Avklädd och duktig

Häromdagen åkte jag till grannstaden och klädde av mig.
Det hade ju kunnat vara riktigt trevligt beroende på vem jag hade som sällskap.

Nu var det dock inte så spännande eftersom det var min sjukgymnast jag skulle träffa.

Märkligt nog bryr jag mig inte så mycket om brösten..eller snarare bristen på det. Jag använder i stort sett aldrig protesen (bara vid högtidliga tillfällen! ;-) Kom på på tåget att jag satt utan. Men jag gillar lager på lagerstilen och jag tror inte det syns så mycket. Jag vet faktiskt inte, det kanske syns jättetydligt. Men då får det göra det.

Jag hade iofs behövt använda protesen viktmässigt, för att få balans, för axlarnas skull. Men jag klarar inte av att bära den lilla läskiga plastiga prylen. Örk.

Det som är jobbigt är att visa hur tjock jag är. Och att hon skulle ta på det tjocka fladdret. Eller skall jag benämna det volanger istället. För volanger är ju fint, eller hur?

Hon kollade leder och muskler och hållning. Kände och höll och klämde. Hon lyckades hitta många ömma punkter. Fast det förvånade mig inte, det mesta är ju spänt och ömt på mig.

Men hon lyckades göra det till något ganska glädjefyllt ändå, märkligt. Jag fick en sådan rolig komplimang. Jag skulle sitta på britsen med benen också uppe på bristen. Jag skulle trycka ner själva knät och vinkla upp foten, sedan skulle jag böja ner endast tådelen. Bara jag fattade hur jag skulle göra var det ju inga problem. Men jag var tydligen jätteduktig för detta var jättesvårt. Hmmm...nää, det var det inte men jag blev så glad. Denna kropp klarade av något och hon var så översvallande.

Jag kan trycka, vinkla och böja samtidigt!
Så, jag är duktig.
Bara så du vet det!