Jag har fått min arm tillbaka!

Sköterskan började med att lägga om min picc-line. Jag skulle egentligen till vårdcentralen imorgon för att lägga om den men eftersom de ändå skulle greja med den lade de om den idag. Slangen var extra lång och det visade sig att den hade åkt ut riktigt långt. Inte för långt för blodtransfusionen men för långt för att få cytostatika nästa vecka. Efter att sköterskan hade överlagt med en läkare blev det bestämt att den skulle dras. Taxotere som jag får nu är inte vävnadsirriterande och jag kan få det vanligt i en perifer ven, det behöver inte vara direkt i hjärtat som EC.

Jag slipper slangmasken!! Jag insisterade på att jag skulle dra ut den själv, jag ville verkligen vara säker på vad som hände. Märkligt att ha en halvmeter slang rakt in i hjärtat och att dra ut den utan att det känns någonting. Inte det minsta kändes det. Sedan var jag fri. Med ens kände jag mig nästan frisk och ville springa ut därifrån. Samtidigt var det väldigt känsloladdat och jag kände hur tårarna började komma. Det symboliserar så mycket att bli av med den. Jag tvingade dock ner tårarna tills sköterskan hade gått därifrån. Hade det åtminstone varit någon jag hade träffat tidigare hade jag kunnat tänka mig att prata om det men det var någon jag aldrig ens hade sett.

Huden är lite konstig, den har ju varit inpackad i plasttejp i 3 ½ månader. Det tar väl en liten stund innan den är som vanligt igen men jag är så glad att ha fått tillbaka min arm igen! Den är åter min egen!