Trevlig pratstund

Jag kommer precis upp från en trevlig pratstund med en granne. Den var visserligen väldigt kort och ganska så ensidig men trevlig ändå. När jag skulle gå uppför trappan med tvättkorgen skulle jag tända trappljuset med axeln och råkade ringa på A:s dörr. Jag fick ju stå kvar ifall det var någon hemma och förklara varför han fick påhälsning av just mig! Kort som sagt men trevligt, haha.

Och jag gissar att A står för Axel men det kan lika gärna vara Alfred. Andreas/Anders kanske som i dagens namnsdagsbarn!

Hitta rätt?

I morse när jag gick upp (väldigt sent för övrigt) såg jag till min glädje att både toaletten, handfatet och spegeln var städad. Tänk vad duktig jag är när jag inte kommer ihåg det (fast bara lite). Det är ungefär som att hitta bortglömda pengar någonstans i gömmorna. Inte för att det händer så ofta men det har faktiskt hänt. Några gånger lade jag medvetet undan pengar som jag sedan givetvis glömde bort. Vilken glädje att hitta dem sedan! Och vilken glädje att komma upp till lite nystädat. Synd jag inte hinner så mycket på kvällen, annars hade jag kanske kunnat vakna upp till en helt nystädad lägenhet. Ibland kommer jag upp till en helt ren diskbänk, det är också roligt. Roligare än att hitta saker i sängen i alla fall. Fast om jag nu skall hitta grejer där så kan det väl vara pengar istället för ostbågar, äppelbitar och nötskal! I trappuppgången, en halv trappa ner har jag vid två tillfällen noterat ostrelaterade saker. Första gången var det ostbollar och andra gången var det ostbågar. Först tyckte jag det var lite roligt men sedan blev jag helt förfärad, tänk om det var jag!!! Men nej, jag tror faktiskt inte att jag är ute i trappan och snurräter ostbågar. Ostbollar har jag aldrig handlat. Tur att jag inte brukar handla sådär i snurret, det hade kunnat bli konstigt. Tänk att komma upp till ett kylskåp varje morgon där man inte vet vad som står inne och morrar åt en! Fast en gång har jag nog snurrhandlat när jag tänker efter. Det var en morgon som jag tog kvällsmedicinen istället för dagmedicinen. Jag försökte hålla mig vaken för jag ville inte gå och lägga mig precis när jag hade stigit upp. Vissa dagar har jag behövt lägga mig efter att ha gått upp, tvättat mig, satt i linserna, klätt mig och ätit frukost. Det var mer än jag hade energi för då. Men gudskelov är det läääänge sedan. Tillbaka till morgonsnurret. För att försöka hålla mig vaken gick jag och handlade. Jag antar att det var mjölk jag behövde, det brukar alltid vara det - jag borde köpa en ko att ha på balkongen. Fast när jag kom hem igen märkte jag att just matvarorna var det inte så mycket av. Choklad däremot hade jag handlat på både längden och tvären. Jag fick lägga mig när jag kom hem för jag kunde inte hålla mig vaken. Och jag tror nog att jag skulle föredra att hitta städning eller pengar istället för choklad till ett helt kompani. Fast jag har visserligen haft lyckostunder när jag hittat choklad när jag inte trodde jag hade.

Allt beror ju på vad man behöver. Just nu exempelvis skulle jag bli jätteglad av att hitta lite extra energi och en mer ovärkande kropp. Men för all del, jag kan nöja mig med en sedelbunt för idag! :-)

Hela världen för mig

Igår kväll hade vi, gospelkören julkonsert med Sanna Nielsen. En del fina julsånger och andra inslag har vi tränat på hela hösten. Vi har världens bästa körledare och jag kände mig redo att möta världen. Faktum är att det var hela världen för mig (och för de andra i kören samt S.N såklart). Eftersom min reella energinivå inte ligger på den önskade nivån blir jag ibland orolig när jag skall göra något som är så omfattande. Det handlar om många timmar, många människor som ger mycket ljud hela tiden och inga möjligheter till att vila nacken. Dessutom brukar jag ha svårt att planera och få in mat och äter jag inte blir det givetvis ännu jobbigare. Och som vanligt fick jag lite matpanik igår, det var helt blankt, jag visste inte vad jag skulle äta. Visst kunde jag köpa något att äta men jag ville inte det eftersom jag köpte mat i fredags och jag ville hellre ha egen mat, det känns nyttigare och bättre för mig. Jag skickade ett matpanikssms till en körkompis och hon skrev tillbaka att vi kunde käka en hamburgare tillsammans. Det var bra att jag liksom bad om hjälp men jag kunde inte ta emot hjälpen, faktum är att det blev ännu svårare att hantera eftersom jag inte ville att det skulle bli fokus på det och att hon skulle bli orolig. Efter några timmars mattankar kom jag på att jag hade en tetrasoppa som jag kunde blanda med lite annat smått och gott. Vilken lättnad! Och en lättnad var det ända fram tills att jag råkade spilla ut halva soppan när jag skulle hälla över den i en tallrik. Fast jag bedömde det som att det skulle räcka med det jag fick i mig tillsammans med en smörgås jag skulle ta med till halvlek.

Vi skulle samlas vid halvtre och då var jag på plats svartklädd med guldig touch vilket var klädkoden för ikväll. Det var roligt att se alla så fixade och fina. En tjej var extra snygg vilket jag sade till henne. Sedan fick jag ta tillbaka det igen, i alla fall förvåningen som jag skymtade i min röst, jag vet inte vad den kom ifrån. Tur hon har humor!

Vi trallade på både med och utan S.N och jag vet inte vem som var duktigast, vi eller hon! ;-)
 I halvtid fick vi pudra oss lite extra samt inta maten vi eventuellt hade med oss. Som tur var så kunde jag glida med en kyrkanställd till ett lugnare ställe så jag kunde pausa öronen och hjärnan.

Klockan 6 var det dags och sedan följde 2 timmars sång. Jag tyckte allting var fint men blev besviken på den syntigt, märkliga Stilla Natt. Jag blundade till Ave Maria och var så inne i den att en körkompis blev orolig att jag hade suttit där i stolen och svimmat av! För stol satt jag i, till skillnad från de andra i kören som satt på den kalla trappan. Jag är mycket tacksam för det för om jag inte hade haft den bekväma stolen hade jag knappt kunna röra mig efteråt.

Vi 8 hade vi gjort ett bra dagsverk och blev utsläppta ur kyrkan. Kyrkoherden hade varit där och lyssnat på oss och bestämde sig för att kyrkokören fick fortsätta ett år till. ;-) Några körkamrater skulle gå vidare och ta en öl men jag bestämde mig för att istället gå hem och ta en ostbåge eller två. Jag visste att energinivån var låg och jag ville inte tömma tanken helt, jag har ju inte direkt en reservdunk att ta till.

Lite slank jag där med maten men på det hela taget var det en hyfsat bra planering från min sida som gjorde att jag klarade dagen och kvällen bra. :-)

SVBK

Om du blandar lika delar mosad geting och solsveda får du ungefärligen fram den hemska känslan av att ha ont i huden. Det finns inget att göra utan bara stå ut och låta det gå över. Lyckligtvis brukar det inte vara i mer än några dagar men det är å andra sidan desto mer intensivt så länge det varar. Mer än några dagar per ställe det vill säga, för det kan fortsätta någon annanstans. Denna omgången var nog den i area mest omfattande. Området som smärtade var baksidan av mitt höger ben, från halva skinkan ner till foten. Och från foten tog neuropatin vid som har liknande smärta när den är som värst. Jag har aldrig fått någon förklaring till denna smärta och har inte träffat på så många som har den. Dock tror jag den tyvärr är betydligt vanligare än vad det ger sken av. Jag märker tydligt att den har med stress att göra eftersom det alltid slår till när jag har mycket aktiviteter och dålig tillgång till återhämtning. Och för att göra det ännu konstigare och svårt att förstå är det en värk som flyttar sig. Det är några ställen den företrädelsevis drabbar såsom låren och armar. När det handlar om låren kan det vara både fram och baksida, dock aldrig samtidigt. Armarna är alltid överarmarna och alltid på baksidan. Ibland går det upp till skinkan vilket är hemskt jobbigt för det är gör extra ont att röra sig. Den allra värsta smärtan är när hela underlivet involveras. Då räcker det inte med mosad geting och solsveda utan du får lägga till en rytmisk skärande smärta. Jag har aldrig sökt för detta hos läkare. Jag skulle aldrig någonsin gå till någon och berätta att jag har ont i huden och det flyttar sig från gång till gång. Det är det SVBK varning på. Jag måste kolla för jag är inte säker på förkortningen för sveda och bränn kärring.

Om du vet något om denna smärta får du gärna skriva några rader.

CT thorax och buk

Idag gjorde jag en CT på thorax och buk. Det var inte roligt.

Egentligen skulle jag gjort den nästan en månad tidigare men mitt dåliga minne krånglade till det. Några dagar innan röntgen skulle jag ta blodprov för att kolla levervärde för att vara säker på att det skulle gå bra med kontrastvätskan. CT-tiden hade jag full koll på men jag hade totalt glömt blodprovet jag skulle ta. Jag fick en ny tid med en förmaning om att jag skulle tänka på patienten som gick miste om sin tid pga mitt slarv. Tack för den. Min glömska är inte illasinnad, den bara är...

I måndags tog jag mitt blodprov och idag var det dags för resten. Jag skulle vara på plats 40 minuter tidigare för att dricka kontrastvätskan. Det står 3 glas i brevet men de försökte få i mig 4. Det lyckades inte så bra, lite av det kom upp igen. Jag fick hoppa upp på en brits och få en nål i armen. Jag var lite rädd, det är jobbigt att bli påmind om allt igen. Men som en god vän skrev i ett sms får jag försöka tänka på att det är för en positiv sak inför rekonstruktionen.

De tog några bilder innan de skjutsade in kontrastvätskan iv. Det var inte behagligt när den spred sig i kroppen. Värmen i kroppen kunde jag stå ut med, likaså känslan av att kissa på mig men den konstiga känslan/värmen/trycket i bröstkorgen/andningen var riktigt, riktigt obehaglig. Det påminde mig om när jag sövdes inför mastektomin och sekunderna från injektionen tills jag somnade. Det var ren panik och tanken på den insomningen gör det svårt att se fram emot nästa operation.

Men det gick snabbt över och efter sådär en halvtimme var jag färdig. Jag mådde konstigt efter kontrastvätskan men jag vet inte om det var den orala eller iv som var värst. Jag hade haft funderingar på att gå till jobbet efteråt men nej, jag cyklade direkt hem och lade mig. Efter en tupplur på 4 timmar med katt på magen mådde jag bättre även om magvärk hade tillkommit. Magen lät en del men det hände inte så mycket mer. Innan jag somnade blev jag nästan orolig för den lät så konstigt. Det var liksom rytmiskt och det kändes inget alls. Mycket kan man säga om magen men rytmisk är inte något av det. Efter någon minut insåg jag att det inte alls var min mage som lät utan katten som låg på den och spann, haha. Det står i papperna att man skulle se till att ha tillgång till toalett då all vätska skulle påverka magen. Eftersom jag alltid är hård i magen och varje toalettbesök med avseende på det området är en plåga såg jag nästan fram emot lätta besök. Men nejdå, min mage håller minsann på sig.

Jag hoppas att magen rättar till sig snabbt. På lördag skall min gospelkör ha konsert med Sanna Nielsen och då vill jag inte stå där och ha ont i magen. Det blir inte så vackra toner av magvärk. Min kropp kontrar dagens röntgenbesök med att ge mig en hemsk omgång med ont i huden. Liksom för att påminna mig om att denna kroppen är inte så stark och att även en röntgen skall tas på allvar.

Som vanligt passar Magne på att kontrastera min trötthet med sin egen pigghet och leklusta. Jag har precis haft en lekstund med honom så han får faktiskt försöka roa sig själv för nu går jag och lägger mig. Nattinatt.

Kissekatt

Jag har två kissekatter. Eller borde jag skriva en katt och en kissekatt. Hanen är drygt ett år gammal och hormonstinn så det sprutar om öronen på honom. Alla hormoner gör att han inte riktigt vet vad han skall göra och så vill han att jag skall leka med honom...Hela tiden. Men när jag kommer hem ifrån jobbet är jag trött och behöver vila en stund. Det motsäger sig Magne så han sätter sig och kissar någonstans. Och under tiden jag torkar upp det sätter han sig någon annanstans och kissar. Så har det hållit på i någon månad och jag är väldigt trött på det. Om han gör det framför mig så kan jag ju städa bort det direkt men det jag inte ser stinker. Han har kissat någonstans vid soffan och jag kan knappt sitta där utan att må illa. Han har också skvätt på tangentbordet och det är inte det lättaste att torka rent vid alla knappar. Vissa saker är lättare att städa än andra. Han kissar helst på papper vilket har inneburit att jag får slänga massor. De viktigaste får jag se till att ha i skrivbordslådor och jag får se till att inte något ligger lättillgängligt på golvet eller bord/skrivbord. Det innebär att mitt hem inte riktigt ser ut som jag vill. Den mesta tiden och energin får jag ge Magne. Jag har ingen ork att piffa hemmet och jag vågar inte heller innan vi har fått koll på hans blåsa. Men så länge får det väl se ut såhär. Det är tur att han är så söt och go när han INTE kissar!

Han skall kastreras men han är en avelskatt så han skall jobba lite först. Han har fått två kullar och det är enastående vackra bäbisar han har blivit pappa till. En tredje var på gång men honan förlorade dem. En eller två kullar till är tänkta innan han får gå i pension. Jag har Feliway i eluttaget samt sprej och jag provar med Zylkene men det hjälper inte så mycket.

Social igen

Det var många år sedan jag var "normal" i mitt sociala umgänge. Fast med normal menar jag nog överaktiv. Jag har inte orkat att träffa så många människor eftersom jag har varit så ljudkänslig samt lättuttröttad. Men det börjar förändras. Jag känner att jag är starkare och jag vill träffa människor. Fast nu kommer allting på en gång. Jag tror det är för att jag har förändrats men jag kan inte säga exakt hur. Men det är så många människor omkring mig nu att jag får portionera ut det. Jag är ganska rädd att jag i glädjen tar för stora steg, jag har ju lätt för att göra det! Förra veckan var väldigt social så jag får balansera det med mycket lugnare dagar denna veckan.

Snurr

Trots att jag var beredd på snurret igår och samtidigt skrev om det så upptäckte jag inte att det kom. Jag var uppe ganska länge och liksom bara snurrade. Jag kunde skönja spår av det i morse. Nu är det sedan ett tag dags att gå och lägga sig men jag vill inte. Jag orkar inte snurra längre! Jag vill bara sova.

En blick i kalendern ger mig följande visa ord av Cindy Adams (vem det nu är):
De flesta människor tillbringar sitt liv med att gå och lägga sig när de inte är sömniga och stiga upp när de är det.

Jag vet inte riktigt hur det kan appliceras på mig. Men nu skall jag möta rädslan och gå och ta mina piller och hoppa i säng. Min goa, goa säng.

Medicinsnurrets tilltagande

För att få veta vad jag gjorde föregående kväll behöver jag undersöka mitt hem. En dag vaknade jag med en ostbåge i sängen och i morse hittade jag äppelbitar i densamma. Ibland får jag vada genom godispapper för att ta mig ifrån sovrummet. En morgon såg jag att jag var alldeles prickig på benen. Då hade jag roat mig med att dra ut hårstrån med pincett. Det är tydligen ingen bra idé när man är sovhög. Sovrummet ger viktiga ledtrådar till vad jag har hittat på men köket ligger inte långt efter. Det vanligaste jag hittar är godispapper och efter det kommer fruktrester. Nötskal är det senaste, speciellt i samband med choklad. Jag tycker tydligen om nötchoklad även när jag är medicinsnurrig!

Men händer det saker som jag inte ser spår av och inte kommer ihåg? Tidigare kunde jag ju få berättat för mig vad jag hade gjort. Inte på ett speciellt trevligt sätt visserligen men jag fick ju veta. Då kanske det är bättre att vara ensam och snurrig. Det är ju inte så att jag gör galna saker, det är bara tidpunkten som är lite fel.

Jag ser väldigt mycket fram emot att sätta ut mina mediciner. För min stora förhoppning är att vara helt medicinfri. Antihormonet skall jag enligt onkologen äta i drygt 2 år till och det är den medicinen som tillsammans med sovpillerna ger snurrbiverkningarna. Jag har pga annan medicin varit tvungen att äta sömnmediciner i några år och var aldrig medicinsnurrig innan jag började med Tamoxifen. Värktabletterna är väl de som ger mig minst biverkningar men å andra sidan tar jag dem mer sällan än vad jag egentligen skulle behöva.

Det lustiga är att jag aldrig märker när det slår över. Jag kan märka att jag blir ostadig och har svårt att stå men då är det ganska långt gånget. Då borde jag sovit för länge sedan. Eller faktum är väl att jag på något sätt gör det lite. Sover alltså.

Och innan jag börjar snurra ikväll skall jag nog förpassa mig till en horisontell ställning.
Nattinatt

3 år efteråt

Idag är det 3 år sedan jag fick min sista giftbehandling. Jag kan inte säga att jag kommer ihåg den dagen, jag har inget som helst minne av den. Jag bläddrade bakåt lite här i bloggen men jag klarade ärligt talat inte av att läsa inläggen så noga. Det var för jobbigt och jag klarade inte av att bli påmind om det och hur jag mådde.

Däremot tänker jag gärna på att det är över. Hur ljuvligt skönt det var att få dra ut picclinen från min arm. Jag drog ut den sakta, cm för cm för att verkligen dra ut på njutningen. Sköterskan trodde nog att jag drog ut den sakta eftersom jag tyckte det var läskigt för hon tog tag i den och slet ut den. Jag blev riktigt arg. Det var min stund, min njutning efter flera månaders helvete.

Men över är det och jag är säker på att jag aldrig kommer att behöva begära varken pass eller visum för att komma in i Cancerlandet igen. Det är över och för varje dag blir jag starkare och friskare. För varje dag hittar jag mig själv lite mer och kommer närmare hur jag vill leva mitt liv.

Nu har jag det bra.