Hela världen för mig

Igår kväll hade vi, gospelkören julkonsert med Sanna Nielsen. En del fina julsånger och andra inslag har vi tränat på hela hösten. Vi har världens bästa körledare och jag kände mig redo att möta världen. Faktum är att det var hela världen för mig (och för de andra i kören samt S.N såklart). Eftersom min reella energinivå inte ligger på den önskade nivån blir jag ibland orolig när jag skall göra något som är så omfattande. Det handlar om många timmar, många människor som ger mycket ljud hela tiden och inga möjligheter till att vila nacken. Dessutom brukar jag ha svårt att planera och få in mat och äter jag inte blir det givetvis ännu jobbigare. Och som vanligt fick jag lite matpanik igår, det var helt blankt, jag visste inte vad jag skulle äta. Visst kunde jag köpa något att äta men jag ville inte det eftersom jag köpte mat i fredags och jag ville hellre ha egen mat, det känns nyttigare och bättre för mig. Jag skickade ett matpanikssms till en körkompis och hon skrev tillbaka att vi kunde käka en hamburgare tillsammans. Det var bra att jag liksom bad om hjälp men jag kunde inte ta emot hjälpen, faktum är att det blev ännu svårare att hantera eftersom jag inte ville att det skulle bli fokus på det och att hon skulle bli orolig. Efter några timmars mattankar kom jag på att jag hade en tetrasoppa som jag kunde blanda med lite annat smått och gott. Vilken lättnad! Och en lättnad var det ända fram tills att jag råkade spilla ut halva soppan när jag skulle hälla över den i en tallrik. Fast jag bedömde det som att det skulle räcka med det jag fick i mig tillsammans med en smörgås jag skulle ta med till halvlek.

Vi skulle samlas vid halvtre och då var jag på plats svartklädd med guldig touch vilket var klädkoden för ikväll. Det var roligt att se alla så fixade och fina. En tjej var extra snygg vilket jag sade till henne. Sedan fick jag ta tillbaka det igen, i alla fall förvåningen som jag skymtade i min röst, jag vet inte vad den kom ifrån. Tur hon har humor!

Vi trallade på både med och utan S.N och jag vet inte vem som var duktigast, vi eller hon! ;-)
 I halvtid fick vi pudra oss lite extra samt inta maten vi eventuellt hade med oss. Som tur var så kunde jag glida med en kyrkanställd till ett lugnare ställe så jag kunde pausa öronen och hjärnan.

Klockan 6 var det dags och sedan följde 2 timmars sång. Jag tyckte allting var fint men blev besviken på den syntigt, märkliga Stilla Natt. Jag blundade till Ave Maria och var så inne i den att en körkompis blev orolig att jag hade suttit där i stolen och svimmat av! För stol satt jag i, till skillnad från de andra i kören som satt på den kalla trappan. Jag är mycket tacksam för det för om jag inte hade haft den bekväma stolen hade jag knappt kunna röra mig efteråt.

Vi 8 hade vi gjort ett bra dagsverk och blev utsläppta ur kyrkan. Kyrkoherden hade varit där och lyssnat på oss och bestämde sig för att kyrkokören fick fortsätta ett år till. ;-) Några körkamrater skulle gå vidare och ta en öl men jag bestämde mig för att istället gå hem och ta en ostbåge eller två. Jag visste att energinivån var låg och jag ville inte tömma tanken helt, jag har ju inte direkt en reservdunk att ta till.

Lite slank jag där med maten men på det hela taget var det en hyfsat bra planering från min sida som gjorde att jag klarade dagen och kvällen bra. :-)