Idag har jag haft glasögon på mig och då rinner mina ögon otroligt mycket mer. De rinner hela tiden, det är som att jag gråter konstant. Jag får antingen ha en servett och torka eller så låter jag dem rinna. Men det är obehagligt att låta dem rinna för de känns på något sätt konstigt. Det är inte samma slags tårar som när jag fick den första cyton, de var nog ganska vanliga tårar. Dessa är som kristalliserat salt när det torkat. När jag vaknar på morgonen har jag vitt gojs runt ögonen. Men när jag är vaken och inte hinner torka bort det så rinner det ju i hela ansiktet - och det är annorlunda mot vanliga tårar. Idag har haft glasögon på mig och efter en lång dag med inkontinesögon tog jag en titt på glasögonen. Det var som ett fint pulver som satt fast i ett tjockt lager på glasögonens skalmar. Nej, inte skalmar...runt glaset.Vad är det för skit!? Det är ju läskigt!
Jag läste någonstans för flera månader sedan om att tårar från en cytostatikapatient är giftigt och att man bör undvika små barn. Typ som att man håller sitt barn eller barnbarn och är så glad så man gråter...gör inte det!
Och hur är det med annan vätska vi utsöndrar? Sambon sade att jag luktar väldigt annorlunda när jag får cyto, det utsöndras alltså genom huden såklart men kan det vara skadligt tro? Urinet då? Under hela tiden, inte bara de dagar jag får behandling har det varit en väldigt annorlunda urinering från min sida. Eller nja, själva kissandet sker väl på ungefär samma sätt men utkomsten! Ärligt talat verkar det toxiskt. Och det spolar vi bara ut med det vanliga vattnet. Kan det egentligen vara så bra?
Är jag giftig? Är mina tårar och mitt urin giftiga?
Giftig eller inte, glöm inte pysselträffen på söndag:)
SvaraRaderaBara en behandling kvar, sen är den biten över åtminstone, sååå skönt! Kram Lotta
Inger, jag har kollat med en från sjukvården. Mycket möjligt att nu när du behandlas med cytostatika utsöndrar din kropp vätskor med annorlunda lukt och kanske även tårvätska känns annorlunda. I annat fall när vi äter vitlök tex känns det runt omkring oss starkt. Att du skulle vara giftig och farlig för små barn låter utroligt. Var har du läst om detta? Fråga din behandlande läkare, du har rätt att ringa om allt som du undrar över. Bra att du ventilerar på bloggen, jag förstår dina tankar. Jag skulle tänka likadant. Om jag hamnar i samma situation kommer jag säkert ha massa tankar som jag inte har nu. Kram Liba
SvaraRadera