Regnbågskänslor

Idag har det varit regnbågens hela färgspektra som visat sig i form av känslor och mående.

Det började redan klockan 5 som de flesta av mina dagar gör numera. Jag vaknar och kan inte somna om. Ligger någon timme men går sedan upp. Så klockan 6 i morse var jag uppe och plockade undan lite och hängde in tvätt. Efter ett tag brukar jag bli trött så jag kan lägga mig igen men inte denna morgon. Jag lade mig ändå och försökte tvinga mig till att slappna av och efter någon timme somnade jag igen. Men det blir konstigt att starta dagen så. Hade jag åtminstone kunnat sova några timmar till hade jag ju faktiskt kunnat gå upp vid sådär 8. Dagen skulle dessutom få både bättre mat och sovrutiner.

Hemtjänsten var här idag och dagens besök var väldigt noga med städningen. Det uppskattar jag väldigt mycket. Det blev även handlat och diskat och soporna togs ut. Hade jag inte fått denna hjälp hade det varit mycket svårare att bli bättre. Nu kan jag lägga energin på bra mat och återhämtning. Maten funkar faktiskt bättre än på väldigt, väldigt länge och jag är otroligt glad över det.

När väl mitt hem var i hyfsat skick tyckte jag det var dags att piffa till mig själv och jag bestämde mig för att ta en dusch samt byta tejpen. Jag har bytt den en gång själv och det var under en medicinsnurrkväll så jag har inget direkt minne av det. De andra gångerna har ssk på plastikmottagningen bytt den. Idag var alltså första gången jag verkligen såg hur det såg ut. Jag blev förfärad över vad jag har tillåtit för ingrepp på min kropp. Så många gånger har jag fått höra att det ser jättefint ut och läker väldigt bra. Jag har ju faktiskt något som liknar ett bröst på min högra sida och jag har fått mindre mage. Men är det värt det? Det är det kanske i slutändan men jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur det hade varit om jag inte hade gjort det. En av mina rädslor innan operationen var att bröstet skulle kännas som en främmande klump, som bröstproteserna gjorde. Givetvis har jag ju ingen känsel i bröstet och ibland känns det faktiskt precis som en klump. Det händer att jag kommer åt bröstet med armen och undrar varför jag har protesten på mig! Andra gånger gläds jag enormt över att kunna ha kläder utan att det ser konstigt ut. Jag är väldigt splittrad men jag antar att det beror på dagsformen och hur kämpigt det är.

Jag har fått låna en duschstol från hemtjänsten som har varit otroligt bra. Utan den hade jag inte klarat av att tvätta håret på mig själv den första tiden men med detta hjälpmedel funkade det hur bra som helst. Idag bestämde jag mig dock för att jag skulle stå och duscha som normalt folk! Och det var skönt. Ett tag i alla fall. Sedan blev jag lite vinglig. Jag lade mig för att vila och låta allt torka innan jag tejpade om mig. Men det var jobbigt att se mig själv och jobbigt att behöva granska ärren ingående.

Hade jag inte gjort operationen hade jag ju varit i ett helt annat läge arbetsmässigt. Eller bodde jag skriva arbetspraktikmässigt. Kanske inte ändå med tanke på den sakta mak som min arbetsgivare använder sig av när det gäller att hitta en plats till mig. Men jag hade i alla fall haft orken och möjligheten. Att återhämta mig ifrån det här tar enormt mycket mer kraft och tid än vad jag hade kunnat föreställa mig och just nu undrar jag om det var ett klokt beslut.