Extra allt

Idag blir det inget roligt inlägg. Du behöver inte läsa det men jag behöver skriva det.
Jag får vanligtvis lite mer än vad jag har beställt, lite extra av allt. Det finns en speciell sorts panik jag kan känna av att befinna mig i en kropp som inte funkar och den är väldigt jobbig. Är man på gränsen hela tiden till vad man klarar av i form av smärta, energi och annat obehag kan saker som vanligtvis inte påverkar en kan vara det som som får en över gränsen till eländighet. När det inte funkar att varken ligga, sitta eller stå. När jag har svårt att sova men jag är alldeles för trött för att läsa eller titta på TV och inget annat funkar. När jag har haft dagar då jag inte ens har kunnat ringa och prata med någon för det har varit för kaotiskt i kroppen.

Jag fick stresseksem i ansiktet redan i november. Lite kortisonkräm gör nog susen tänkte jag och inledde en kur. Jag är ganska envis och höll på ett tag innan jag insåg att jag nog behövde rådfråga någon. Vid ett läkarbesök om en helt annan grej ställde jag frågan och fick en starkare kortisonkräm utskriven. Den hjälpte bara tillfälligt och under min sjukhusvistelse blev det mycket sämre. För två veckor sedan bestämde jag mig för att jag var tillräckligt bra för att ånyo ta mig till läkare för att se till eksemet och jag fick en annan salva utskriven. Tydligen var kortison helt fel. Det kunde hända att man reagerade på denna salva berättade läkaren men det var bara att hålla upp någon dag så skulle det bli bättre. Tyvärr tog jag honom på orden. Trots att det fullkomligt exploderade i ansiktet fortsatte jag med den. Det sved som eld samtidigt som det kändes som att man stack in nålar i huden. Dessutom såg det ut som att jag hade hånglat med ett sandpapper, jag såg ut som ett monster. Till slut insåg jag att det inte alls skulle vara så och försökte kontakta läkaren. Han hade fått influensa. Det dröjde 4 dagar av helvetisk svidande innan jag lyckades få en tid hos en annan läkare. Direkt när jag kom in sade han att jag hade fått en allergisk reaktion. Han skrev ut betapred fast i en helt annan dos än vad jag hade under Taxoterebehandlingen. Bara när han nämnde kortison kände jag hur det kröp i kroppen, jag vill inte bli påmind om något av cyton igen. Men denna dos var mycket lägre och jag förvandlades ganska snabbt ifrån monster till normal när jag väl tog det. Men nu är jag på ruta ett igen, där jag var i november när jag fick det. Själva grundeksemet finns ju kvar, jag har bara blivit av med eländet som jag själv orsakat. Extra allt.

Bara för att fira att det var så skönt att kunna duscha normalt igen använde jag en scrub och luktegottgrej. Dumt gjort för det kliar på hela kroppen nu. Extra allt.

Ssk på plastiken sade att man kunde köpa en trosgördel att använda istället för den tjocka och breda och inte så behagliga gördel jag fick med mig från sjukhuset. En sådan har införskaffats. Den var så skön att byta till och jag kunde ju röra mig och slippa skav! Eventuellt kan jag ha tagit i för mycket, eventuellt var den inte tillräckligt stödjande. Vilken än anledningen var så ledde det till något som närmast liknade ett bråck i ärret. Jag slängde mig. Jag slängde mig på telefonen för att överlägga med ssk men de hade hunnit gå hem. Jag slängde på mig tjocka gördeln igen och jag slängde mig i sängen för att vila och försöka få utbuktningen att gå tillbaka. Det blev bättre men det finns ändå lite kvar och det gör ont. Extra allt.

På sjukhuset blev jag tillsagt att jag var tvungen att sätta ut en medicin omedelbart eftersom den hade påverkat mitt hjärta. Egentligen ville de att jag skulle halvera dosen på en annan medicin också men jag vet att jag blir så dålig av det så det måste ske under mer kontrollerade former än vad sjukhuset kunde erbjuda. Och när jag inser vad jag skrev blir jag ganska full i skratt. Borde det inte vara det mest trygga omgivning man kan tänka sig? Men, nej, det upplevde jag inte. Inte rent farmakologiskt i alla fall. I alla fall så är det utsättningen av denna lilla pilla som gör att jag vaknar så tidigt. Den andra medicinen som jag skall dra ner på och förhoppningsvis också kunna sluta med gör att jag inte kan sova. Det gör att jag måste ta insomningstablett som har den märkliga effekten att man vaknar efter några timmar. Av den anledningen fick jag ta ytterligare en tablett som hade en mer långtgående effekt. Att inte sova bra påverkar återhämtning. Det gör mig väldigt trött och sliten. Och jag är trött på att inte kunna sova naturligt, det var många år sedan. Jag är orolig dels för hur det har påverkat mig att inte ha sovit på ett naturligt sätt utan farmaka och dels för att jag har blivit beroende av sömnpillerna. Extra allt.

När jag är extra trött får jag skakningar och ryckningar i kroppen. Jag tror faktiskt att dessa också är biverkningar av samma medicin. Och jag tycker mig se att just dessa dagar leder till sämre sömn. Tamoxifenet kan ge jobbiga svettiga nätter och jag tror det hör samman med trötthet. Extra allt.

Jag har egentligen 2 år kvar av Tamoxifenkuren men jag tror faktiskt att jag bara kommer att ta tabletterna som jag har, det räcker nog i några månader. Medicinen som påverkar hjärtat har jag trappat ner på och och skall sätta ut även om det kommer att ta lång tid. Förhoppningsvis kommer det att leda till att jag även ska kunna sluta ta sömnpiller. Sedan är det bara värkmedicinen kvar men jag hoppas att jag kan klara mig ganska bra utan den. Min förhoppning är att byta ut den mot träning. Den träning som har varit bäst för mig har varit boxningen, faktum är att jag var nästan smärtfri under tiden jag tränade. Jag vet inte om det är möjligt att återgå till det men det hade varit underbart att kunna börja med det igen.

Och så har jag blivit förkyld. Mitt i allt är jag enormt tacksam att det dröjde en hel månad efter operationen innan jag åkte på det. Nu är det ju möjligt att nysa och hosta även om det inte är bra för utbuktningen vad det nu är. Det var ju inte heller roligt att snyta mig under sandpappershånglet men det löste jag genom att göra gubbasnytningar. Det var minsann inget papper som fick komma i kontakt med min stackars näsa!

Och nu skall jag lägga mig och tänka på allt jag är tacksam för och där passar det ju verkligen att ta extra allt! :-)