Lydiagården, onsdag 3/2

Kunskapsresan "psykiska reaktioner i samband med cancer"
Gruppsamtal "hur mår jag idag"
Kreativ verksamhet
Kunskapsresan med sjuksköterska "samlevnad"
Kvinnligt under, underklädesbutik

Kunskapsresan fortsätter idag med läkaren och "psykiska reaktioner i samband med cancer". Men trots att dagen precis hade börjat var jag så trött, så trött. Längst bak i föreläsningssalen finns två fåtöljer som utnyttjades flitigt. Jag har svårt att sitta rakt upp och ner på vanlig stol, jag får vanligtvis väldigt ont av det men en fåtölj med stöd för nacken fungerar alldeles ypperligt. Men jag kunde inte kämpa emot tröttheten. När det var paus och halvtid drog jag mig tillbaka och valde att lägga mig och sova en stund istället. Det gjorde jag nog rätt i, jag behövde verkligen det. Jag tror inte jag missade så mycket för copig och stresshantering har jag läst flera gånger när jag pluggat psykologi så det kände jag redan till.

Jag vaknade av att det knackade på dörren. Först tänkte jag inte öppna eftersom jag ville vila lite till men jag gjorde det ändå. Det var sköterskan som jag hade pratat med igår. Läkaren hade sett att jag försvann och hade sagt till så hon kom upp för att fråga hur det var med mig. Hur gulligt var inte det! Det uppskattade jag jättemycket. Det är ok med mig men jag har svårt när det är så intensivt, jag måste få tid för återhämtning. Jag är både stolt och glad över att jag gick ifrån för jag har svårt att ge mig själv den tiden jag faktiskt behöver. Hennes besök gjorde också att jag hann med en kort promenad innan det var dags för nästa sak på schemat.

Nästa tid passade jag med glädje. Det var dags för SPA och helkroppsmassage. Eller egentligen är det lite överdrivet att kalla det för SPA. En tjej kommer till Lydiagården två dagar och ger olika behandlingar såsom fotvård, massage, fransfärgning och dylikt. Det fanns en pärm där man kunde skriva upp sig på olika behandlingar till rabatterat pris och det var lite huggsexa om den för att få bra tider. Jag är jätteglad att jag skrev upp mig för helkroppsmassage, först hade jag bara tänkt ta nacke/rygg. Men det var gudomligt skönt att bli masserad på händer och fötter, speciellt eftersom jag fortfarande har känningar av neuropatin.

Riktigt avslappnad kommer jag till lunchen. Vi fick förresten efterrätter flera dagar, mums. Jag är väldigt svag för efterrätter...öh, och kakor samt godis. Hmmm...sötsaker med andra ord.

Eftermiddagen inleddes med gruppsamtal med goa P. Idag var temat hur vi mår idag. Det var ett ännu jobbigare ämne än första gången och jag väntade in i det sista innan jag pratade sist. Väldigt mycket gråt blev det även idag. Men det svåra i detta är inte själva cancergrejen. Det handlar inte om att jag är rädd för att dö eller att få återfall. Det som är jobbigt är att jag var så redo att börja arbetsträna efter att jag hade varit på Alnarp men att jag helt slogs till marken av cytostatikabehandlingen. Jag har under alla år jag varit sjukskriven varit helt inställd på att jag skall komma tillbaka och arbeta heltid. Nu börjar jag tvivla på att heltid är möjligt för mig och det är faktiskt en oerhört stor sorg. Det gör också att jag tycker att jag är misslyckad.

Även idag hade vi kreativ verksamhet. Det var nog den bästa fortsättningen på denna dagen, allt annat hade varit jobbigt. Tänk vilket fantastiskt arbete P har som får lov att pyssla på arbetstid. Hon har precis som jag en pysselpassion och vi pratade mycket om allt underbart man kan skapa av olika material. Eftersom skapande är så stor del av mitt liv hade jag tagit med lite av mina grejer för att visa, bl a några altered books samt en massa kort jag hade gjort. Jag vet inte riktigt vad som hände men plötsligt hade jag sålt 24 stycken kort och fått ohemult mycket beröm. Samtidigt som jag blir otroligt glad av att höra sådana fina saker har jag svårt att ta in det, det blir för mycket på något sätt. Jag önskar att jag kunde spela in det så jag hade kunnat njuta av det i portioner istället! :-)

Dagen fortsatte med Kunskapsresan med P som följeslagare, denna gången handlade det om samlevnad och sex. Jag vet inte ens hur jag skall beskriva det men det var det roligaste jag varit med om på många, många år. Hon lyckades få fram budskapet på ett oerhört naturligt sätt och det som gjorde det extra roligt var att hon inte försökte vara rolig, hon bara var det och på ett sätt som gjorde att vi kände igen oss. Som skillnaden att skratta åt och skratta med någon. När hon pratade om inkontinens och berättade om knipkulor hon hade köpt och avslutade med några varningsord om att inte stå på ett klinkersgolv när man använder dem vrålade vi nästan av skratt. Hon går snart i pension och är liten och rund, hon pratade om sig själv och sin gubbe och tog upp en del exempel men hon gjorde det så varmt och så kärleksfullt, det var så underbart att höra och så vackert. Hon berättade att han var romantisk och en gång hade han tänt ljus i sovrummet vilket gjorde henne väldigt förvirrad. Kvällen blev fin men hon väntade tills dagen efter innan hon var tvungen att fråga varför han hade tänt myggljus, har ni så många mygg här i Skåne? Jag skrattar bara jag tänker på det. Underbar person och en fantastisk föreläsning som ingen av oss kommer att glömma! Det tråkiga är bara att det inte går att berätta om det och förmedla om hur fantastiskt det var! :-)