mobbing

En tidigare kollega ringde till mig och föreslog att vi skulle gå ut och käka. Jag gillar henne och vi har alltid roligt. Det tog inte lång tid för mig att bestämma att jag följde med. Det var många år sedan vi jobbade tillsammans men jag ser henne fortfarande henne som en kollega. Hon berättade att hon hade fått ett nytt jobb och att det han varit så dåligt på hennes tidigare arbetsplats. Och så sade hon att hon hade blivit mobbad och pratade om det. Kanhända det var helt fel reaktion i det läget men jag började skratta. Jag blev först helt förfärad men jag tror att det var en lättnadens skratt över att hon nu äntligen kunde förstå hur jag hade haft det på min tid. Hon berättade en himla massa saker och jag förstår verkligen att hon inte mådde bra i det.

Men i slutet på middagen inser jag att hon ännu inte ser det jag fick gå genom som mobbing.Jag vet inte riktigt hur hon kategoriserar det. Det var många saker som hon berättade som jag kunde berätta nästa samma sak om. Jag vet inte ens om hon vet allt! Hon tom använde ordet påstådd eller upplevd om mig och det var spiken i kistan. De kommer aldrig att förstå hur jagad jag var fast de skedde i samma grupp.

Hade hon däremot tagit det till sig och insett att man kanske inte ser allt i en arbetsplats och bekräftat mina tankar och vad som hände så hade det varit en oändlig lättnad för mig. Nu ökades bara stressen. Och de inblandade fortsätter att kunna prata bort det genom att säga att jag var känslig...

Nu skriver jag när jag är ganska smurrig. Får läsa imorgon och se om jag känner igen något! ;-)