Idag var det dags för blodprov och jag var seg, seg, seg. Jag hamnade i säng riktigt sent igår och kom därmed upp sent också. Men jag ville röra på kroppen, har ju inte orkat göra det på några veckor så jag promenerade till klin.kem. och det gick riktigt bra.Pratade en stund med damen i kassan som jag hade en diskussion med första gången och det känns bra att prata med henne numera, hon är himla rar. Hon sade att jag verkar alltid glad, jag kommer alltid med ett leende så jag är nog glad i mig själv trodde hon. Det var himla roligt att höra, jag blev jätteglad! :-)
Idag var första gången det tog längre tid för mig som akut patient än vad det gjorde om jag hade väntat som vanligt. Jag är ju van vid de söta flickorna men det var en för mig helt ny och hon var inte så pratsam, det var ovanligt.
Jag var ganska trött men eftersom jag har hällt i mig mina två doser av kortison så är jag speedad och har gjort en massa. Sista cytostatikabehandlingen imorgon, det känns både bra och märkligt och lite sorgligt. Det känns som att det borde firas med att ta med en bakelse eller ännu hellre tårta till Onkologen. Hmmm...det kanske vi skall göra!
Det är ju sista gången jag träffar onkologsköterskan imorgon och jag har dekorerat en låda och fyllt den med Geisha. Lite svårt var det att hålla sig, jag har nog nallat en sådär 4 stycken! Jag har även gjort ett kort. Jag glömde fråga vad hon gillar för färger, jag hoppas hon tycker om blått. Tänk om hon säger att blått är det värsta hon vet! Ihhh.
Nu är klockan jättesuperdupermycket och jag skall hoppa i sängen! Men första skall jag ta en snabb dusch för med kortison blir man varm!!!
Kram till alla er som läser.
Skriv gärna en kommentar om varför du läser här.
Är du cancersjuk själv, eller har du anhörig?
Bor du i Skåne
Är du i liknande livssituation? Barn/inte barn? Man/sambo?
Eller berätta om vad du vill, om du vill. :-)
Inger, du är en omtänksam person som visar känslor för andra personer som du möter, fast du har det svårt nu. Kvinnan i receptionen (fint att kunna möta igen med leende), sjukvårdspersonalen inkl. osäkra systrar och andra. Nu en godislåda med Geisha i. Du möter dem med förståelse och empati. Jag beundrar dig.
SvaraRaderaSkulle jag kunna göra likadant? Nu när jag har upptäckt din blogg känner jag mer och mer för varje gång när jag läser dina betraktelse, berikad på något sätt och tacksam för att få vara med. Din kamp beskriver du så naket, med känslor beskriver dagar som är upp och ner. Vi som får vara med och läsa om dina dagar, tankar och känslor blir faktiskt berikade. Berikade som människa. Vad är finnare än att mötas som människa med varandra. Synd att du inte bor i Stockholm, för jag skulle bjuda dig till mig. Nu är jag i min lägenhet, 35 km från centrum. På söndag åker jag tillbaka till Borås trakten. Där finns min sambo. Så ser mitt liv just nu.
Jag hittade dig genom en annan blogg. Nu tackar jag att få vara med dig och tack för dina varma svar. Kram Liba
Jag läser ju din blogg för att jag gillar dig! Nåt annat skäl behövs inte!
SvaraRaderaLiba - jag vet inte ens vad jag skall svara för jag blev så berörd av dina ord! Jag är glad att du har hittat till min blogg i alla fall. Kram
SvaraRaderaHelena - och jag gillar dig också! Kram på dig!
SvaraRadera