Imponerande galet eller galet imponerande?

Jag sorterar, organiserar och rensar bland mina papper. Från breven som kan ligga några dagar oöppnade på köksbordet till löspapperssystemet på köksbänken när jag öppnar dem. Löspapperssystemet fortsätter in i sovrummet där jag har olika mappar för förvaring. Det viktigaste att komma ihåg hamnar på skrivbordet och försvinner under alla skaparpapper eller i fönstret i en låda där annat läggs ovanpå. Den lådan hamnar stundtals på golvet vid särskild vild och yster kattlek. Det finns ytterligare en förvaringslåda där papper hamnar som inte är dagsaktuella. Där får de ligga och marinera under ganska lång tid innan de hamnar i jättepärmen med noggrann uppdelning. Även om det inte låter så, så har jag ganska bra koll på mina papper. Dock inte lika bra som tidigare då jag hade galet kontroll över alla papper. Då var inte heller tidsförloppet från inkommande till införd lika långt.

Ju sämre minne jag har, ju sämre min hjärna fungerar, desto viktigare blir det för mig att ha bra organisering på mina papper. Jag får förenkla för mig själv genom att hitta olika strategier. Det funkar faktiskt ganska bra. Förra året när jag fick "förmånen" att gå hos världens galnaste coach var ytterligare en situation där jag använde mig av denna strategi. Hennes reaktion var dock något jag inte hade förväntat mig då hon storskrattade när hon såg det. Ja, galen var ordet.

Något annat som var galet var att försöka hålla ordning på tiderna under min cytostatikabehandling. Inte bara tiderna förresten, det var otroligt mycket att försöka hålla i minnet. Och vilket minne förresten? Så jag nyttjade mig av min sorteringsstrategi och skapade en mapp/pärm med massa färggranna indelningar för allt jag behövde komma ihåg. Denna pärm finns fortfarande kvar. Jag har funderat på att slänga allt men på ett sätt är det ändå viktigt för mig att komma ihåg hur det var. Inte för att frossa i det utan för tacksamheten att jag trots allt har tagit mig genom det.

I min utlåda hade jag några papper som behövde komma in i min cancerpärm så jag tog fram den och bläddrade i den. Tänk att det trots allt finns en del som jag hade glömt. Det känns ändå inte så länge sedan! Jag hade gjort en almanacka med alla tider att komma ihåg, den var helt sjukt fulltecknad. Jag hittade även en engelsk forskningsrapport om Pantherstudien som jag ingår i. Som den informationsnörd och tidigare tumöraktivist (läs anställd på preklinisk forskningslaboratorium på diverse tumörer) ville jag ta del av rapporten. Det kommer jag ihåg. Nu när jag tittar på den ser jag en massa understrykningar och kommentarer i marginalerna. Herregud, jag tog mig alltså genom dessa ytterst torra 54 forskningssidor och dessutom på engelska. Jag får säga att jag är imponerad av mig själv! Men ändå...galet var ordet.