Morfinklåda

Jag håller på att bli galen av klåda! Och riktigt så sunking-unkig kan jag ju inte ha hunnit bli! Idag lyckades jag duscha, det var så skönt! Jag har fått låna en duschstol och den var jättebra. Utan den vet jag inte om jag hade orkat stå kvar tillräckligt länge.

När jag skall ta dagens blodförtunnande spruta ser jag alla blåmärken på låret tillsammans med nästan sårmärken efter att jag har kliat mig. Synen av detta tillsammans gav mig en misstanke så jag kollade upp biverkningarna på morfintabletterna. Mycket riktigt står klåda listat där. Jag har dessutom två olika typer av morfinpreparat som är snarlika både i verkan och med bieffekter så jag riktigt kan frossa i det. Det står inte som vanligt utan mindre vanligt men även det är vanligt för mig.

Jag har haft en antihistamintablett men den satte de ut på sjukhuset för den var farlig för mig. Hade jag kunnat ta den hade den säkert lindrat klådan en smula. Nu är det ett rent helsike. Skit, vad jag är trött på mediciner. Häromdagens 3-årsdag med Tamoxifen kan mycket väl bli sista årsdagen av någon medicin. Jag orkar inte längre med biverkningar. Just nu känner jag mig helt gråtfärdig.

En uska på sjukhuset uttryckte det lite roligt. Hon sade att jag var så tråkig med mediciner. Först förstod jag inte vad hon menade och tyckte det var konstigt uttryckt. När jag fattade började jag skratta vilket inte var det optimala i den situationen. Men hon var rar och med detta ville hon uttrycka sin empati. Hon hade själv haft bröstcancer och kände väl igen hur jobbigt det var med biverkningar, värmeutslag, skavsår av dränageslangarna och allt annat smått som verkligen ger den där lilla extra tocuhen på allt!