Häromdagens lunch

Cannelloni har jag ett recept på. Jag tror det var godare första gången det lagades men det var hursomhelst gott. Ricottaoast, philadelphiaost, tomat, pesto och champinjoner var med i smarrigheten innan det rullades i lasagneplatta och fick värma sig en smula.

När jag ändå hade ugnen varm (jag är väl uppfostrad med värmebesparingstankar) tänkte jag passa på att göra något annat. Min förra saffranskladdkaka blev inte en konventionell kaka. Faktum är att det blev en ny sorts julgodis istället. Jag utmanade mig själv att använda något icke helt lyckat till att göra något annat. Det föll väl ut. Den nya kladdkakan blev däremot lyckad på första försöket.

Det hade väl räckt för en sådan trötter som jag?
Fast det gjorde det inte. Grönkålen kokades och förbereddes för att bli långkål och grötgris kokades för att bli ris à la Malta.

Eftersom jag är extra generös idag tänker jag bjuda er på berättelsen om saffranskladdkakan som istället blev julgodis. Jag har en gasugn. Det tar tid att vänja sig vid en gasugn. Den är mycket varmare än vanliga ugnar och utger den dessutom väldigt ojämnt, värmen alltså. Så jag försöker att sänka värmen mer och mer men den lyckas alltid vara för hög. Det tillsammans med ett dåligt minne gav en...knaprig yta och djupare kolorerad än vad jag hade tänkt mig. När jag tog ut kakan puttrade den fortfarande och jag tänkte bara på att den inte fick bli mer bakad än vad den redan var. En kladdkaka skall liksom vara...kladdig oavsett om det är choklad eller saffran i! Min fantastiska idé var att slänga den i ett kallt vattenbad. Det hade nog funkat ypperligt om jag hade kommit ihåg att ta upp den innan det hade sipprat in för mycket vatten. När jag väl kom ihåg det och stod där med kakformen i händerna var det med stor förvåning samtidigt som jag nästan kiknade av skratt. Hur dumt kan man bära sig åt?

Eftersom jag är återanvändningens drottning (någon skall väl vara det även om det inte låter så glamoröst) bestämde jag mig för att göra något med kakan ändå. Jag skar bort det brända och knaprade i mig det lagomknapriga. Resten lade jag i en hink och rev mandelmassa över. Det som inte omedelbart stoppades in i munnen för avsmakning rullades till bollar som jag sedan doppade i smält vit choklad. Voilà, ett nytt julgodis var fött. Visst är jag duktig? ;-)

Imorgon har jag planer på att göra andra bollar. Eller bullar menar jag. Det skall bli köttbullar och det var länge sedan slika trillades mellan mina händer. Misslyckas jag kan jag alltid göra en soppa, eller piroger eller varför inte en julstjärna?