Imorgon skall vi till sjukan med svärmor. Hon bor egentligen 20 mil härifrån men i en mindre stad så närmsta större sjukhusstaden är grannstaden. Mitt i allt det hemska passar det ju ganska bra.
Så imorgon måste vi ju äntligen få veta vad allt är och vad de kommer att göra. Med tanke på hennes hälsa och skicket hon är i tror jag ärligt talat inte att de kommer att göra något.
Jag vet inte riktigt vad jag skall tänka, jag känner mig lite tom och det har jag dåligt samvete för. Borde jag inte vara mer orolig och bekymrad, det är ju allvarligt! Eller så orkar jag bara inte vara det precis hela tiden, jag vet inte.
Men glad är jag att vi slipper åka till sjukan här i stan.
Det hade jag inte velat bli påmind om....
Jag har blivit lite avtrubbad av allt som hänt och händer. Lite hårdare. Lite mer "allt sker ändå..."
SvaraRaderaVarm kram och hoppas du mår bra och fam också.