1 år sedan

I går var det ett år sedan allt började. Det var då jag var hos förste läkaren som sade att det inte såg bra ut och att det gjorde honom orolig. Samme läkare hade sagt om samma knöl för 3 år sedan att den var ofarlig. Nu var den plötsligt inte det längre. Det har jag fortfarande svårt att förstå. Jag har också svårt att förstå att det redan har gått så lång tid, redan ett år sedan? Det känns inte som att det var så länge sedan som varje minut kändes outhärdlig och jag inte visste hur jag skulle stå ut med det måendet och att vara fånge i min egen kropp.