Idag pratade jag med en gammal vän som jag inte pratat med på evigheter. Jag har känt henne länge men vi har inte haft så mycket kontakt på de senaste åren. Vi pratade om alternativ medicin.
Jag tror på något sätt att min kroniska värk, utmattningen, ätstörningen samt min cancer hör ihop. Enligt Rosenterapin kan känslor sätta sig i olika delar av kroppen och förorsaka problem. Jag har i alla år tryckt ner sorg, rädsla samt ilska efter olika trauman. Det är klart att kroppen tar skada till slut. Först försökte kroppen att vinka lite diskret för att få uppmärksamhet. Det gick inte, jag lyssnade inte. Kroppen försökte med en puff för att få mig att reagera men lönlöst, jag såg inte. Jag fick en lätt dask men jag kände inte det. Till slut laddade kroppen om och gav mig en riktig smocka! Jag hör, ser och känner. Jag är nere för räkning men inte golvad än.
Men jag befinner mig inte längre i en stor boll av nedtryckta känslor. Jag har arbetat och bearbetat dem en hel del. Jag är fortfarande kvar i det men mer som en korv än en boll, det är inte lika massivt, det tunnas ut. Min vän sade att hon hade läst artiklar om att cancer kan komma när känslor börjar lösas upp, det låter väldigt rimligt.
Oj, vad flummigt det låter. Men det känns viktigt, det känns stort, det känns meningsfullt.
Det har varit en lång dag, fylld med många tårar och jag är slut. Dags att ta på nattmössan och gå och lägga mig. Ja, jag har köpt en sådan. Den är grön med blåa Saab 96:or på och den funkar lika bra på dagen.
Jag är också övertygad om att allt detta hör ihop.
SvaraRaderaMin cancer och utmattningsdepression var egentligen bara vad jag hade att vänta efter så mycket "skådespel" som jag ägnat många, många år åt.
Det där om att trycka ner, förtränga och låta bli att ta itu med - det skapar trauman i hela människan. Både fysiskt och psykiskt.
Jag vet att jag aldrig mer kommer att må riktigt bra.
Men är nöjd om livet kan fungera på ett bra sätt.
Nattmössa behövs när håret är borta. Det blir så kallt om huvudet. Jag brukade vira täcket om huvudet så att bara ansiktet var fritt.
Många styrkekramar till dig från Ingela i Bollebygd.
PS Dina textstämplar använder jag ganska ofta. DS
Hej!
SvaraRaderaJag blir så glad av era insiktsfulla kloka ord. Själv så "vet" jag att det är på detta sätt. Har studerat hur kropp o själ samverkar så gott som hela mitt liv. Har själv haft kronisk sjukdom som har läkt ut; enligt läkaren var det omöjligt och i mina journaler står det att det krävs livslång medicinering.
Jag är högskoleutbildad inom hälsopedagogik, är psykoterapeut samt utbildad inom komplementärmedicin, bl a homeopat.
Själv så hade jag en traumatisk barndom, och först när jag vågade möta mina känslor; vågade vara rädd, skräckslagen, ja allt jag förträngt, blev jag frisk.
Lycka till
Moster Draken