Jag vet precis hur det är

Jag brukar undvika att säga ovanstående sak. För det gör jag aldrig.
Jag kan aldrig veta precis hur det är för någon annan människa. Jag kan försöka att sätta mig in i situationen och jag kanske har varit med om något liknande men jag vet ändå inte exakt hur det är.

Jag vet hur det är att ha en aktiv katt som vill leka på morgonen och att man kan bli hals över huvud förälskad i en liten kattunge, hur man ser fram mot första glassen på våren, hur mycket jag kan njuta av en bamsekram eller hur märkligt det kan vara att vara bland människor men ändå bara längta hem till en bra bok.

Jag vet mycket.
Jag känner även till en hel del om värk och trötthet. Koncentrationssvårigheter, minnesproblem, ljudkänslighet, ätstörning, cytostatikabehandling, medicinkänslighet, barnlöshet och en massa annat.

Men jag kan ändå aldrig veta hur det är för dig, eller för dig!
Jag vet inte hur ofta människor säger sådana saker. Jag är helt säker på att de säger det i all välmening men det kan bli såå fel! Idag var det tal om minne. Igår när jag steg av bussen hem fick jag nästan panik när jag insåg att jag inte hade någon aning om var jag steg PÅ bussen någonstans. Det var helt borta från mitt minne. Vid min förra onsdagspromenad visste jag inte hur jag skulle ta mig till mötesplatsen, jag kunde inte alls komma ihåg vilken väg jag brukar cykla.

Åh, det händer mig också. Jag går in ett rum och vet inte vad jag skall hämta. Ja, givetvis, det händer alla någon gång ibland. Men det blir en helt annan sak när det sker sådär 20 gånger om dagen. Jag som ibland tycker att jag inte rör på mig tillräckligt. Med detta i åtanke kan det bli ett evinnerligt rännande fram och tillbaka i lägenheten när jag försöker komma ihåg var jag gör, skall göra eller hur jag kom dit.

Trötthet är en annan sak som ALLA känner till. Självklart. Men det är faktiskt skillnad på trötthet och trötthet, tro det eller ej. Jag kan inte förstå hur det är att ha små barn och därför inte har fått tillräckligt sömn. En annan sorts trötthet känner man efter ett hårt träningspass. Det känner jag till även om jag tyvärr inte upplevt det på länge. Men båda typerna går att "bota" med relativt kortvarig vila och/eller sömn. Tröttheten som inte går att vila bort är jobbig, den är dränerande och helt omöjlig att förklara. Ja, jag vet precis hur det är, jag är också jättetrött fast förresten jag tränar inför ett halvmaraton och springer tre gånger i veckan. Nej, vi pratar inte om samma slags trötthet.

Inget av ovanstående är speciellt framträdande idag. Jag har en bra dag så jag har inte behövt förklara något negativt element i mitt liv. Hade jag haft bättre minne hade jag säkert kommit ihåg varför det blev så starkt just nu och anledningen till att jag behövde skriva om det. För det var inte enbart samtalet idag som utlöste detta - ärligt talat hade jag glömt det...