Jag befarade faktiskt det värsta igår. Jag trodde att läkaren skulle säga till svärmor att de inte kunde göra något. Men läkaren var väldigt positiv och otroligt empatisk och tog sig tid, det är ofattbart att han är kirurg - många av dem verkar inte kunna vara omkring människor som är vakna och pratar!
I alla fall - det finns en behandling de kan göra. TACE kallas det och är egentligen två tekniker. Dels sätter den igen blodtillförseln omkring tumören och dels skickar den in små droppar av cyto som administreras under två veckor. Man går in i en ven vid ljumsken och för upp en kateter ända till levern och TACE injiceras lokalt. Snabbt och enkelt! Vilken grej! Hur smart som helst.
Som vanligt ville de ha lite blodprov inför proceduren och vi gick ner till blodtagningen. Under tiden vi väntade på henne ringde sambons telefon. Det var sjukhuset där hans pappa ligger inlagd för bla sin lunginflammation. Han fick en stroke för några år sedan och han har haft det tufft sedan dess. Och tuffare lär det bli. Han har prostatacancer med ordentlig spridning till skelettet. Inte konstigt han har haft så fruktansvärt ont.
Så ironiskt på något sätt. Precis när vi hade fått veta de bra nyheterna med mamman så får vi höra detta.
Som tur var så var vi inte på sjukhuset jag hade varit på, inte ens i samma stad. Men det var ändå jobbigt att vara där och läsa all information om bröstmottagning och kirurgi och patientstöd. Allt som påminner om vad som ganska nyligen hänt mig själv. Det hade jag inte förväntat mig eftersom det skulle vara på ett helt annat ställe. Men det var lite chockartat faktiskt.
Och som om inte detta hade varit tillräckligt befann vi oss bara några hundra meter från mitt arbete - en arbetsplats som har betett sig oerhört illa mot mig. Det var dels påminnelse om detta och dels påminnelse om ett vanligt liv, ett friskt liv där man arbetar och fungerar och träffar andra människor och faktiskt gör något vettigt.
Vad jag arbetade med?
Jag arbetade på en avdelning för preklinisk tumörforskning.
Mållös./Fighter
SvaraRadera