måndag 21 juni 2010

Dålig sömn gör mig på dåligt humör!

Jag har sovit bättre ett tag. Och då blir det liksom ännu värre när det blir sämre igen. Glädjen över att få min välbehövliga vila raseras helt på bara en natt. Och sur blir jag, riktigt sur!

Vi var i sommarstugan i helgen och åkte upp redan sent på fredagen så vi skulle kunna vakna där. Det är så skönt att vakna i det gröna. Dock inte denna gången. Jag hade en av mina svettfrysningsnätter och de är fullständigt vidriga! Hade jag bara varit vaken hade jag kunnat försöka justera täcket/värmen men det är ju när jag sover. Först blir jag varm och varmare och till sist badar jag helt i svett, riktigt vidrigt. Efter ett tag torkar det mesta in (fräscht va!) men då är ju täcket lite yukkigt. Hade jag varit vaken hade jag kunnat gå upp och torka av mig eller duscha av mig när det är som värst men jag sover ju!! Och så vaknar jag av att jag liksom blötfryser.

Jag läste någonstans om en pyjamas som var bra för detta, kommer dock inte ihåg hur. Jag skall nog försöka leta upp det och läsa på. Fast om jag svettas så om jag sover i ingenting, hur kan de då vara bra med en pyjamas? *funderar* Jag tänkte också köpa ett täcke enbart i bomull för jag tänker att de andas lite bättre än de vanliga sommartäckena som är polyester i. Jag såg att Jysk hade det. Jag tänker inte på Jysk som en kvalitetsaffär men finns det ett bra täcke där för mig så köper jag det. Jag har aldrig sett tunna täcken annat än med polyester i.

Nästa nattens sömn blev förstörd av sambons eländiga snarkanden. Han brukar faktiskt inte snarka så mycket när vi är i stugan så jag blev helt chockad. Funderade på att spela in det för att han skulle få höra det själv men nää, blev inget. Men till slut orkade jag inte så jag gick in i ett annat rum. Tur att vi har en stor del av huset så vi har många rum så jag helt kan komma ifrån snarkningarna. Däremot är det rummet husets absolut varmaste rum, det är gräsligt varmt! Men jag hade väl tur för det var inte så varmt på morgonen. Om solen står på går det inte ens att vara därinne.

Så två dagar i rad sov jag dåligt. Hur blir jag då? Tja, jag kan komma på flera sätt att beskriva mig: sur, arg, ledsen, irriterad, kinkig! Mest arg faktiskt!

En av sambons mostrar (de är 4 systrar som delar på denna länga med 4 lägenheter) var där med sin man och deras vuxna barn och tom barnbarnet.

Alla är jätterara, väldigt sociala och trevliga men de vill inte prata om otrevliga saker. De frågar inte hur det är. De säger att nu är väl allt bra för jag ser ju så himla pigg och fräsch ut. Jag vet inte vad jag skall svara på det. Förra gången jag träffade dem försökte jag förklara hur det är. Det enda som syns är ju håret, jag antar att det är det de menar som gör att jag ser pigg och fräsch ut - är det för att jag har hår? Ja, det växer ut igen. Tror vissa per automatik att man är frisk då? Jag har fortfarande biverkningar av cytostatikan, jag har fortfarande ont efter operationen och vad det har fört med sig. Jag är enormt trött. Det tar tid. Jag tror jag hörde någonstans att det kan ta 2 år att återhämta sig från en sådan här pärs.

Denna familj är väldigt social, skrattar mycket och är både sociala och aktiva och trevliga. Men jag har blivit lite konstig angående dem. Dottern pratar inte med mig direkt och jag har fått för mig att det är för att hon tycker att jag är misslyckad, dum, fet och ful när hon faktiskt är lyckad.
De får upp mycket hos mig. Jag kan känna mig så otroligt ledsen när vi har pratat med dem en stund. Jag ser närheten, kärleken och skratten och retandet, allt som jag vill skall ingå i en familj. Men det finns sannerligen inte sådant i min familj, ingenting av det. Jo, retandet fanns men det var på en helt annan nivå och inget man vill ha.

Så varannan gång jag träffar dem blir jag glad att träffa dem och prata med dem för det är roligt och intressant. Andra gånger blir jag bara nedstämd för jag blir så ledsen eftersom jag så otroligt gärna skulle vilja ha det så. Vara både innesluten och omsluten av familjen. Det har jag aldrig varit.

Jag sov inte gott inatt heller, svettfrysningar. Inatt skall jag försöka öppna mer, nu VILL jag sova, nu BEHÖVER jag sova.

Nattinatt

1 kommentar:

  1. Dessa svettningar är hemska, känns som om klimakteriet kan jag tänka..lider av samma sak nu..känner sej så hemskt fräsch lixom...

    sömnen är viktig & jag vet precis hur du känner,,det är jobbigt för vi behöver ju all sömn som bara går att uppbringa. hoppas du fått sova inatt massor..

    Tisdagskram

    SvaraRadera