Dagens lunch/middag

Tom Kha Kai men inte lagat av mig utan av restaurang Krua Thai.
Behöver jag skriva att det var mums?

Ytterligare en årsdag

Idag för tre år sedan började det. Cancertiden är indelad i flera perioder. Först och främst kom själva BESKEDET. Det datumet är givetvis etsat in i mitt minne. Men det finns fler speciella datum. Operationen givetvis, jag kan inte komma ihåg att jag har varit så rädd någon gång. Sedan fick jag några månaders någorlunda respit. Helt och hållet fri från sjukhuset var jag ju inte. Jag skulle göra en ohemult massa undersökningar och sätta in piccline och ta blodprover och säkert en del saker som jag tack och lov har glömt. Samtidigt kröp datumet närmare. Dagen med stort D då jag skulle starta cytostatikabehandlingen. Den 8:e augusti 2009. Jag kommer ihåg promenaden till sjukhuset. Det kändes så bisarrt att en sådan hemsk upplevelse skulle inledas med en enkel promenad. Jag stirrade stint på den röda vätskan genom från droppåsen, genom hela slangen och in i min kropp för att förgifta mig. Sedan flyter allt ihop. Och tur är nog det för jag hade aldrig klarat att hålla det minnet levande för upplevelsen efter den första omgången är nog det värsta jag har varit med om. Och jag är inte generös med att gradera när det gäller bästa och värsta saker. Ibland läser jag i tidningen där det står skrivet att en trivial händelse är det värsta någon har varit med om. Really? Nästa steg är ett stort hopp till avslutningen i november. Många händelser och mycket tankar och känslor på bara några få månader.

Och nu har det gått hela tre år.
Jag är så oerhört, innerligt tacksam över var jag befinner mig idag. Både vad gäller den geografiska, fysiska och mentala sidan.

Dagens lunch

Rester av köttfärsfyllningen tillsammans med ost emellan två tortillabröd som stektes och en sallad till det.
Riktigt gott blev det!

Ännu mer boxning samt tid

Precis när jag skulle stänga av TV:n fick jag se att filmen Million Dollar Baby visas. Den är så himla bra! Och min längtan tillbaka till boxningen blir ännu starkare. I alla fall nu när jag ser början av filmen. Slutet kan jag knappt se för jag storgråter då! Fast jag vill poängtera att boxningsstilen har föga likheter med den boxningen jag utövade. Jag tror inte att det stämmer med många boxare. Hade man inlett en match på det viset hade man nog inte orkat mer än en halv minut innan orken tröt!

För övrigt är det lite synd om mig. Jag har fortfarande ont i halsen och är hes och det är två veckor nu. En mugg varm choklad fick försöka lindra men det gick inte så bra. Kanske skulle provat med glass istället! :-)

Jag skall ha födelsedagskalas på söndag som är den finaste dagen på året. Jag borde börja förbereda lite men jag har svårt att bedöma tidåtgång och behovet. En lista kanske skulle underlätta. Kan man stanna tiden förresten? Siffran börjar bli hög nu och det stämmer inte med mig som person, en 4-5 år kan man väl spola tillbaka?

Dagens lunch

Middagen idag var en riktig gastronomisk höjdare!
Mannagrynsgröt med hemmagjord jordgubbssylt.
Efter en kvav och intensiv arbetsdag orkade jag inte laga mat.

Boxning,OS och avsaknad av hår

Jag tittade på Anna Laurells match idag och jag blev så besviken. Jag ville verkligen att hon skulle gå vidare! Och där jag satt och tittade kände jag både längtan och sorg över mitt eget boxningsstopp. Jag tränade boxning för sådär 10 år sedan men slutade när jag blev sjuk. Utmattningen knockade mig mer än vad boxningen någonsin har gjort och det fanns inte möjlighet, det fanns inte kraft i min kropp för mig att fortsätta med en så hård träning. Och idag kan jag inte fatta det. Jag kommer ihåg att jag rollade till träningen, tränade i 1 timme och 45 minuter i träningsgruppen och sedan rollade jag hem. Jag förstår verkligen inte att min kropp hade en sådan styrka. Det är också enda perioden sedan jag fick axel och nackproblem som jag har varit smärtfri så det var otroligt bra träning för mig.

Men jag är på väg tillbaka till styrka. Varje dag tar jag mig framåt ännu en bit. När jag börjar MMS (multimodal smärtenhet) om några veckor sätter jag också igång med träning vilket ytterligare kommer att stärka mig.

Idag känns det dock en bit bort. Jag har varit igång för mycket de senaste dagarna och jag känner mig sliten. Det enda jag kan göra är att försöka ta det lugnt och vänta in återhämtningen. Skynda långsamt sägs det ju men det är inget som är lätt!

Så i dagens återhämtning har jag hängt en del framför TV:n. Fast nu när jag tänker på det har jag kanske inte tagit det så lugnt som jag borde för jag vände på TV:n så att jag kunde sy samtidigt....
En reflektion dock när det gäller OS är att kvinnorna inte verkar ha ett enda hårstrå på nedanför huvudet! Är helkroppsvaxningar obligatoriskt innan man deltar i OS eller vad är det frågan om? Nu har jag iofs inte helkoll på alla kvinnor eller hur det ser ut under träningsställen men vad gäller springa snabbt och hoppa högt verkar hår vara bannlyst.

Tänk om jag hade kunnat njuta av den totala frånvaron av hårbeväxt på min kropp för några år sedan. Dock hade jag fullt upp med annat. Typ att orka sitta upp när jag åt eller att spara på krafterna så att jag kunde gå på toa när jag behövde. Dessutom var hudcellerna så påverkade att huden liksom kändes svampig. Visst var jag len och hårfri men det var inte på ett behagligt sätt.

Jag önskar att jag vore tillräckligt modig för att strunta i min egen hårtillväxt och låta det flöda fritt nu när det har kommit tillbaka men det är jag inte. Det mesta håret har kommit tillbaka och växer som tidigare med ett undantag. Hade undantaget varit på ett område där samhället förespråkar hårlöshet hade det ju inte gjort något. Tidigare hade jag långa ögonfransar men det har jag inte längre. Tog jag på mascara kunde jag inte använda glasögon. Det kan jag däremot nu.
Det är väl bra, eller hur?

Dagens lunch

Fylld paprika med köttfärs, aubergine, kantareller och fetaost med tomatsås och sallad till.
Fyllningen blev riktigt smarrig och nu när jag har skrivit upp det kanske jag kommer ihåg det!
Om jag skriver om mina matäventyr här tänker jag mer på mat. Tänker jag mer på mat och recept kan jag planera bättre och i tid och hinna laga något innan hungern och tröttheten sätter stopp.