Promenad

Nu skall jag ut och ta en promenad. Det är bra!

Inte tänka?

Kan man det?

Tänk om...
Tänk om jag kunde gå en vecka utan att tänka så mycket. Bara vara...bara ta promenader och vila och gosa med katterna och göra sådant som är bra för kroppen. Inte tänka på vad hjärnan behöver, inte tänka.

Om jag bara kunde...

Jobbiga bra dagar!

Ja, hur konstigt låter inte det!?

Men roliga händelser tröttar ut mig lika mycket som mindre roliga saker. Det som är roligt är dock lite "farligare" för om det är något som jag tycker om att göra så håller jag ju på under längre tid och känner inte efter. Jag känner inte hur trött jag är förrän det är för sent. Alldeles för sent! Och det får jag sota för.

Så jag får alltså bara ha lagom roligt!

Igår var en bra dag. Jag tokfyndade 2 hurtsar på Blocket och fick bärhjälp både av den jag köpte dem av samt förvånande nog även här hemma i stan. På köpet fick jag två små trevliga pratstunder, inte dåligt det!

På väg hem reflekterade jag över det otroligt vackra vädret och tänkte att det var ju synd att jag skulle direkt hem. Men hmmm...det behövde jag ju inte! Först tänkte jag att det är synd att jag inte kan ta en promenad eftersom jag dumt nog tog de fina skorna istället för de praktiska men sedan tänkte jag äsch, skit samma. Jag får ta en liten promenad då bara jag får vara ute lite! Så jag körde till ett favoritställe att strosa i (minus trafikljudet) och tog en liten promenad. Så skönt!

Väl uppe på 4:e våningen med de två hurtsarna trillade jag ihop i soffan och dog litegrann. Ett bra tag faktiskt. Jag var helt slut och det fullkomligt snurrade i huvudet på mig. Att bära saker, att promenera med klackar med en tung skinnkappa och tung väska är ingen bra idé om jag vill ha en normal kväll. Nu blev det en kväll fylld av smärta och trötthet istället. Bra dagar slutar oftast så.

Idag har jag haft ynnesten att träffa min yogaledare. Jag hade en liten present till henne, en barnbok med tjocka pärmar som jag målat, stämplat och dekorerat som handlade om yoga och vad den gör för mig. Det visade sig vara hennes födelsedag. Vilken bra present! Till mig alltså, jag blev nog lika glad som hon blev! :-)

Yogan var bra och pratstunden med M är alltid lika bra.

Och nu är jag trött. Oerhört trött. Sådana bra, intensiva och engagerade pratstunder är det "värsta", det som gör mig extra trött.

Jag borde alltså undvika intressanta människor och bara prata lagomytligt och lagomtråkigt.
För inte vet jag hur jag skall kunna bli bättre när jag behöver gå hem och lägga mig bara efter ett kort samtal.

Så det har alltså varit två jobbiga, bra dagar.
Bra, jobbiga dagar.

Nu är jag så trött att jag inte orkar gå och lägga mig.

Skrivelse till FK

Jag glömde.

Jag glömde väsentliga delar i min arbetsbeskrivning till FK vilket troligen påverkat utgången väldigt negativt. Nu skall jag försöka rätta till det men risken finns att FK tror att det är en fabricerad efterkonstruktion.

Bara att tänka på detta gör att det kryper i hela kroppen. Åh, vad jag vill att det skall vara över...och givetvis att jag får genom in arbetsskada. Det hade känts lite som en upprättelse. Inte för att ett besked skulle hjälpa mot värken men tanken skulle vara mer uthärdlig.

Hur kan jag glömma vad jag arbetade med?
Hur skall denna skadade hjärna kunna reparera sig själv?
Och resten av kroppen, hur lång tid tar det för återhämtning?

Det kanske aldrig sker.

Glömd gråt

Jag vaknade med svullna, svidande ögon.
Ont i huvudet och hela kroppen.
Mosig i huvudet av gråt.
Jag kommer ihåg att jag grät precis när jag skulle lägga mig men jag kom inte ihåg varför.
Den sista timmen varje kväll är nästan alltid helt bortblåst.

Det tog några minuter innan jag kom på vad det var.
Precis innan jag gick och lade mig läste jag att G inte hade klarat sig, hon var död.
Denna vidriga sjukdom har tagit ytterligare en otrolig kvinna.

Idag känns allt så meningslöst.

Träningsvärk

Jag undrar vad jag har gjort för jag har träningsvärk längst upp på utsidan av låren och lite på rumpan. För om jag hade vetat det hade jag kunnat göra det igen.

Jag tycker om att ha träningsvärk. Det betyder att jag har kunnat röra på mig lite mer! :-)

FK

Min arbetsskadeanmälan har tagits upp av FK och beslutet blev att det avslogs.
Dock har de ändrat lite på uppgifter jag lämnat och inte tagit det på allvar. Dessutom har jag inte kommit ihåg omfattningen av mitt arbete. Dels var det hemskt jobbigt där och jag har inte klarat av att ens tänka på det under många år. Dels har jag försämrats kognitivt dels under utmattningen och dels under cytostatikabehandlingen och dels har jag blivit ganska stressad under samtalet med kvinnan från FK. Jag behöver tid att tänka och tid att formulera mig.

Det gör mig riktigt, riktigt arg att de har ändrat och vridit på uppgifter jag har lämnat. Jag hade så gärna velat att min arbetsskadeanmälan gick genom. Då hade jag kunnat släppa en stor bit av stenen som legat på mina axlar. Det kanske är den stenen som gör så ont hela tiden! Haha

Det är så fult, det är så fel, det är för jäkligt att de skall kunna göra såhär. Jag måste skriva en överklagan och försöka förklara hur det egentligen var och varför jag inte kommit ihåg det innan. Hur skall jag kunna skriva det utan att det låter som en efterkonstruktion?

Det kryper i hela kroppen på mig men jag måste försöka få det färdigt. Jag har redan skjutit på det i över en månad och det är bara drygt 2 veckor kvar innan överklagan måste vara inlämnad och jag tänkte försöka få tag på några personer på min gamla arbetsplats som kan vidimera mina uppgifter. Det är dock inte helt lätt eftersom min avdelningen inte finns kvar längre!