Lite panik

Jag somnade inte speciellt tidigt igår kväll...
Jag gick och lade mig hyfsat tidigt men sedan läste jag. Det är något jag inte bör göra i en säng för jag har svårt att lägga ifrån mig boken innan den är färdig. Och har jag legat och läst länge har jag liksom svårt att somna för då har jag redan legat ett tag utan att ha somnat så det känns fel. Hmm...låter konstigt men det är svårt att förklara. Bättre att ligga i soffan och läsa och sedan gå och lägga mig.

Väl släckt började oväsen uppifrån. Jag vet inte vad som hände, om det var bråk eller något annat. Gapade gjorde de i alla fall och det dunsade i golvet. Inte tunga dunsar som kroppar dock och det lät inte heller som att det var våldsamt bråk. Vet inte alls vad de höll på med. Men jag tyckte det var ganska otäckt. Och jag blev lite chockad när jag tänker på alla gånger vi har bråkat. Min sambo är väl inte så högljudd men när jag känner mig misstolkad blir jag oerhört frustrerad och sketans arg!! Då höjer jag rösten...ganska mycket ibland. Så mina grannar har säkert hört mig/oss. Obehagligt.

Nu skriker jag inte längre. Jag har gett upp, det är ingen idé att försöka prata, för det kan vi ju tyvärr ändå inte göra.

Jag somnade riktigt sent och sov länge.Men jag blev väckt med jämna mellanrum av...gissa vad? Jo, dessa förhatliga dragvagnarna över kullerstenarna. Jag räknade och fick det till ca 10 gånger.Kvällens släng har inte varit än så den kommer väl snart. Det förföljer mig hela dagen.

Byggandet/gjutandet håller också på men vem vet när det skall vara klart. Det verkar vara en som bor i bostadsrättsföreningen som fixar det och det verkar kunna ta en hel evighet.

Grannars dotter sitter på balkong ute nu med några kompisar. De sitter och skriker så som man pratar när men är fjortis. Nu är hon iofs närmare 25 men hon beter sig fortfarande som en fjortis. Hennes föräldrar är döva och kan väl inte säga till . Jag har god lust att säga till men de kommer troligtvis att börja skrika på mig och det orkar jag verkligen inte med.

Herregud vad jag önskar att jag bodde på en liten avstyckad gård med grannar på lämpligt avstånd. Lugn, ro och träd saknar jag.

Jag vet inte om det är allt ljud som stressat mig så mycket men jag känner mig eländig idag. Ensam utan framtid och hopp. Utan möjligheter och stöd. Utan rimlig inkomst och arbetsträning/arbete. Överflödig och oanvändbar.

Nu skall jag lägga mig och gosa med Effie, så får hon berätta vad jag betyder för henne hoppas jag. Förhoppningsvis somnar jag utan att ha min dagliga gråtanfall, det sliter för mycket på mig.
Nattinatt.

Imorgon är en annan dag och den kommer till mig som en bra dag.