Medicinsnurrets tilltagande

För att få veta vad jag gjorde föregående kväll behöver jag undersöka mitt hem. En dag vaknade jag med en ostbåge i sängen och i morse hittade jag äppelbitar i densamma. Ibland får jag vada genom godispapper för att ta mig ifrån sovrummet. En morgon såg jag att jag var alldeles prickig på benen. Då hade jag roat mig med att dra ut hårstrån med pincett. Det är tydligen ingen bra idé när man är sovhög. Sovrummet ger viktiga ledtrådar till vad jag har hittat på men köket ligger inte långt efter. Det vanligaste jag hittar är godispapper och efter det kommer fruktrester. Nötskal är det senaste, speciellt i samband med choklad. Jag tycker tydligen om nötchoklad även när jag är medicinsnurrig!

Men händer det saker som jag inte ser spår av och inte kommer ihåg? Tidigare kunde jag ju få berättat för mig vad jag hade gjort. Inte på ett speciellt trevligt sätt visserligen men jag fick ju veta. Då kanske det är bättre att vara ensam och snurrig. Det är ju inte så att jag gör galna saker, det är bara tidpunkten som är lite fel.

Jag ser väldigt mycket fram emot att sätta ut mina mediciner. För min stora förhoppning är att vara helt medicinfri. Antihormonet skall jag enligt onkologen äta i drygt 2 år till och det är den medicinen som tillsammans med sovpillerna ger snurrbiverkningarna. Jag har pga annan medicin varit tvungen att äta sömnmediciner i några år och var aldrig medicinsnurrig innan jag började med Tamoxifen. Värktabletterna är väl de som ger mig minst biverkningar men å andra sidan tar jag dem mer sällan än vad jag egentligen skulle behöva.

Det lustiga är att jag aldrig märker när det slår över. Jag kan märka att jag blir ostadig och har svårt att stå men då är det ganska långt gånget. Då borde jag sovit för länge sedan. Eller faktum är väl att jag på något sätt gör det lite. Sover alltså.

Och innan jag börjar snurra ikväll skall jag nog förpassa mig till en horisontell ställning.
Nattinatt