Rälige Rutger - undersökning

Jag fick vänta nästan en månad på undersökningen så jag tänkte att så farligt kunde det väl inte vara ändå, det var säkert ingenting. Den 19:e maj var det dags för bröstklämning och huj, vad det klämdes. Förra gången var jag nästan svimfärdig så ont gjorde det men denna gången gick det i alla fall bättre. Jag tyckte bättre om sköterskan denna gången, jag tror det gjorde stor skillnad! Det tog ganska lång tid för apparaturen krånglade men jag var på ganska gott humör, jag var ju så övertygad om att det inte var något. Efter mammografin var det dags för ultraljud. Här var det också trevlig personal, jag och läkaren pratade och skojade lite under tiden maskinen värmdes upp. När hon hade fått in Rutger på monitorn ändrades dock både hennes tonfall och sätt. Jag såg själv knölen och såg att det var en massiv, välavgränsad sak, ingen cysta, inget fettknuta, inget som jag lätt kunde avfärda. Jag trodde att finnålspunktionen skulle göra ont men jag kände ingenting av nålen. Däremot duttade hon lite lätt på knölen för att lossa lite celler och det gjorde riktigt ont! Eländiga knöl!

Efter det var det bara att gå hem och vänta. Jag är väldigt perceptiv, jag läser människor och det var svårt att fortsätta avfärda tankar om cancer efter denna dag.