lördag 21 januari 2012

Återhämtning pågår

Jag jobbar på att återhämta mig. Det är faktiskt ingen passiv process. Den akuta fasen handlar ju om vila men sedan får man jobba på det.

Det viktigaste är sömnen. Jag känner mig betydligt bättre nu och jag tror det handlar om att jag ser till att få mycket sömn. Egentligen hade jag behövt en tupplur även på dagen men jag har väldigt svårt att komma ner i varv då tyvärr.

Mat är en annan viktig del för återhämtningen. Där är det betydligt svårare. Ju sämre min kropp mår, ju sämre är jag på att läsa dess signaler. Men om jag inte riktigt kan lita på att läsa av den rätt kan jag försöka att skapa matrutiner och komma runt problemet. Till slut blir det bättre. Men det är ett svårt område som jag får jobba vidare på.

En tredje beståndsdel är kroppsrörelse. Jag vill inte kalla det för motion. Det kan vara det men behöver inte. Det viktiga är att man rör på sig, inte att man tränar muskler eller blir andfådd. Inte i den fasen jag är i nu i alla fall. Fast vill jag bli ännu starkare får jag givetvis gå upp i dos. Just nu är jag nöjd med att ta promenader. Jag skulle dock vilja göra det mer regelbundet, helst varje dag. I förlängningen vill jag börja med vattengympa igen. Min stora dröm vad gäller träning är att komma tillbaka och börja med boxning igen. Jag saknar det väldigt mycket. Jag var både stark i kroppen samt smärtfri när jag tränade som mest, alltså väldigt bra träning för mig.

Sedan gäller det för mig att minimera andra energisugare. Jag får räkna på vad jag orkar, vad jag vill och huruvida det är värt det. Är det inte det får jag minimera eller tom utesluta det ur mitt liv. Ja, stora ord men svårt att leva efter.

Det finns också andra saker som till viss del ger energi men får jag obalans dränerar det mig istället. Balans är svårt.

Denna veckan gick jag upp till 8 timmar arbetsträning per vecka. Jag är både glad och stolt över mig själv. Det slog mig att 8 timmar är vad "vanliga" människor jobbar per dag. Men jag tänker välja att jämföra med mig själv och då är dessa timmarna ett oerhört bra steg som jag har all rätt att vara stolt över.

Nu är det långt efter läggdags och jag skall hoppa i säng. Troligtvis får jag sällskap av lillkisen som är en gospropp av högsta grad. Mysigt.

Nattinatt om det nu finns någon läsare kvar! ;-)

2 kommentarer:

  1. klart att vi finns kvar. förstår att du har det jobbigt o måste ta det i din takt.Men blir jätte glad när jag ser att du uppdaterat. Många kramar Petra från skåne

    SvaraRadera
  2. Absolut finns jag kvar! Skönt att höra att det går framåt för dig, även om det inte går så fort. Det är svårt att låta saker och ting ta sin tid. En dag i taget, en sak i taget. *kramar*

    SvaraRadera