LoA

De ringde från Onkologen igår. Jag var hjärtligt välkommen att börja på LoA och det startar om två veckor. Jag blev jätteglad, jag tror det kommer att vara väldigt bra för mig. Dessutom känns det skönt att jag har en bra plan själv så AF och FK inte bara föser mig hit och dit. Nu har jag iofs bra handläggare både här och där men det känns ändå bra att fixa lite själv.

Det börjar med ett samtal på tisdagen och sedan är det en aktivitet till den veckan så det börjar lugnt. Men redan veckan därpå är det full tid fast det innebär inte så mycket eftersom det bara handlar om någon timme här och där. Jag hoppas att det är samma tid varje dag så jag kan få in någon slags rutin för det är det hemskt dåligt med här hemma.

Jag äter inte bra och jag kommer inte ut så mycket på promenader som jag skulle vilja. Jag har väldigt ont i kroppen och jag känner att den inte riktigt bär mig. Jag har fortfarande besvär av neuropati i mina fötter och det är jättejobbigt. Men det är mer än bara det, jag har ont och känner mig väldigt trött både i vrist och benen. Häromdagen märkte jag att jag stod jättekonstigt. Jag hade tyngdpunkten på utsidan av foten. Bara några sekunder efter att jag ändrade var det så igen. Varför står jag så? Jag undrar om det blev så när jag var som sämst och knappt orkade hålla kroppen uppe. Jag har fortfarande svårt att gå i trappor för jag har svaga benmuskler så jag använder höfterna mer vilket inte är bra med tanke på min gamla idrottsskada. Kompenserar jag för mina svaga benmuskler genom att spänna musklerna i fötterna istället? Mycket märkligt. Det är i vilket fall som helst något jag måste få bukt med för att det inte skall bli sämre.

Så jag är extra glad över att jag skall börja på LoA!