Avslutning och premiär

Denna dag inleddes med ett väckningssamtal klockan 8, eller var det väckelsesamtal? Nej, det var min gynekolog som ändrade tiden jag har i oktober. Den tiden bestämdes redan vid mitt förra besök. Det är inte så att jag tycker det är extra roligt att gå dit och visa upp mig. Men äter man Tamoxifen skall man helst gå på undersökning varje halvår. Det var dock inget som onkologen upplyste mig om. Men tur i oturen är min gynekolog samtidigt onkolog så han bör vara att lita på....hoppas jag i alla fall.

Fast jag gick inte upp, jag vände mig om och somnade om. Inte så länge dock. Dagen inleddes med hunger och jag bestämde mig för att inta en ordentligt frukost bestående av ägg, bacon och mackor. Det var mums tyckte min gom. För mycket tyckte min mage. Jag har inte varit så snäll mot min mage, min kropp de senaste dagarna. För mycket tårta och för lite ordentlig mat. Men jag får väl nöja mig med firande i dagarna tre och börja äta igen. Det var dock för stort hopp och jag fick lägga mig och försöka vila bort den hemska magsmärtan som det ledde till. Tre timmars senare klev jag upp och kände mig lite bättre.

Ikväll är sista dagen för strandyogan och det ville jag inte missa. Så jag cyklade ner och avnjöt en timmes skön yoga i sanden 3 meter från vattnet. Det är två tjejer som håller i det som brukar alternera. Jag har bara gått på onsdagarna eftersom jag gillar onsdagsflickans träning. Idag var det den andra. Den var visserligen också bra men det kändes faktiskt inte riktigt lika bra. Jag har ju problem med värk och speciellt axlarna var det extra jobbigt för idag, jag känner fortfarande av det.
Skönt var det i vilket fall som helst.

Varje onsdag klockan 19.07 undrar jag alltid varför jag inte har tagit med baddräkt och handduk och kanske en matbit för avnjutning och avslutning. Likadant var det idag. De två första problemen hade jag en lösning på. Jag cyklade till nakenbadet som ligger allra längst bort och tog mig sommarens första dopp vilket var en otroligt njutning! Det var premiär på flera sätt. Förr hängde jag alltid på nakenbadet. Eller, alltid och alltid, det var väl överdrift. Men OM jag badade var det dit jag styrde kosan. Det var dock några år sedan. Jag tror faktiskt inte att jag har badad offentligt på i alla fall fyra år. År 2007 var min ätstörning som jobbigast och jag gick upp för många kilon för att vara bekväm med att visa mig i baddräkt. Viktökningen fanns med i tanken betydligt längre än vad den fanns på min kropp. Två år senare var det cancerns tur att förändra min kropp. Och idag, tre år senare kunde jag återfå badmodet igen. Det är lite märkligt för jag älskar egentligen att bada. Men jag tror inte att det är ärret jag har besvär med. Snarare tror jag att det handlar generellt om hur kroppen har förändrats och speciellt det andra bröstet. Eftersom det gör ont att bära bh åker den alltid av när jag kommer hem. Gravitationen har påverkat det i en speciell riktning. Och det är inte en riktning som är smickrande på något sätt. Har jag bara ett bröst kvar kunde det ju vara snyggt och ärtigt åtminstone! ;-)

Nu är jag nyduschad och sängen är nybäddad. Strax skall dessa två sammanstråla och bilda ännu en njutningsstund och då syftar jag på sömnen.