Snurrätande

Ett tag nu har mitt snurrätande varit sämre igen och jag blir lika förtvivlad varje morgon när jag vaknar och/eller inser det. Ibland kommer jag ihåg det och ibland ser jag resterna efter det. Jag har inte varit så sötsugen på ett tag och därför inte haft godis hemma. Men det spelar ingen roll. Jag äter vad som helst vid det snurret. Ost har det varit nu, i stora mängder.

För vem som helst låter det här sjukt konstigt antar jag och man kan nog lätt tänka att varför låter man bara inte bli att äta? Men hjärnan funkar inte. Ärligt talat tror jag att frontalloben som är den rationella delen av hjärnan har somnat och att en äldre del av hjärnan tagit över. En del som det inte riktigt går att resonera med.

Eller så är det en del av mig som passar på och rättfärdigar hetsätandet med att jag blir snurrig av medicinen. Det ÄR ju så men jag vet inte hur jag hade varit om jag inte hade haft ätstörningen i bagaget. Snurrätandet hade kanske varit lite annorlunda? Jag vet inte om smaklökarna trubbas av eller om de blir skarpare för allting är bara så fantastiskt gott och jag kan bara inte sluta. Jag har provat samma smakkombinationer i vaket tillstånd och det är inte alltid en höjdare.

Detta har lett till att jag är rädd när jag skall lägga mig. Rädd att jag skall snurra loss igen. Det spelar ingen roll att jag går och lägger mig direkt när jag tagit medicinen. Numera går jag upp och äter, något som var otänkbart förr i världen. Då spelade det ingen roll hur sugen eller hungrig jag var för hade jag borstat tänderna så blev det inget mer ätande den dagen.

Vet inte hur mycket snurr det var när jag skrev denna texten men jag lyckades inte publicera den i alla fall! Jag är glad och tacksam för att jag har sluppit snurrätandet tre dagar i rad! Och ikväll ligger jag på sjukhus och med tanke på vad de brukar servera är jag väldigt övertygad om att jag inte kommer att snurrhetsäta ikväll! ;-)