Promenad och obalans

Idag kom jag ut. Men bara för att jag hade böcker från biblioteket som det redan var böter på och jag ville inte att det skulle bli mer. Så jag cyklade dit, gick hem och flåsade mig uppför trapporna. Jag hade kanske behövt en längre runda men jag orkade inte.

Jag känner mig ganska stressad, jag har svårt att balansera saker. Huvudet vill mer än vad kroppen klarar av. Jag vill städa hela lägenheten men det klarar inte min kropp. Jag vill ändra upp och rensa garderober och göra massor, göra allt sådant som inte blivit gjort på evigheter, sådant som inte blir gjort när jag inte gör det själv.

Men om jag har lite extra energi borde jag ju egentligen lägga den på mig istället för att rusa åstad direkt! Jag borde göra upp ett schema där jag fyller i de viktiga mattiderna. Även att komma ut och en stunds vila skall vara med. Jag tror även att min hobby skall vara med. Som det är nu kan jag sätta mig och pyssla och sedan bli sittandes här i stort sett hela dagen. Dessutom blir jag stressad för när jag skapar känner jag hur mina höga krav biter mig i nacken och säger att allt måste bli fint. Allt måste bli det finaste hitintills. Hur omöjligt är inte det? Men ändå håller jag på så ibland. BALANS - ett himla svårt ord. Svårt att leva upp till.

Min kropp är i obalans, jag behöver få den i någorlunda balans. Jag tror faktisk att ett schema skulle vara mig behjälpligt. Men så skall jag ju göra en sådan också och det är motigt, jag vet inte varför det känns så jobbigt att tänka på det.

Nu börjar jag bli sömntablettetrött så jag lägger ner både skrivandet och mig själv för denna dag.
Nattinatt