Sliten

Jag är trött och sliten. Det är bra på Stegen men det kräver ju även en del. Och jag har svårt att återhämta mig.

Är jag trött och sliten blir jag ledsen och nedstämd. Ergo är jag det. Nedstämd alltså.
Just idag undrar jag vad det är för mening med att gå några timmar i veckan på ett sådant ställe. Jag oroar mig för att de är överdrivet positiva och att det inte överensstämmer med verkligheten. Jag funderar på vad som kommer att hända sedan och om jag duger till något som är någon mening med.

Just därför bör jag gå och lägga mig.

Imorgon är en annan dag.

Korkskruvar!

Jag hittade två korkskruvslockar i mitt hår!

Vanligtvis moffar jag i grejer i håret efter dusch. Jag har tidigare provat balsammetoden och tänkte testa den igen. I det sammanhanget läste jag om linfröavkok som naturlig gelé och det använder jag alltid.

Men ikväll efter badet var gelén slut och jag orkade inte göra nytt så håret självtorkade. Håret ser helt annorlunda ut, på ett märkligt sätt mörkare och jag hade som sagt två korkskruvslockar i nacken. Eller om jag skall vara riktigt ärligt så var det kanske bara 1½ men ändå! Det är mer än vad jag någonsin har haft.

Fast jag vet inte om det är en framtida grej att skippa gelén för jag ser helt galen ut i luggen. Vad skall man göra med luggen/snedluggen/mittbenan för att det skall se bra ut. Hur gör alla andra? Mitt ser sällan bra ut. Finns det kurser man kan gå tro?

Jag är effektiv på morgonen och då finns det varken tid eller ork för lock/plattång. Och de gånger jag provar så dras lockarna ut ganska snabbt igen. Och med några virvlar hit och dit så blir det inte bra.

Jag är väldigt förtjust i att vara snygg i håret. Tyvärr är jag det sällan! *s*
Fast jag har i alla fall hår så vad har jag att klaga på?

Men märkligt nog var det enklare att vara helt utan hår. Det är nu det är jobbigt. Jag visste ju att kala perioden skulle vara väldigt kort. Utväxperioden är lååång. Färgen har ändrats och jag ser någon annan i spegeln varje gång. Ofta undviker jag att verkligen se på mig själv i speglar. Jag kan titta på mig men då är det oftast delar. Har jag sminkat ögonen tittar jag på dem och inte så mycket på helheten.

En kompis gav mig en uppgift för något år sedan. Hon sade att jag skulle stå vid spegeln, verkligen titta på mig själv och säga Hej Inger och se glad ut. Nu heter jag ju Inger och det borde ju inte vara någon svår match men det är det. En mycket svår match och då har jag ändå gått flera boxningsmatcher!

Jag kom visst ifrån ämnet.
Jag har korkskruvslockar! :-)

Nattinatt

Dela?

En kattunge är aktiv. Den vill leka, gosa, busa, upptäcka, ha närhet, prata, bita osv. Som liten är vi, deras människor extra viktiga och de behöver oss.

Jag tror inte jag förstod deras behov när Ellie var liten. Jag tyckte hon var jättejobbig men det är klart att hon behövde ju stimulans, lek och närhet till mig.

När jag märker att Magne är störig är det ofta för att han behöver rastas och leka av sig. Han kräver inte så mycket, den bästa leksaken är ett kvitto som jag knutit ett snöre omkring och drar runt med. Men det krävs ju att jag skall göra det ett tag.

När jag ber min sambo leka med honom tar han oftast laserpekaren samtidigt som han gärna sitter bekvämt. Jag säger att katten behöver mer närhet även när vi leker med honom men jag vet inte om sambon förstår eller om han bara inte bryr sig.

Jag har några saker jag behöver få gjorda idag. Det är svårt med en kattunge som är här och där hela tiden så jag ber sambon leka med honom. När jag leker med kvittot drar jag det längs golvet, jag lyfter det hit och dit så katten får hoppa och röra sig massor. Sambon tar snöret och duttar det lite upp och ner på plats. Katten är inte så intresserad och går. Då läggs snöret ner med motivering att han ville ju inte. Sedan kommer Magne springandes till mig, helt galen av leklust.

Det är jag som får säga till honom, tillrättavisa honom när han biter oss och leker, nafsar i sängen exempelvis. Det är jag som får lyfta ner honom och säga till honom att han inte får äta annan än sin mat (inte bra för bebismagar). Det är jag som klipper klorna på honom. Det är jag som mest håller koll när vi har ljust tända vilket vi knappt har. Vi hade adventsljus tänt på frukostbordet och Magne var lite nyfiken. Sambon duttade lite mot honom då han var i närheten av ljusen men det var jag som fick slita bort honom när han kom riktigt, farligt nära.

Det är ljuvligt med en katt på magen när man tittar på TV. Men man behöver finnas där till bra mycket andra saker också. Fast de andra sakerna får jag göra och så ligger Magne på sambons mage vid TV:n.

Gah! Jag är så skitirriterad att jag massäter choklad! Och graden av irritation gör att det inte duger med vad för choklad som helt. Nej, detta kräver Ferrero Rocher.

Typiskt manligt?

Tidigare när jag var bodde ensam och var singel hade jag en ren toalett.
Den såg ren ut och den luktade rent.

Så fort jag träffade någon man som på regelbunden basis nyttjade detta rum ändrades det.
Vad/hur gör de!?

Jag skrubbar hela toalettstolen men ändå verkar de nå skrymslen som jag inte når och luktar sedan illa.

Många män verkar dessutom vara utrustade med en speciell gen som ger extra stark arom åt sina fekalier. För att inte tala om den som gör att man fiser extra mycket, högt och stinkande.

Dessa små talanger är min lille kattunge utrustade med. Jag fattar inte hur en sådan liten pryl kan skita och få fram så mycket stinkande saker!

Jag som bara haft små söta kattfröknar tidigare som aldrig bajsar och gör de det så luktar det hallon. ;-)

Nu är det en man i huset!

Aktiv men bra dag

På ett sätt är det ganska bra att ha en kattunge som är morgonpigg. Nja, kanske inte när han vill leka med sin älsklingsråtta i sängen klockan 6! Men vanligtvis har jag svårt att komma upp eftersom jag är så trött. Det är jag nu också men det går inte att sova med en sådan vildbase omkring mig. Han är en aktiv och magnetisk sugpropp. När han inte leker eller sover (liiite) så vill han snutta på min hals. Det ser ut som om någon har försökt strypa mig. Försöker jag lyfta bort honom kommer han direkt igen. Ibland får jag lite panik av att ha en liten igel (söt visserligen men ändå!) på halsen!

Men jag kommer upp!

Äter frukost.
Tvättar två maskiner tvätt.
Plockar undan och städar.
Fållar en duk till en kompis.
Bakar en blåbärspaj.
Fikar med en kompis.
Leker och megagosar katter.
Går till posten och hämtar/lämnar.
Handlar mjölk.
Äter middag som jag dock inte behövde laga.
Tar en tupplur i TVÅ timmar! Detta är posten jag är mest glad och stolt för.
Förbereder mitt nästa skapandeprojekt som omfattar tyger. Jag vill ha slitna kanter så jag river tygerna vilket var väldigt tungt för händerna då det var tjocka tyger. Ont gör det nu men fint kommer det att bli! :-)
Diskar.
Tömmer katttlådan som jag glömde igår, förlåt kissarna.

Nu är jag trött men jag är nöjd med dagen.
Skulle jag ha åsikter hade det nog ändå varit lite färre aktiviteter samt en längre promenad.
Men jag är som sagt väldigt glad och stolt över min paus. Den behövde jag.

Och nu är det sovdags för mig. Egentligen lite för sent för timmen innan midnatt är väldigt viktig för återhämtning, det är märkligt. Jag läste det någonstans och jag känner starkt av det. Det spelar ingen roll om du sover lika många timmar. Du får mer vila om du lägger dig vid 10 tiden än om du lägger dig klockan 2 med lika mycket sömn.

Jag hade hoppats att jag skulle hunnit somna innan sambon kom hem så jag inte skulle bli störd men jag hann inte, han kom preciiis hem. Men jag skall sova gott ändå.
Nattinatt.

Medicineringen

Pillerna intogs med vanlig regelbundenhet. Vad som dock inte är så regelbundet är vilka jag tar. Så även idag tog jag fel piller. Nu har jag dubbel dos i mig av morgonens medicin men en normaldos av kvällens medicin.

Det är värre att göra tvärtom, att ta kvällens på morgonen. Det blir en riktigt jobbig dag av det!

Men nu är jag supertrött och skal lägga mig. Jag hoppas att katten lugnar ner sig och inte väcker mig klockan 6 imorgon för att han antingen vill snutta eller leka. Jag försöker lära av honom med att hoppa upp med leksaker i sängen men det har inte gått så bra. Fast det blir inte så konsekvent för sambon låter honom göra typ vad han vill för att han är så söt.

Det är han verkligen.
Söt alltså.
Men bara för det får han inte göra vad han vill!

Se på mig.
Jag är söt men jag får inte göra vad jag vill.

Slump eller mening?

Ett bra tag har jag funderat över om saker händer slumpvis eller om det finns orsak och mening i det. Jag har många gånger undrat om mina böner exempelvis överhuvudtaget når mottagaren men på sistone har jag börjat tänka att det kanske är så att jag faktiskt inte lyssnar. Svaret kommer ju inte alltid på det sättet jag vill, eller kanske snarare aldrig! Dessutom kanske det inte är lösningen jag hade önskat mig. Men att önska sig behöver ju verkligen inte vara samma sak som att behöva dem.

För någon dag sedan när jag tog bussen till Stegen upptäckte jag att det saknades 60 öre för att kunna betala för returresan. Jag började överväga alternativen.

* Fylla på busskortet men det går inte att göra på bussen längre
* Betala resan kontant funkar inte heller
* Betala med mobilen - jag hade bara 9.62 kronor så det räckte inte.
* Fylla på mobilen - hade inte hjälpt eftersom man numera måste registrera sitt mobilnummer för att kunna köpa smsbiljett

Tja, jag får väl gå hem tänkte jag. Ganska långt men det kanske är skönt med en långpromenad.

Fast när jag kom in på Stegen kom jag att tänka på att aktivitetsledaren brukar åka hem över lunch för att gå ut med hunden. Jag kom också ihåg att hon hade sagt att hon bodde på andra sidan stan så det var inte så troligt att hon åkte buss eller cyklade. På vissa ställen har man regler om kontakt med patienter/deltagare/kunder men med tanke på vad hon sade om ateljén så tänkte jag att jag nog kunde fråga. Lite jobbigt är det att ställa en sådan fråga eftersom jag inte vill vara till besvär.

Men jag frågade och det gick hur bra som helst. Och på vägen fick vi möjlighet att prata om massa saker som det varken finns utrymme för eller tid till där. Ett väldigt intressant och givande samtal som jag är glad för att vi hade. Så jag tänkte att det var nog meningen att vi skulle ha det. Bland annat pratade vi om att våga följa vad man verkligen vill göra och att övervinna rädslan.

Hon släppte av mig precis utanför kyrkan och jag noterade att klockan var 12.02 vilket tillsammans med dagen tisdag betyder att det är veckomässa. Perfekt tänkte jag så jag gick in. Och där träffar jag min tidigare bänkgranne i kören som var den person jag fick först och bäst kontakt med där, jag har saknat henne. Prästen pratade och frågade oss om vi vet vilket uttryck som är vanligast i bibeln och hon berättade att det är "var inte rädd". Hmm...intressant med tanke på vårt samtal på vägen dit.

Efteråt övertalar min körkollega mig att följa med på sopplunchen. Väl uppe ser jag att det är fisk och saffranssoppa med saffransbulle. Mums, så gott. Trevligt samtal och en god lunch blev det.

Jag var väldigt trött när jag kom hem men ändå ganska uppspelt. Vilken intressant dag. Slump eller mening?