Reclaim

Jag känner mig inte fri att skriva längre. Det var jag inte heller tidigare då av uppenbara skäl. Jag vet att S läser ibland. Jag uppskattade att han hörde av sig angående knölkontrollen men annars känns det konstigt. Det är som det var tidigare. Han sade aldrig något om saker jag skrev om mig själv att jag kanske var jätteledsen eller hade jätteont eller något var jobbigt. Det spelade tydligen honom ingen roll. Men minsta lilla S ord och han började vråla på mig. Jag tror faktiskt att han fortsätter att läsa för att se om jag skriver något om honom. Ja, idag gör jag ju faktiskt det.

Jag vill inte skriva när jag har ont och är ledsen och vissa saker är jobbiga för jag tänker att han triumferar. Jag vill inte heller skriva de dagar jag är jätteglad och nöjd för jag vill inte att det skall låta som att jag triumferar. Det är ju mina egna tankar det handlar om. Jag har ju faktiskt inte en aning om huruvida han skulle triumfera eller ej.

Men detta innebär att jag fortfarande låter honom att styra mig och det gillar jag inte. Bloggen har varit så viktig för mig, som ventil och kanal, en plats för mig där jag kan träna på att vara i mina känslor och uttrycka dem. En möjlighet för mig att försöka öppna mig mer.

Skall jag stänga för allmänheten och bara ha inbjudna läsare? Det alternativet tilltalar mig inte alls!
Det andra alternativet är helt enkelt att strunta i vem som läser. Det lät lätt i teorin.
Reclaim my blog?
Är det lika lätt i teorin?

Alldeles för sent och jag måste gå och lägga mig. Mina meningar kommer inte helt ut rätt, jag får kämpa med att slutföra en mening med någorlunda förståelse....eller nåt.

Nattinatt.
Nu skall jag lägga mig och gosa med Effie. Magne är och jobbar, kommer noh hem om några dagar och det verkar som att det blir bebisar om 6 veckor!!!!