Cytostatikan slår hårdast på de celler som växer snabbt. Det är ju bra för (eller snarare emot) tumörcellerna. Däremot slår det hårt mot andra snabbprolifererade celler såsom hårceller samt epitelceller i hud och slemhinnor (yttersta lagret)
Min kropp är känslig mot mediciner och dess bieffekter. Behandlingen tog hårt på min hud och speciellt mina slemhinnor. Just slemhinnorna verkar inte ha hämtat sig än. Det förstår jag inte eftersom de regenereras så snabb. Det är mer än 1 ½ år sedan sista behandlingen.
Min näsa rinner fortfarande. Jag vet inte om behåringen inte är helt återställd eller om det är annat som kan påverka detta. Öronen känns annorlunda. Men det absolut värsta är slemhinnan i munnen. Jag har ständig afte (blåsor i munnen som egentligen inte alls är blåsor utan gropar) vilket gör otroligt ont när det kommer på "fel" ställe. Den sista jag hade var ofattbart nog på ett bra ställe och jag kände knappt av den. Längst upp vid tandköttet vid övre tandraden är tydligen ett bra ställe. Det sämsta är nog på tungan eller precis vid en tand. Det är sällan jag är helt utan. När en har läkt ut kommer det ofta en ny.
Ett annat del på kroppen med slemhinnor är underlivet. Både här och där får jag torrsprickor och herregud vad ont det gör vid toalettbesök både vid det lilla och det stora. Att en så grundläggande aktivitet kan medföra så mycket besvär!
Hallå, kroppen. Det är dags att läka nu!
torsdag 4 augusti 2011
onsdag 3 augusti 2011
Sommarstugeätande
Sen frukost och middag vid 20.00. Så ser matdagarna ut.
Däremellan panikäter jag ett paket ballerinakex under dagen. Dels för att få i mig någon näring och dels för att hantera dagarna här. Och trots att ett paket kex under en hel dag är väldigt mycket mindre än vad jag åt när min ätstörning var som sämst så mår jag dåligt av det. Jag märker att min kropp har blivit känsligare för näring och vad jag stoppar i mig. Eller så är jag mer medveten om hur jag mår...
Varför äter jag inte lunch eller tar några mackor istället? Bra fråga, jag vet inte. Det kommer så hastigt och det blir sådan ätpanik över det att jag tar det som är snabbast och det som hjärnan är mest bekant med och det är tyvärr sötsaker.
Men hela dagen blir fel. Jag mår hela tiden konstigt och illa. Det har säkert andra orsaker också men matrutinerna gör det ju verkligen inte bättre. Jag försöker att planera in lunch och mattider, det har dock inte fungerat så bra. Här fikas det ofta och det är inte alltid min hjärna klarar av att tänka ut en bra lunch. Dessutom äter jag en sen frukost och tänker att jag inte behöver äta än och sedan vips är klockan halvsju och jag är alldeles matt av hunger. Det är jag även om jag stoppat i mig ett kexpaket. Skillnaden är bara att med kexen i magen så mår jag dessutom illa.
Jag har inte lagt upp någon plan för ätandet imorgon och nu orkar jag inte tänka på det för nu är det dags att gå och lägga mig.
Däremellan panikäter jag ett paket ballerinakex under dagen. Dels för att få i mig någon näring och dels för att hantera dagarna här. Och trots att ett paket kex under en hel dag är väldigt mycket mindre än vad jag åt när min ätstörning var som sämst så mår jag dåligt av det. Jag märker att min kropp har blivit känsligare för näring och vad jag stoppar i mig. Eller så är jag mer medveten om hur jag mår...
Varför äter jag inte lunch eller tar några mackor istället? Bra fråga, jag vet inte. Det kommer så hastigt och det blir sådan ätpanik över det att jag tar det som är snabbast och det som hjärnan är mest bekant med och det är tyvärr sötsaker.
Men hela dagen blir fel. Jag mår hela tiden konstigt och illa. Det har säkert andra orsaker också men matrutinerna gör det ju verkligen inte bättre. Jag försöker att planera in lunch och mattider, det har dock inte fungerat så bra. Här fikas det ofta och det är inte alltid min hjärna klarar av att tänka ut en bra lunch. Dessutom äter jag en sen frukost och tänker att jag inte behöver äta än och sedan vips är klockan halvsju och jag är alldeles matt av hunger. Det är jag även om jag stoppat i mig ett kexpaket. Skillnaden är bara att med kexen i magen så mår jag dessutom illa.
Jag har inte lagt upp någon plan för ätandet imorgon och nu orkar jag inte tänka på det för nu är det dags att gå och lägga mig.
Om och omommöblering
Om och omommöblering och efterverkningar efter det har dagen handlat om.
Kontentan är att jag inte får göra saker utan att fråga om lov. Min sambo är tydligen både min chef, min lärare samt min vårdnadshavare.
Tänk, inte kommer jag ihåg att jag undertecknade ett sådant kontrakt?
Kontentan är att jag inte får göra saker utan att fråga om lov. Min sambo är tydligen både min chef, min lärare samt min vårdnadshavare.
Tänk, inte kommer jag ihåg att jag undertecknade ett sådant kontrakt?
Tji!
Det är väl ofta man har gått och lagt sig när man har huvudvärk i tron och förhoppning om att man skall vakna pigg, smärtfri och glad nästa morgon.
För min del är det alltid tvärtom. Går jag och lägger mig med huvudvärk vaknar jag med migränliknande värk, det är fruktansvärt. En elak omgång var det och jag kunde inte mota olle i grind igår heller genom att ta den medicinen som brukar hjälpa för den är slut. Och jag har inte tid hos min läkare förrän om en månad. Så jag hoppas att jag skall slippa fler sådana nätter.
Jag som försökte lägga mig tidigt igår för att jag skulle komma upp lite tidigare och få ordning på mat och rörelse. Tji fick jag!
För min del är det alltid tvärtom. Går jag och lägger mig med huvudvärk vaknar jag med migränliknande värk, det är fruktansvärt. En elak omgång var det och jag kunde inte mota olle i grind igår heller genom att ta den medicinen som brukar hjälpa för den är slut. Och jag har inte tid hos min läkare förrän om en månad. Så jag hoppas att jag skall slippa fler sådana nätter.
Jag som försökte lägga mig tidigt igår för att jag skulle komma upp lite tidigare och få ordning på mat och rörelse. Tji fick jag!
tisdag 2 augusti 2011
Asocial kväll
Idag fick jag åka in till stan eftersom jag var tvungen att köpa linsvätska.
Döm om min förvåning när jag var kvar i över två timmar och hamnade i flera second hand affärer. Himla märkligt och så olikt mig...eller så.
Givetvis tog det en hel del energi och jag borde ha lagt mig när jag kom tillbaka.
Det gjorde jag inte. Då var det fika och jag behövde vara social.
Efter det försökte jag vila men jag kunde inte.
Så ikväll fick jag tacka nej till årets första upplaga av plump. Istället har jag suttit och målat och grejat. Vad handlar det om? Jag skulle ju vila!
Fast jag är ändå lite stolt över mig för jag är lite inställd på att gå och lägga mig och klockan är inte mer än halv elva. Kanhända är det huvudvärken som talar mer än själva huvudet.
Men vad gör det, bara jag går och lägger mig!
Nattinatt
Döm om min förvåning när jag var kvar i över två timmar och hamnade i flera second hand affärer. Himla märkligt och så olikt mig...eller så.
Givetvis tog det en hel del energi och jag borde ha lagt mig när jag kom tillbaka.
Det gjorde jag inte. Då var det fika och jag behövde vara social.
Efter det försökte jag vila men jag kunde inte.
Så ikväll fick jag tacka nej till årets första upplaga av plump. Istället har jag suttit och målat och grejat. Vad handlar det om? Jag skulle ju vila!
Fast jag är ändå lite stolt över mig för jag är lite inställd på att gå och lägga mig och klockan är inte mer än halv elva. Kanhända är det huvudvärken som talar mer än själva huvudet.
Men vad gör det, bara jag går och lägger mig!
Nattinatt
Ett riktigt samtal!
Idag hade jag ett riktigt samtal med svärmor!!
Det var inte så långt men det var i alla fall ett riktigt samtal.
Vanligtvis brukar hon enbart prata om väder och vind samt växtlighet.
Det är jag inte intresserad av. Vädret är som det är, det är väl inget att diskutera eller gnälla på. Jag fattar faktiskt inte det...Är jag osvensk där? *s*
Ibland försöker jag att prata om andra saker men ofta avbryter hon mig när hon börjar med sitt nonsens igen. Inte av elakhet. Ibland (oftast) hör hon nog inte, ibland svarar hon på vad jag tror jag säger (nästan aldrig rätt) och ibland gör jag kanske henne förvirrad.
Men idag hade vi ett samtal som faktiskt handlade om något i säkert fyra minuter.
Jag är jätteglad.
Det var inte så långt men det var i alla fall ett riktigt samtal.
Vanligtvis brukar hon enbart prata om väder och vind samt växtlighet.
Det är jag inte intresserad av. Vädret är som det är, det är väl inget att diskutera eller gnälla på. Jag fattar faktiskt inte det...Är jag osvensk där? *s*
Ibland försöker jag att prata om andra saker men ofta avbryter hon mig när hon börjar med sitt nonsens igen. Inte av elakhet. Ibland (oftast) hör hon nog inte, ibland svarar hon på vad jag tror jag säger (nästan aldrig rätt) och ibland gör jag kanske henne förvirrad.
Men idag hade vi ett samtal som faktiskt handlade om något i säkert fyra minuter.
Jag är jätteglad.
måndag 1 augusti 2011
Spring i benen
Nää, inte lärde jag mig idag heller. Klockan är nästan 12.
Men jag ville bara dela med mig av min promenad tidigare idag.
De senaste dagarna har jag varit en riktig slöfis, jag har inte rört på mig speciellt mycket. Och det tycker jag inte om. Det känns ordentligt i kroppen när jag inte har rört på mig tillräckligt mycket.
Så idag tog jag en promenad. Och när jag hade kommit en tredjedel av vägen kände jag bara ett behov av att springa. Så jag sprang. Jag var verkligen inte iklädd de bästa löparkläderna men det brydde jag mig inte om. Om min kropp känner sig så stark och yster att den vill springa så lyder jag den!
Det blev inte ofantligt långt men jag törs nog ändå säga att det var det längsta jag har sprungit sedan jag så ordentligt dängde huvudet (och resten av kroppen) i väggen år 2004. Jag har alltså sprungit längre idag än vad jag har gjort på hela 7 år. Det är helt fantastiskt ju!
Jag var ganska vältränad tidigare. När jag blev sjuk hade jag tränat boxning i några år och gillade det väldigt mycket. Det var en väldigt bra motionsform för min kropp och för min värk. Under de åren jag tränade det hade jag knappt problem med axel/nacken. Jag saknar det. Det känns som en för lång väg att tänka på att komma tillbaka till den träningen men idag spelar det ingen roll.
Jag sprang och vägen tillbaka till någon typ av träning är några steg närmare mig.
Men jag ville bara dela med mig av min promenad tidigare idag.
De senaste dagarna har jag varit en riktig slöfis, jag har inte rört på mig speciellt mycket. Och det tycker jag inte om. Det känns ordentligt i kroppen när jag inte har rört på mig tillräckligt mycket.
Så idag tog jag en promenad. Och när jag hade kommit en tredjedel av vägen kände jag bara ett behov av att springa. Så jag sprang. Jag var verkligen inte iklädd de bästa löparkläderna men det brydde jag mig inte om. Om min kropp känner sig så stark och yster att den vill springa så lyder jag den!
Det blev inte ofantligt långt men jag törs nog ändå säga att det var det längsta jag har sprungit sedan jag så ordentligt dängde huvudet (och resten av kroppen) i väggen år 2004. Jag har alltså sprungit längre idag än vad jag har gjort på hela 7 år. Det är helt fantastiskt ju!
Jag var ganska vältränad tidigare. När jag blev sjuk hade jag tränat boxning i några år och gillade det väldigt mycket. Det var en väldigt bra motionsform för min kropp och för min värk. Under de åren jag tränade det hade jag knappt problem med axel/nacken. Jag saknar det. Det känns som en för lång väg att tänka på att komma tillbaka till den träningen men idag spelar det ingen roll.
Jag sprang och vägen tillbaka till någon typ av träning är några steg närmare mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
