Bieffekter av Taxotere

I onsdags var det 4 månader sedan jag fick min sista cytostatikabehandling. Det är inte klokt att det redan har gått såpass lång tid, det känns inte som det var så länge sedan! Men trots tiden har jag kvar en del biverkningar.

Jag har tjatat om mina bajn och mina fötter och det är där som biverkningarna sitter mest. Jag känner av i händerna också men absolut inte lika mycket. Det heter neuropati och är skadade perifera nerver. Det kan ge domningar, stickningar, kittlingar, brännande känsla, köldkänsla eller svagheter i armar och ben. Jag har inte så mycket domningar att jag snubblar, det är inte hela foten som domnar utan mest tårna. Men det som är jobbigt är den brännande känslan, det gör alltså riktigt, riktigt ont!

Igår läste jag något som jag faktiskt fick panik för. Det stod att neuropatin i vissa fall blir bestående!! Tänk att alltid behöva ha det såhär, så fullständigt vidrigt. Jag hoppas innerligt, innerligt att det inte kommer att gälla mig, det får det bara inte göra!

Och jag som tyckte att det var tillräckligt illa att det kan ta år innan man är återställd.