Fast bara lite

Oj.
Idag svimmade jag fast typ bara lite. Kan man göra det? För det var så det kändes.
Pang, rakt ner i kattskålen. Märkligt att den mesta närkontakten med golvet sker just i köket. Innebär det att jag äter för mycket?

Jag är nonchalant med min hälsa sade min goda vän. Jag har bara tänkt att jag skall vänta ut den här yrseln och sett fram emot när jag kan göra saker igen. Inte en tanke har jag haft på att gå till läkare för vad skall de göra tänker jag? De ställer bara sina konstiga frågor och försöker få allt till att det skall vara psykiskt. Finns det inga uppenbara tecken som ett brutet ben eller en tumör så finns det liksom inga problem. Inte för dem nej.

Men till slut insåg jag att jag åtminstone behövde kolla upp det så jag ringde och bokade tid. Var där i förra veckan och drog hela harangen. Hon verkade inte riktigt ta mig på allvar förrän hon med egna ögon såg mina skakningar och ryckningar. Fast riktigt på allvar tog hon det ändå inte. Sensibilisering efter cytostatikabehandlingen blev hennes gissning. Öh, jaha. Finns det något sådant? Och den intressanta rekommendationen jag fick var att gå till en sjukgymnast.

Anledningen till att jag gick till läkare var inte att jag på allvar trodde att jag skulle få hjälp utan enbart för att utesluta en del saker. Imorgon skall hon ringa till mig och berätta de spännande nyheterna om mina blodprov. Jag tror inte att de visar ett smack. Men något vajsing är det. Så mitt nästa steg är att gå vidare till alternativmedicinen. Vart vet jag inte. Jag kanske skall lägga mig på köksgolvet en stund och fundera. ;-)