Naturlighet vid sjukdom

Jag har fortfarande inte kommit tillbaka till Stegen. När jag lyckades komma undan feberns krampaktiga tag hamnade jag istället med bihålekänningar samt i hostans klor. Mitt normala modus operandi i de flesta situationer har i mitt liv har varit att kämpa. I många år har det även gällt min egen kropp. Jag har kämpat emot den. Det är ingen lätt match.

Denna gången försökte jag gilla läget. Det var som det var. Det går inte att få det att gå över snabbare och det hjälper inte mycket att banna och/eller förbanna varken förkylningen eller min egen kropp. Snarare blir det tvärtom kontraproduktivt.

Istället har jag försökt pyssla om mig själv. De första dagarna var det dock lite svårt eftersom jag blir totalt utslagen av även den minsta förhöjning av min kroppstemperatur. Undrar hur det kan vara sådan skillnad. Vissa ungar verkar hur pigga som helst fast de har feber. Även en del vuxna verkar kunna fungera normalt trots en värmehöjning. Tänker jag själv tillbaka till mitt arbetsliv hände det ofta att jag arbetade trots att jag var sjuk eftersom det var svårt, för att inte säga omöjligt vissa gånger att bli ersatt. Eller tja, omöjligt är det väl aldrig men det var stora summor och långa tidsperioder som hade gått i stöpet och jag hade för stark lojalitet för att låta det hända. Fast vart ledde det mig? Min kropp blev alltmer sliten bara.

Till viss del går det att ignorera sjukdom. Hur annars gör exempelvis föräldrar som är sjuka men ändå måste ta hand om sina barn. De måste ju. Men ibland undrar jag verkligen hur man kan det. Och jag undrar hur mycket jag gjorde det själv. Var mitt gamla jag lika påverkad av feber som jag är nu? Är det ett utslag av min slitna kropp att jag blir mer påverkad idag? Fast jag tycker mig komma ihåg att jag blev väldigt ynklig av feber även förr i världen. Beror feberpåverkan enbart på kroppens skick i övrigt eller finns det andra saker som påverkar.

När jag blir förkyld är en inventering av medicinförrådet det första jag gör. Har jag nässprej, aspirin och sinova? Redan där försöker jag kämpa emot min egen kropp. Feber, hosta samt ökad slemproduktion har ju en funktion. Hur jobbigt och äckligt det än kan vara så finns det en anledning till det. Och jag hjälper kanske inte mig själv på bästa sätt genom att försöka motverka och påverka kroppens egna naturliga förlopp.

Nässprejen ger ett direkt svar, det märks att det hjälper. Men aspirinet? Gör det någon skillnad? Är det kanske tom obra att inta det? Nu käkar jag iofs mest det för att mota huvudvärken och inte för att ta ner febern men jag kanske skall hitta andra alternativ.

Sinova är ett naturläkemedel. På ett sätt är det lätt att låta sig luras av att det är bättre för det är ju "naturligt". Annars tror jag mycket på naturens produkter. Är det lika "illa" som traditionella mediciner? Det måste ju bero på vad det är för något. Naturens mediciner kan vara minst lika potenta som syntetiska och bör intas med försiktighet.

Mat som medicin då? Alla vitaminer, mineraler, antioxidanter - kan de göra skada? Om jag boostar mitt immunförsvar med naturligt förekommande nyttigheter. Det kan ju inte vara något annat än bra. Det handlar mer om att bygga upp.

Sedan febern försvann och jag kan tänka och fungera bättre har jag druckit mycket te som jag gjort av ingefära och citron. Det inbillar jag mig är bra. Jag har även gjort ångbastu som jag andats i för att underlätta. Jag har alltid gillat citron men jag fick verkligen upp ögonen för den när jag var på Vidarkliniken. Det verkar vara ett universalmedel och bra mot/för allt!

Citron, ingefära, granatäpplen, blåbär. Det finns så många fantastiska födoämnen och jag märker hur gärna min kropp vill ha dessa nyttigheter. Ibland kan jag inte äta om det är för mycket kött och grädde men blotta tanken på lättare mat gör att det riktigt kan vattnas i munnen och det är något som verkligen inte händer ofta nuförtiden.

Jag tycker att jag gjorde ett bra jobb med att lyssna på min kropps behov under denna förkylning och jag hoppas att jag kan fortsätta göra det. Nu skall jag lyda dess hungerskrik och inte ignorera det som jag oftast gör. Jag brukar inte ha speciellt matsug men just idag känner jag ett våldsamt sug efter spaghetti och jag tänker följa det. Får se vad matförrådet kan bjuda på för tillbehör. Törstig är jag också, jag borde verkligen dricka bättre.