Idag har varit en märklig dag, väldigt känslofylld!
Jag hade inte mardrömmar men det var väldigt segt att vakna idag igen. Det tog lång tid för mig att komma igång. Jag hade tid hos kuratorn 11 men hade tänkt ta blodprov innan samt promenera dit men det hann jag inte med.
Kuratorn jag har måste vara världens bästa, hon är så bra! Det var väldigt känslosamt och jobbigt och gråtigt men jag fick så bra bemötande. Haha, det gjorde nästan att jag grät ännu mer. Hon vill verkligen hjälpa mig och stödja mig, det känns verkligen bra.
Som väldigt infektionskänslig får jag gå före i blodtagarkön, de första gångerna var jag lite generad men nu gillar jag det. Tänk att man vänjer sig så snabbt vid att bli "bortskämd". Jag kanske kommer att förvänta mig extra vänlighet och att gå före i kön hädanefter!
Damen som tog provet idag hade ett kors på sig och jag frågade om hon troende vilket hon var. Vi hade ett fint samtal. Min tro har vacklat en smula de senaste månaderna. Ibland har jag haft tro på att detta ändå kommer att leda till något gott men emellanåt har jag haft svårt att förstå hur Gud kan överge mig. Flera bra samtal under dagen har fått mig att tänka tvärtom. Han har inte övergett mig, tvärtom bär han mig genom det svåra. Jag tror att han skickat dessa människor min väg för att visa mig det.
Idag känner jag mig väldigt älskad.
Just att bli vänligt och omtänksamt bemött får mig nästan alltid att gråta.
SvaraRaderaDet där med tvivel och tro är jobbigt.
Söndagen efter att jag hade tagit proverna på det som fanns i mitt bröst satt jag i kyrkbänken och tänkte på allt detta.
Jag kunde inte be om att det inte skulle vara cancer, det fattade jag ju. Men jag bad om att få all den kraft jag behövde för att klara av det som kunde komma. Jag fick den kraften jag bad om. Har sällan känt sådant bönesvar.
Psalm 249, "Blott en dag", betyder oändligt mycket för mig. "Som din dag så skall din kraft ock vara....."
Önska dig Guds välsignelse och att du också kan lita till psalm 249.
Ingela i Bollebygd