WTF!?

Skall det inte bli bättre varje dag? Joo, det hade jag ju bestämt!
Men min kropp verkar liksom inte lyssna på det.
Idag när jag gick ur sängen höll jag på att trilla ihop, kroppen bar mig inte.
Min gamla knäskada krånglar och jag vet att knät har låsningar som gör det smärtsamt och instabilt med risk för att det bara skall vika sig under mig. Pga operationerna och delvis knät har jag ont i höfterna och det har spridit sig till ena ljumsken så varje steg är emellanåt ett prov. Ett steg upp så har vi spända buken och suck. Den är sämre igen. Jag vet inte ens vad jag skall säga, orkar inte med det längre. Det är på något konstigt sätt naveln som får ta den värsta smällen, det känns som att någon hängt en köttkrok i den som resten av magen hänger i. Hela alltet gör att underlivet typ dras åt såsom ett trosryck. För att fortsätta vandringen uppåt har jag kärlsträngarna som utgör ett dekorativt men smärtsamt inslag Hopp upp så kommer jag till bröstet som genomgått en reduktion och där jag har reagerat ordentligt på tejpen. Det är svullet och ilsket rött och gör ont att jag idag inte ens vågar har bh på mig. Ett rejält hopp till så kommer vi till ansiktet (och då har jag hoppat över hals och hosta) och där har jag inslag av rosasea eller perioral dermatit eller vad det är för skit. Det hade ju räckt med att det inte är så tjusigt, det gör ju också ont! Som grädde på moset har jag idag huvudvärk och har bränt mig på handen.
Hur blir det bättre än såhär? ;-)