Wohoo, glädjetårar

Onkologen ringde precis och gav mig bra nyheter!

Det var ett litet jobbigt besök igår för han var väldigt snabb och jag kände inte riktigt att mina frågor fick plats. Nu är jag iofs väldigt frågvis och vill typ veta allt men så mycket tid tyckte jag inte att han tog. Hans undersökning var bra mycket snabbare genomförd än den jag brukar genomgå hos min vanliga onkolog vilket också kändes konstigt. Å andra sidan är det jobbigt med bröst och bröstkorgskläm så det gjorde inte så mycket.

Han frågade om min menstruation hade kommit tillbaka och pratade om att hormonerna såg ju bra ut i blodprovet jag tog sist. Hmmm....va?

Den läkaren jag var hos på RMC (reproduktionsmedicinskt centrum) sade att han inte kunde säga något om den hormonella nivån eftersom jag äter Tamoxifen. Jag förstod inte riktigt varför han inte kunde göra det eftersom T inte påverkar produktionen, utsläpp eller återupptaget utan enbart inbindningen till själva tumören. Hur som helst fick jag inget svar då.

Men onkologen igår sade att mina värden var bra och de visade att jag INTE har kommit i klimakteriet. Jag blev så lättad av hans ord att mina tårar bara började spruta! Han tog direkt fram blodremisspapper och fyllde i några hormonprover för att jag skulle ta ett nytt prov.

Jag gick direkt till blodcentralen och besöket där föranleder förresten ytterligare ett inlägg, det kräver en alldeles egen post tycker jag. Nu precis ringde onkologen och berättade att allt såg jättebra ut. Jag var inte det minsta i klimakteriet även om menstruationen har förändrats en smula.

Wohoo! Jag delar det med dig kära dagbok/blogg eftersom tom mina egna skrivna ord ger mig mer stöd och glädjedelning än vad det skulle göra att berätta för min sambo.

Herregud, jag är inte steril. Jag kan i teorin fortfarande få en bebis!!! Nu börjar jag storgråta igen! Jag skall iofs äta Tamoxifen i 5 år och sedan kan det vara kört det vet jag. Men jag är fortfarande fertil just nu i alla fall!