Uni, FK och AF

Jag blir GALEN på att försöka få ihop något! Just nu är jag fullständigt skitarg så jag håller på att explodera. Jag minimerades för många år sedan till en liten schackpjäs som min arbetsplats kunde flytta runt som de ville. Förslagsvis utanför brädet till en undanskymd plats. Jag får kämpa med näbbar och klor för att något skall hända, helst då något som är bra för mig vilket inte har varit det lättaste. Möten, papper, mail, telefonsamtal och att försöka ta reda på saker som jag inte vet existerar är ganska jobbigt att behöva hålla på med hela tiden. Det finns liksom en anledning till att jag är sjukskriven.

Idag var det bara en liten pluttsak som jag reagerade på. Jämfört med allt annat de har gjort borde jag kanske inte ens reagerat på det men det blir så uppenbart vad de anser om mig. Tanken på att jag skall arbetsträna på min gamla arbetsplats fast på ett annat ställe har varit på tapeten lääänge. Fast det jäkla skithelsikes soppråttorna på personalavdelningen försöker bara skjuta upp och skjuta upp. Det har de lyckats göra otroligt länge. Och det värsta är att de kommer undan med det. De ruskar lätt undan vad jag säger och ingen annan bryr sig.

Jag var på möte med soppråttorna och min gamla handläggare på AF för en tid sedan. Min nuvarande handläggare hade tydligen semester och min gamla blev inkallad. När jag försökte byta tillbaka till henne i början fick jag beskedet att nej, det går minsann inte. Men nu när det passar det funkar det tydligen hur bra som helst. Jag tycker visserligen att hon är otroligt bra så jag har hellre henne men jag är upprörd över att det är så godtyckligt.

Hon är lite tuffare vilket jag gillar och soppråttorna kunde inte köra sitt vanliga tjafs och förhalningar. Inte på mötet i alla fall men väl efteråt. Jag blev lovad att jag skulle höra något inom en vecka men det tog säkert tre veckor innan jag fick ett kort mail om att det ställe som varit på tapeten angående arbetsträning inte funkade. Sedan har jag inte hört något och det är nästan två månader sedan.

Eftersom jag inte orkar hantera stå med blåslampa i röven på dem längre mailade jag min gamla handläggare (är hon min nya nu?) och frågade om hon kunde ta över blåslampestafettpinnen. Idag fick jag ett svar från henne där hon bifogade ett mejl från soppråttorna angående arbetsträning. Ett mail SOM JAG INTE FÅTT! Det är inte ovanligt, det är ofta kommunikation sker över mitt huvud men just idag blev jag skitarg och så fruktansvärt ledsen över det. Hade jag bott ute på landet hade jag ställt mig och vrålat. Gör jag det här lär väl polisen komma. Det som gör mig extra arg är att det tydligen är ett tag sedan mailet skickades och ingen verkar tycka att det är information som jag borde ta del av.

Hela min kropp och precis allting i mig skriker. Jag befinner mig i en fälla och jag vet inte hur jag skall ta mig ur den. Om jag säger upp mig är jag rädd att fällan skall utvecklas till något om möjligt ännu värre. Vad det nu skulle kunna vara. Kan det egentligen bli värre än vad det är nu?

Min handläggare på FK kan jag inte alls nå, hon har semester i en månad. Så bra för henne, det är viktigt att ta hand om sig och se till så man inte blir utmattad.