Ja, det är ungefär vad mitt liv går ut på nu. Jag orkade inte mycket tidigare heller men nu är det rent fånigt. Jag är väldigt glad när jag får mat i mig och lyckas bajsa utan att det drar i magen. Klarar jag dessutom att ta mig ut en runda blir jag helt överlycklig...och trött.
Idag tog jag en promenad på kyrkogården som ligger nära. Det var nog den längsta promenaden jag tagit sedan operationen. Det var jätteskönt men hjälp, vad trött jag är nu. Lite jobbigt är det att jag inte lyckas ta mig över tröskeln för att vara uppe på vanligt sätt, den känns väldigt hög. Jag kan förstå att jag är trött eftersom det var en omfattande operation men detta är ju löjligt.
Jag är en aktiv människa, jag tycker om att göra saker. Att spendera mina dagar i soffan framför TV:n är inget som drar. Tvärtom blir jag både stressad och rastlös av det. I situationen jag befinner mig i nu har jag inget val. Jag varken kan eller orkar göra saker. Ibland blir det tom för mycket att läsa en bok eller att se på TV, det riktigt svider i ögonen.
Visst är detta ett ypperligt tillfälle att träna acceptans, lugn och tålamod.
Men det är svårt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det kanske är därför vi får en del av våra prövningar...för stt träna oss på att bli bättre jag.
SvaraRaderaNÄÄÄÄ fy så tråkigt det där lät.
Jag tror både du och jag haft nog av skit. Kan något få gå lätt i stället...vi har tränat nog på allt det där:)
Varm varm kram och tack för din. Den värmde gott ska du veta. ♥