tog mig hem med överfull påse.
Min goda vän kom hit och hade med sig en försenad födelsedagspresent till mig. En vacker sjal, hon hade stickat en sjal till mig!! Jag började nästan gråta, det var så gulligt och den var så himla fin! Jag älskar sjalar!
Trots att hon inte var här så länge blev jag helt utmattad. Jag var tvungen att gå ner till Apoteket för det hade jag glömt tidigare. På darriga ben gick jag ner och hämtade ut mer antibiotika. Ibland är det rackarns bra att bo centralt och nära allt!
Hem och lade mig...
Och pang till min förskräckelse kom jag på att jag, skit också, skulle tagit blodprov i förmiddags! Hade jag gjort det samtidigt som jag var ute hade jag varit trött men det hade ändå funkat. Nu kände jag mig som överkörd av en traktor men jag var ändå tvungen att cykla iväg. Åh, fy alltså!
Precis när jag låste cykeln ringde telefonen, det var cytostatikamottagningen som påminde mig om provtagningen. Jag var helt slut, matt och darrig. Jag hör inte henne så bra, jag hörde inte ens vem av forskningssköterskorna det var. Hon pratade om att jag var så infektionskänslig och skulle komma in direkt för provtagning, jag skulle inte sitta i väntrummet för länge. När jag kommer in så är det ett barn som gallskriker och i min darriga förvirring blev jag nog lite uppskrämd av vad hon sade. När jag pratar med damen i informationen blev det lite förveckling och vi börjar höja rösterna mot varandra. Usch, vad jag mådde dåligt. Jag var helt gråtfärdig!
Som tur var fick jag träffa en väldigt bra provtagare, det kändes knappt alls. Annars hade jag nog brutit ihop totalt! När jag väl gick ut hade jag så lugnat mig en smula och gick fram till damen i informationen för att be om ursäkt. Hon gjorde likadant och det kändes så bra. Jag var tvär för jag mådde så dåligt och hon hade precis haft ett besvärligt ärende innan mig. Tänk vad lite som kan krävas för att det skall bli så. Jag är glad jag gick tillbaka och redde ut det. Nu kunde jag släppa det, annars hade jag nog varit ledsen ett tag. Lite glad och stolt över mig själv där mitt i eländet! :-)
Hem och damp i säng, försökte vila!
Jag var inte nöjd med det sterila arbetet förra gången när jag fick min piccline omlagd men idag var det ännu värre. Jag hade jämförelsevis varit nöjd med förra gångens insats. Det behöver ju inte vara jättesterilt men man kan ju åtminstone försöka hålla det så rent man kan!
Precis innan jag cyklade iväg ringde en kompis och frågade om hon kunde komma inom en liten stund. Egentligen kände jag att jag inte orkade men jag ville ju träffa henne så jag sade ok. För att ha något att bjuda på svängde jag inom ett bageri. Ögonen ville ha mer än magen egentligen mäktar med märkte jag när jag tog mig hem med överfull påse.
Min goda vän kom hit och hade med sig en försenad födelsedagspresent till mig. En vacker sjal, hon hade stickat en sjal till mig!! Jag började nästan gråta, det var så gulligt och den var så himla fin! Jag älskar sjalar!
Trots att hon inte var här så länge blev jag helt utmattad. Jag var tvungen att gå ner till Apoteket för det hade jag glömt tidigare. På darriga ben gick jag ner och hämtade ut mer antibiotika. Ibland är det rackarns bra att bo centralt och nära allt!
Hem och lade mig...
Och pang till min förskräckelse kom jag på att jag, skit också, skulle tagit blodprov i förmiddags! Hade jag gjort det samtidigt som jag var ute hade jag varit trött men det hade ändå funkat. Nu kände jag mig som överkörd av en traktor men jag var ändå tvungen att cykla iväg. Åh, fy alltså!
Precis när jag låste cykeln ringde telefonen, det var cytostatikamottagningen som påminde mig om provtagningen. Jag var helt slut, matt och darrig. Jag hör inte henne så bra, jag hörde inte ens vem av forskningssköterskorna det var. Hon pratade om att jag var så infektionskänslig och skulle komma in direkt för provtagning, jag skulle inte sitta i väntrummet för länge. När jag kommer in så är det ett barn som gallskriker och i min darriga förvirring blev jag nog lite uppskrämd av vad hon sade. När jag pratar med damen i informationen blev det lite förveckling och vi börjar höja rösterna mot varandra. Usch, vad jag mådde dåligt. Jag var helt gråtfärdig!
Som tur var fick jag träffa en väldigt bra provtagare, det kändes knappt alls. Annars hade jag nog brutit ihop totalt! När jag väl gick ut hade jag så lugnat mig en smula och gick fram till damen i informationen för att be om ursäkt. Hon gjorde likadant och det kändes så bra. Jag var tvär för jag mådde så dåligt och hon hade precis haft ett besvärligt ärende innan mig. Tänk vad lite som kan krävas för att det skall bli så. Jag är glad jag gick tillbaka och redde ut det. Nu kunde jag släppa det, annars hade jag nog varit ledsen ett tag. Lite glad och stolt över mig själv där mitt i eländet! :-)
Hem och damp i säng, försökte vila!
27/8
Idag mår jag riktigt dåligt igen. Nu tror jag det är biverkningar av antibiotikan...jag läste på om den och hoppsan, där var en lång lista.
Idag är det jobbigt med:
aptitlöshet
yrsel
darrningar
förvirring
trötthet
gaser i magen
huvudvärk
sömnlöshet
svettning
förändrad smak och luktkänsla
Jag tar medicinen morgon och kväll. På morgonen när jag går upp mår jag hyfsat och kan känna smaken av frukosten. Efter mat samt medicinintag får jag efter ett tag gå och lägga mig för jag mår dåligt. Sedan under dagen är det riktigt läskigt i munnen och jag mår blörk. Sedan framåt kvällen blir det bättre igen. Jag tror absolut det är antibiotikan...
Jag skulle egentligen träffat kuratorn på Cytostatikamottagningen men jag kände mig så darrig och matt att jag inte vågade ta mig dit. Speciellt inte eftersom jag hade en annan tid som jag behövde gå på. Men rara kuratorn ringde upp och frågade hur det var. Jag hade svårt att föra ett samtal för jag var ganska förvirrad men jag är ändå glad att hon ringde.
Jag lyckades ta mig samman och cykla till Bröstmottagningen där jag skulle träffa en sjuksköterska. Väl framme var jag helt färdig, genomsvettig och darrig och matt. Jag fick dricka lite vatten och lägga mig en stund innan jag kunde börja prata. Sjuksköterskan jag trodde att jag skulle träffa var sjuk så jag fick träffa en annan. Denna kvinna var samma ssk som gav mig information direkt efter att jag hade fått min diagnos. Av vad jag kommer ihåg av det mötet blev jag inte så förtjust i henne. När jag sedan träffat sköterska för att tömma bröstet fick jag träffa en annan. Hon var bra och duktig men hon var ganska tuff och kort. Sista gången jag träffade henne fick jag ropa de sista orden efter henne för hon gick bara, det var lite jobbigt. Men dagens möte var fantastiskt. Dessa sköterskor verkar vara varandras kompletta motsatser. Hon var så mild, så mjuk och gav mig total uppmärksamhet och tid samt empati. Jag hade varit så besviken på Bröstmottagningen tidigare, både med läkare och sköterskor men idag var det bra. Jag är så glad att jag fick träffa henne och ställa alla mina frågor. Nu känns det bra när jag tänker på Bröstmottagningen, det gjorde det verkligen inte tidigare!
Idag är det jobbigt med:
aptitlöshet
yrsel
darrningar
förvirring
trötthet
gaser i magen
huvudvärk
sömnlöshet
svettning
förändrad smak och luktkänsla
Jag tar medicinen morgon och kväll. På morgonen när jag går upp mår jag hyfsat och kan känna smaken av frukosten. Efter mat samt medicinintag får jag efter ett tag gå och lägga mig för jag mår dåligt. Sedan under dagen är det riktigt läskigt i munnen och jag mår blörk. Sedan framåt kvällen blir det bättre igen. Jag tror absolut det är antibiotikan...
Jag skulle egentligen träffat kuratorn på Cytostatikamottagningen men jag kände mig så darrig och matt att jag inte vågade ta mig dit. Speciellt inte eftersom jag hade en annan tid som jag behövde gå på. Men rara kuratorn ringde upp och frågade hur det var. Jag hade svårt att föra ett samtal för jag var ganska förvirrad men jag är ändå glad att hon ringde.
Jag lyckades ta mig samman och cykla till Bröstmottagningen där jag skulle träffa en sjuksköterska. Väl framme var jag helt färdig, genomsvettig och darrig och matt. Jag fick dricka lite vatten och lägga mig en stund innan jag kunde börja prata. Sjuksköterskan jag trodde att jag skulle träffa var sjuk så jag fick träffa en annan. Denna kvinna var samma ssk som gav mig information direkt efter att jag hade fått min diagnos. Av vad jag kommer ihåg av det mötet blev jag inte så förtjust i henne. När jag sedan träffat sköterska för att tömma bröstet fick jag träffa en annan. Hon var bra och duktig men hon var ganska tuff och kort. Sista gången jag träffade henne fick jag ropa de sista orden efter henne för hon gick bara, det var lite jobbigt. Men dagens möte var fantastiskt. Dessa sköterskor verkar vara varandras kompletta motsatser. Hon var så mild, så mjuk och gav mig total uppmärksamhet och tid samt empati. Jag hade varit så besviken på Bröstmottagningen tidigare, både med läkare och sköterskor men idag var det bra. Jag är så glad att jag fick träffa henne och ställa alla mina frågor. Nu känns det bra när jag tänker på Bröstmottagningen, det gjorde det verkligen inte tidigare!
26/8
Idag är det gudskelov en smula bättre i munnen! Jag kunde äta lite och känna hyfsad smak! Men för övrigt är det sådär...
Idag började jag med antibiotikan för en veckas kur. Inte för att jag har en infektion utan för att inte riskera att få en. Eftersom jag har så dåliga blodvärden just dessa dagar får jag dels Neutblastan som extra hjälp för de vita blodkropparna och dels antibiotikan.
Idag började jag med antibiotikan för en veckas kur. Inte för att jag har en infektion utan för att inte riskera att få en. Eftersom jag har så dåliga blodvärden just dessa dagar får jag dels Neutblastan som extra hjälp för de vita blodkropparna och dels antibiotikan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
