söndag 16 september 2012

Det är ok sade han

Jag hade glömt näsdukar märkte jag inne på köpcentrat så jag stegade iväg till McDonalds för att tjyva några. Ibland blir jag äcklad av lukten men idag blev jag faktiskt sugen. Jag ställde mig i kö och fick beställa ganska omgående. Precis då inser jag att köformen inte riktigt stämde och jag noterade att jag kanske hade råkat tränga mig. Jag vänder mig till mannen med den lilla söta flickan bakom mig och frågade om jag hade trängt mig. Det är ok sade han. Jaha, men trängde jag mig? Det är lugnt sade han. Vad bra, men trängde jag mig? Efter min fjärde fråga svarade han vet inte. Jag vände mig till flickan och sade hej och att man inte skall tränga sig så om jag gjorde det bad jag om ursäkt. Då frågade mannen flickan om jag hade trängt mig men han sade det i en sådan ton att det verkade som att han ansåg att jag hade gjort det. Han var inte otrevlig eller så men det var så konstigt. Det var precis som att han inte kunde svara ärligt för att man får inte riskera att bli oense med någon. Och då var jag ändå väldigt trevlig. Ja, det kan jag vara minsann.

Det här var ju ingen stor sak och det är svårt att återge den märkliga känslan i det hela. De flesta dagar jag tillbringar med andra människor får mig att inse att jag...är annorlunda.
Olika men ändå olika.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar