Jag vaknade ganska tidigt idag. Det förvånade mig. Jag var så trött efter helgen och jag tyckte inte att jag lade mig i tillräcklig tid för att vara utsövd tidigt. Det gör jag iofs aldrig även om jag varje kväll tänker att jag skall gå och lägga mig riktigt tidigt. På kvällen har jag liksom glömt det när jag kommer på en massa saker jag vill/behöver göra.
Ju mer saker jag har att göra desto sämre blir mitt minne. Och nu har jag mycket omkring mig och jag är så rädd att jag glömmer något viktigt. Något som inte går att fixa i efterhand. Ja, det finns sådana saker och jag har missat sådant förr.
Men idag tyckte jag ändå att jag hade ganska bra koll på saker och ting. Jag kom ihåg att skicka några viktiga mail. Jag skall söka medel från en fond och till det behöver jag personbevis. Eftersom jag hade glömt (japp) sistadatum var jag sent ute. Det räckte alltså inte att klicka hem ett personbevis, jag var tvungen att få det i min hand idag. Det är dock inga problem eftersom skatteverket inte ligger så långt ifrån mitt hem. Jag tänkte att jag fixar det innan jobbet och cyklade iväg ganska tidigt. Jag tänkte att det gör väl inget om jag kommer lite tidigare idag. Väl framme hade de flyttat ingången runt hörnet, märkligt tyckte jag. När jag kom in i en foajé fann jag en vakt som satt bakom en disk. Med en troligen förvirrad uppsyn frågade jag var skatteverket var. De har flyttat upplyste han mig om. Väldigt diskret utbrast jag i ett - skit.
Dags för lite fundering. Skall jag ta det nu eller efter jobbet? Hmm...lika bra att ta det nu så jag cyklade iväg. Motvind precis hela tiden. Den ändrade säkert håll för att vara riktigt elak! Men när jag hittade verket gick det ganska snabbt! Jag cyklade tillbaka och försökte bekämpa vindhuvudvärken som alltid försöker slå till. Jag tom hoppade av cykeln och promenerade sista biten för att luras. Nästan framme märker jag på yrseln att jag har glömt ta min medicin. Hmmm...upp och hämta eller hoppas på det bästa? Nä, jag orkade verkligen inte gå upp. Jag cyklade till jobbet.
Väl framme fick jag kasta mig in i arbetet. Galet mycket jobb bjuds jag på varje dag jag är där! Jag tycker iofs om att göra skillnad men det är lite ett Sisofys arbete. Extra jobbigt blir det när yrseln bara blir sämre i den medicinska abstinensen. När jag hade skrivit mina timmar skulle jag gå hem. Men då var det ett bord som ropade efter min uppmärksamhet. Där stod alltså mitt blivande köksbord och ville bli sett. Det blev både sett och köpt. Fast jag vet inte hur jag skall kunna få hem det, förvara det eller orka måla om det men det får bli en senare fråga. Ja, har jag förresten inte skrivit att jag skall flytta? Två veckor till, sedan får jag nya nycklar och ett nytt köksbord.
Hemma var jag inte förrän halvfem. Det är för många timmar i arbete för en sådan som mig. Jag borde vilat men eftersom just vila hade varit den huvudsakliga sysselsättningen för min lille kisse så krävde han aktivitet. Och att aktivera honom kräver än mer aktivitet av mig. Jag hade några kort att slutföra men det är väldigt svårt när man har en katt som gör rusher på skrivbordet när han inte helt sonika lägger sig på handen.
Då kommer nästa insikt. Klockan är 6, jag måste skriva mitt personliga brev och ansökan till fonden och hinna posta det innan klockan 7. Jag vet inte vilket som gav mest skjuts, adrenalin eller kortisol men jag fick ihop något som jag blev nöjd med. Åtminstone tror jag det, jag läste inte genom det så noga, det hann jag inte. Men postat i tid blev det.
Slutförandet av korten. Det var inte mycket kvar men ibland är den sista piffen det som är svårast! Fotandet av dem kan vara lite lurigt. Jag måste fixa ett nytt fototält för jag är inte nöjd med hur bilderna blir! Sedan var det lite internetbloggforumartiklarkollochuppdrag som jag var tvungen att skriva men det gick märkligt nog också ganska smärtfritt. Eftersom inte bara jag är glömsk fick jag ta ett självsvåldigt och enhälligt beslut. Jag väntar dock på lite mer information och bilder innan jag kan slutföra det och gå och lägga mig men jag kunde ta en paus och kolla housewifes med en katt på magen och det är ju inte helt fel!
Summa summarum är jag väldigt nöjd med dagen och hur jag har klarat av utmaningarna.
Förresten, nämnde jag att jag glömde cykeln på jobbet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar