WTF!?

Skall det inte bli bättre varje dag? Joo, det hade jag ju bestämt!
Men min kropp verkar liksom inte lyssna på det.
Idag när jag gick ur sängen höll jag på att trilla ihop, kroppen bar mig inte.
Min gamla knäskada krånglar och jag vet att knät har låsningar som gör det smärtsamt och instabilt med risk för att det bara skall vika sig under mig. Pga operationerna och delvis knät har jag ont i höfterna och det har spridit sig till ena ljumsken så varje steg är emellanåt ett prov. Ett steg upp så har vi spända buken och suck. Den är sämre igen. Jag vet inte ens vad jag skall säga, orkar inte med det längre. Det är på något konstigt sätt naveln som får ta den värsta smällen, det känns som att någon hängt en köttkrok i den som resten av magen hänger i. Hela alltet gör att underlivet typ dras åt såsom ett trosryck. För att fortsätta vandringen uppåt har jag kärlsträngarna som utgör ett dekorativt men smärtsamt inslag Hopp upp så kommer jag till bröstet som genomgått en reduktion och där jag har reagerat ordentligt på tejpen. Det är svullet och ilsket rött och gör ont att jag idag inte ens vågar har bh på mig. Ett rejält hopp till så kommer vi till ansiktet (och då har jag hoppat över hals och hosta) och där har jag inslag av rosasea eller perioral dermatit eller vad det är för skit. Det hade ju räckt med att det inte är så tjusigt, det gör ju också ont! Som grädde på moset har jag idag huvudvärk och har bränt mig på handen.
Hur blir det bättre än såhär? ;-)

Ont och kärlsträng

Idag har jag riktigt ont efter operationen. Det konstiga är dock att det inte är själva operationsområdet utan precis under bröstet, vid revbenet. Jag fick ont typ dagen efter jag har kommit hem och det har gjort ont hela tiden. Nu har det blivit sämre och jag vet inte om min förkylning med hosta är anledningen. Igår kväll upptäckte jag till min chock att jag hade fått kärlsträngar från revbenet ner ca 20 cm och det gör riktigt ont. Jag fattar verkligen inte varför för jag har rört på mig. Och hur i hela friden skall jag kunna få bort dem! Skit! Vissa dagar ångrar jag att jag gav mig in på detta men inte för att det inte läkt bra, inget om brösten utan det handlar enbart om hur jobbigt det varit för magen. Och det är tydligen inte slut än...

Jag är spänd

Nu skall jag visa prov på min oerhört avancerade förmåga att teckna i ett ritprogram som är helt nytt och med min allra första laptop.Ni får försöka se det mer som en schematisk bild än en faktiskt proportionell återgivning av min lekamen. Jag har försökt att visa hur min kropp har påverkats av de tre senaste operationerna, dvs de som har med cancern och rekonstruktionen att göra.

Vid den första operationen, mastektomin, gjordes även en axillutrymning och det känner jag fortfarande av. Det är pilen som finns i höger armhåla. Det drar under armhålan och även en liten bit ner under överarmen. Jag borde nog stretcha mer.

Vid andra operationen, DIEP:en skar man ut en stor bit av magen, hud och fett som omformades och syddes fast som ett bröst. Notera att det vid höger armhåla har bildats en liten klump som jag inte alls tycker om. Min buk är fortfarande väldigt spänd och det är enormt jobbigt. Efter varje måltid blir det ännu värre. Bukspändheten gör att det spänner vidare vid båda låren samt i underlivet. Märkligt nog var det ingen som nämnde att det samtidigt skulle bli ett underlivslyft, de är inte helt behagligt. Det drar även uppåt vilket gör att jag ständigt har ont omkring naveln. Naveln som har skurits ut och flyttats. Direkt efter operationen är det givet att det är spänt, man har ju faktiskt dragit ihop ganska mycket. Men nu är det över 10 månader sedan och det borde inte vara så jobbigt fortfarande. Dock har läkaren inte tagit mig på allvar. Men nu är det slut med det, nästa gång jag träffar honom måste han göra det! Jag har även fortfarande ont i muskeln  som delades för att få tillgång till ett kärl och när jag spänner magen syns det tydlig skillnad i muskulaturen.

Vid den tredje operationen har man minskat bullen under höger armhåla men inte tillräckligt mycket i mitt tycke. Det gjordes även en förminskning av mitt andra bröst. Att själva bröstet är spänt är inte så konstigt men det är även spänt under, ner mot magen.

 

Detta gör att det är inte så mycket hud på min överkropp som känns skön att vara i, det spänner, drar och gör ont. Jag är givetvis tacksam över att jag har fått ett nytt bröst (eller något likande) men jag undrar ibland hur det hade varit om jag inte hade gjort en rekonstruktion alls eller om jag hade valt en expanderprotes istället.