Tid och otid

Idag hade jag tid på Vårdcentralen för att lägga om min piccline. Synd bara att jag inte hade tid när jag kom dit klockan 11 utan 2 timmar senare. Jaja, det är inte första gången jag tar fel och säkert inte sista heller. Oftast kommer jag till rätt ställe på rätt dag i alla fall och jag har än så länge inte missat någon tid utan kommit i förväg.

Jag funderade på om jag skulle gå hem men jag var rädd att jag inte skulle orka iväg igen så jag stannade på stan.

Det var alldeles lagom att gå till min kyrka på veckomässa vilket jag inte har varit på evigheter eftersom jag alltid tappar bort vilken dag det är. Idag ringde kyrkklockorna och påminde mig när jag endast var ett halvt kvarter ifrån, det var absolut meningen att jag skulle dit idag. Väl där ser jag att det är min favoritpräst som håller i mässan och jag blir så glad. Hon har varit mammaledig och jag har inte träffat henne sedan november även om vi har hörts via mail. Efter mässan ville jag gärna prata med henne och blir lite besviken när jag ser att hon går. Men hon gick inte iväg, hon hade bara gått avsides för att inte bli upptagen av någon annan. Jag börjar gråta när hon säger att hon har saknat mig och ger mig en jättekram. Hon är en sådan fin människa som man blir glad av bara att tänka på.

Det är många tårar som fälls men jag har nog en hel del att släppa ut. Det får pysa ut lite då och då, släpper jag ut allt på en gång är jag rädd att förlora förståndet!

När jag ändå är i närheten bestämmer jag mig för att gå till torget och köpa frukt, jag har ju blivit lite besatt av min fruktpress - det blir så otroligt gott! Lite svårt blev det dock, jag hade med cykeln och försökte balansera. Det blåste lite så tårarna bara sprutade, näsan rinner konstant, jag hade rivit upp ett nagelband som blödde och jag försökte att inte blöda ner. Samtidigt håller jag cykeln, väskan samt en näsduk. Det är ok att ögonen rinner men det ser ju äckligt ut när näsan börjar droppa! Phew, men jag kom hem med en massa gott i alla fall. Vindruvor, ananas, melon, kiwi, grapefrukt, apelsin, plommon samt nektariner. Tungt blev det men åh, så mycket gott det kommer att bli!

Men nästa gång räcker det inte med näsduk, jag får nog ta med ett badlakan. Eller så får jag köra med rånarluva som fångar upp det direkt, en rånarluva sydd i frotté kanske.

Känslor

Idag pratade jag med en gammal vän som jag inte pratat med på evigheter. Jag har känt henne länge men vi har inte haft så mycket kontakt på de senaste åren. Vi pratade om alternativ medicin.

Jag tror på något sätt att min kroniska värk, utmattningen, ätstörningen samt min cancer hör ihop. Enligt Rosenterapin kan känslor sätta sig i olika delar av kroppen och förorsaka problem. Jag har i alla år tryckt ner sorg, rädsla samt ilska efter olika trauman. Det är klart att kroppen tar skada till slut. Först försökte kroppen att vinka lite diskret för att få uppmärksamhet. Det gick inte, jag lyssnade inte. Kroppen försökte med en puff för att få mig att reagera men lönlöst, jag såg inte. Jag fick en lätt dask men jag kände inte det. Till slut laddade kroppen om och gav mig en riktig smocka! Jag hör, ser och känner. Jag är nere för räkning men inte golvad än.

Men jag befinner mig inte längre i en stor boll av nedtryckta känslor. Jag har arbetat och bearbetat dem en hel del. Jag är fortfarande kvar i det men mer som en korv än en boll, det är inte lika massivt, det tunnas ut. Min vän sade att hon hade läst artiklar om att cancer kan komma när känslor börjar lösas upp, det låter väldigt rimligt.

Oj, vad flummigt det låter. Men det känns viktigt, det känns stort, det känns meningsfullt.

Det har varit en lång dag, fylld med många tårar och jag är slut. Dags att ta på nattmössan och gå och lägga mig. Ja, jag har köpt en sådan. Den är grön med blåa Saab 96:or på och den funkar lika bra på dagen.

Bra samtal

Idag har varit en märklig dag, väldigt känslofylld!
Jag hade inte mardrömmar men det var väldigt segt att vakna idag igen. Det tog lång tid för mig att komma igång. Jag hade tid hos kuratorn 11 men hade tänkt ta blodprov innan samt promenera dit men det hann jag inte med.

Kuratorn jag har måste vara världens bästa, hon är så bra! Det var väldigt känslosamt och jobbigt och gråtigt men jag fick så bra bemötande. Haha, det gjorde nästan att jag grät ännu mer. Hon vill verkligen hjälpa mig och stödja mig, det känns verkligen bra.

Som väldigt infektionskänslig får jag gå före i blodtagarkön, de första gångerna var jag lite generad men nu gillar jag det. Tänk att man vänjer sig så snabbt vid att bli "bortskämd". Jag kanske kommer att förvänta mig extra vänlighet och att gå före i kön hädanefter!

Damen som tog provet idag hade ett kors på sig och jag frågade om hon troende vilket hon var. Vi hade ett fint samtal. Min tro har vacklat en smula de senaste månaderna. Ibland har jag haft tro på att detta ändå kommer att leda till något gott men emellanåt har jag haft svårt att förstå hur Gud kan överge mig. Flera bra samtal under dagen har fått mig att tänka tvärtom. Han har inte övergett mig, tvärtom bär han mig genom det svåra. Jag tror att han skickat dessa människor min väg för att visa mig det.

Idag känner jag mig väldigt älskad.

Lite bättre

Nu sover jag bättre. Jag har inte lika jobbiga mardrömmar och jag klarar av att vakna när jag vaknar, det är inte lika sirapigt!

Idag var jag ute på promenad, det var lite kallt men fint. Jag var glad jag hade mössa på mig. Jag önskar jag kunde sticka och virka, då hade jag gjort massor av goa sjalar och mössor och tröjor och vantar och handledsvärmare. Egentligen kan jag nog men jag klarar inte av att läsa beskrivningar, jag blir helt förvirrad. Och nu är inget bra tillfälle att börja.

Det blev lite shopping, bla en tunika som är lagom mjuk och lagom tjock och med precis lagom långa och lösa ärmar så att picc-linen får plats. Jag klarar inte av kläder som sitter åt nu, det blev även ett par vida jerseybyxor, jättesköna. Men jag får dåligt samvete av att handla. Dels har jag aldrig varit en storshoppare, dels är jag orolig för att jag tröstshoppar och jag bekymrar mig för miljön.

Den sista affären jag var inne i var jag tvungen att lämna. Plötsligt blev det lite för mycket och jag kände mig svimfärdig och kallsvettig. Jag hade pressat mig för mycket och fick gå hem och vila. Det blev ingen ansiktscreme idag. En av biverkningarna är att jag har fått extrem torr hud i ansiktet, det stramar och svider och den ser väldigt tunn ut. Jag var inne i hälsokostaffär för ett tag sedan och frågade ifall de hade något bra och expediten plockade fram ett gäng prover från Börlind. Hon tyckte nog synd om mig för jag fick massor! Jag har i alla fall provat dem några veckor och de är jättebra!

Det är dyrt att ha cancer. Inte nog med att jag måste köpa kläder som sitter löst och känns sköna, jag behöver köpa ansiktscremer för att jag inte skall få extra mycket cytorynkor! *s*

Ännu en jobbig dag

De senaste nätterna har jag sovit väldigt dåligt. Jag har haft feberyrseldrömmar och det är så läskigt. Det är extremt svårt att vakna ifrån dem, det är som sirap. Och även när jag väl vaknar fortsätter jag att drömma vidare när jag väl somnar om. Tänk en läskig dröm sådär 5 gånger om, halvt omöjlig att vakna ifrån. Det blir ingen bra vila och jag känner mig inte utsövd.

Idag är det annars inget speciellt dåligt med mig men jag känner mig väldigt hängig, ledsen, ensam och trött. Jag har ont och jag har dessutom fått missfärgning omkring icke-bröstet.

Hittills har min dåliga hälsa tagit ca 1/4 av mitt liv. Räcker inte det? Var det såhär mitt liv var meningen att bli?

Jag borde väl vara glad att jag har kommit så långt som till hälften av behandlingarna men just idag känns det som att det aldrig kommer att ta slut. Tiden som vanligtvis bara går snabbare och snabbare har på något märkligt sätt börjat sakna ned. Kan den inte stanna av när det är roliga saker som händer istället?

Lite bläigare dag

Jag var så lycklig igår att jag mådde så ok. Idag är jag inte riktigt lika lycklig. Har varit lite illamående nästan hela dagen. Inte så att jag känt att jag behövt göra nödutryckning men ändå alldeles tillräckligt så det har varit obehagligt hela dagen. Dessutom har jag haft ont i skelettet idag pga Neulastainjektionen (som är till för att stimulera tillväxten av vita blodkroppar), dock inte lika ont som jag har haft tidigare som tur är. De första gångerna förstod jag inte att det var pga medicinen för jag fick mest ont i mitt vänstra knä. Det har jag haft från och till sedan jag pajade menisk samt både korsbanden i det när jag var 18 så jag trodde det var knät som började krångla igen. Som tur var det inte det!

Jag läste ett foruminlägg precis. En kvinna som fick ett bra besked efter sin mammografi. Hon var givetvis jätteglad. Det var jag också efter första mammografin av min knöl. Andra gången ca 2 år efteråt var det cancer och nu är jag jätteglad de dagar jag inte kräker och klarar av att hålla mig upprätt. Nya ambitioner, värderingar, prioriteringar...

Mår helt ok idag!

Och jag är glad idag också! Än så länge mår jag helt ok! Trött är jag och jag mår illa när jag väntar för länge mellan att äta men annars är det helt ok och jag är så glad över det att jag nästan börjar gråta.

En liten tupplur tog jag idag. Kissarna undrar lite vad det är med mig och agerar plåster. De är så söta. Den stora kissen tycker inte om rött har vi kommit fram till. Jag sydde en puff i starka färger men den använde hon aldrig. Sambon sade något om att hon inte gärna sitter i röda soffan eller på andra ställen med starka färger. För att testa lade jag i en brun, riktigt mjuk och gosig fleecefilt och nu ligger hon i den jämt! Att katter kunde reagera så starkt på färger!

Men som tur är vill hon vara hos mig även när jag har rött på mig. Som idag, lilla plåstret. När jag sov och när jag satt i soffan och kollade TV och nu när jag bloggar. Jag avskyr vanligtvis att titta för mycket på TV men nu är den en ganska bra vän.

Även idag är jag sugen på att göra fruktjuice. Men jag vågar inte även om jag mår hyfsat. Frukterna får ligga till sig och fresta mig någon dag till.

Verkar jag förvirrad och hoppar bland ämnen? Jaa, det stämmer...och ändå är det egentligen ännu värre. Jag får skärpa mig ordentligt får att försöka göra mig förstådd.