CT thorax och buk

Idag gjorde jag en CT på thorax och buk. Det var inte roligt.

Egentligen skulle jag gjort den nästan en månad tidigare men mitt dåliga minne krånglade till det. Några dagar innan röntgen skulle jag ta blodprov för att kolla levervärde för att vara säker på att det skulle gå bra med kontrastvätskan. CT-tiden hade jag full koll på men jag hade totalt glömt blodprovet jag skulle ta. Jag fick en ny tid med en förmaning om att jag skulle tänka på patienten som gick miste om sin tid pga mitt slarv. Tack för den. Min glömska är inte illasinnad, den bara är...

I måndags tog jag mitt blodprov och idag var det dags för resten. Jag skulle vara på plats 40 minuter tidigare för att dricka kontrastvätskan. Det står 3 glas i brevet men de försökte få i mig 4. Det lyckades inte så bra, lite av det kom upp igen. Jag fick hoppa upp på en brits och få en nål i armen. Jag var lite rädd, det är jobbigt att bli påmind om allt igen. Men som en god vän skrev i ett sms får jag försöka tänka på att det är för en positiv sak inför rekonstruktionen.

De tog några bilder innan de skjutsade in kontrastvätskan iv. Det var inte behagligt när den spred sig i kroppen. Värmen i kroppen kunde jag stå ut med, likaså känslan av att kissa på mig men den konstiga känslan/värmen/trycket i bröstkorgen/andningen var riktigt, riktigt obehaglig. Det påminde mig om när jag sövdes inför mastektomin och sekunderna från injektionen tills jag somnade. Det var ren panik och tanken på den insomningen gör det svårt att se fram emot nästa operation.

Men det gick snabbt över och efter sådär en halvtimme var jag färdig. Jag mådde konstigt efter kontrastvätskan men jag vet inte om det var den orala eller iv som var värst. Jag hade haft funderingar på att gå till jobbet efteråt men nej, jag cyklade direkt hem och lade mig. Efter en tupplur på 4 timmar med katt på magen mådde jag bättre även om magvärk hade tillkommit. Magen lät en del men det hände inte så mycket mer. Innan jag somnade blev jag nästan orolig för den lät så konstigt. Det var liksom rytmiskt och det kändes inget alls. Mycket kan man säga om magen men rytmisk är inte något av det. Efter någon minut insåg jag att det inte alls var min mage som lät utan katten som låg på den och spann, haha. Det står i papperna att man skulle se till att ha tillgång till toalett då all vätska skulle påverka magen. Eftersom jag alltid är hård i magen och varje toalettbesök med avseende på det området är en plåga såg jag nästan fram emot lätta besök. Men nejdå, min mage håller minsann på sig.

Jag hoppas att magen rättar till sig snabbt. På lördag skall min gospelkör ha konsert med Sanna Nielsen och då vill jag inte stå där och ha ont i magen. Det blir inte så vackra toner av magvärk. Min kropp kontrar dagens röntgenbesök med att ge mig en hemsk omgång med ont i huden. Liksom för att påminna mig om att denna kroppen är inte så stark och att även en röntgen skall tas på allvar.

Som vanligt passar Magne på att kontrastera min trötthet med sin egen pigghet och leklusta. Jag har precis haft en lekstund med honom så han får faktiskt försöka roa sig själv för nu går jag och lägger mig. Nattinatt.